Tofsbivråk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tofsbivråk
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hane av underarten P. p ruficollis i Haryana i Indien
Hane av underarten P. p ruficollis i Haryana i Indien
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Hökfåglar
Accipitriformes
Familj Hökartade rovfåglar
Accipitridae
Släkte Pernis
Art Tofsbivråk
P. ptilorhynchus
Vetenskapligt namn
§ Pernis ptilorhynchus
Auktor Temminck, 1821
Synonymer
  • Pernis ptilorhyncus Temminck, 1823
Hona av underarten P. p. ruficollis i Bharatpur i Indien
Hona av underarten P. p. ruficollis i Bharatpur i Indien
Hitta fler artiklar om fåglar med

Tofsbivråk (Pernis ptilorhynchus) är en asiatisk bivråk som är nära besläktad med den europeiska bivråken (P. apivorus).

Taxonomi och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Tofsbivråken beskrevs taxonomiskt första gången 1821 av Coenraad Jacob Temminck. Typspecimentet härstammar från Java. Dess vetenskapliga artepitet har länge stavats ptilorhyncus vilket Temminck beskrev arten som 1823, men redan två år tidigare hade han beskrivit arten som ptilorhynchus (med "ch" på slutet) på omslaget till färgillustrationen av arten, varför denna stavning har företräde.[2]

Tofsbivråkens taxonomi är omdiskuterad. Artens utbredningsområde är uppdelad i två separata områden. Dels P. p. orientalis (Taczanowski, 1891) som har en nordlig utbredning i sydöstra Sibirien, norra Tibet, nordöstra Kina, Japan och Korea, och alla andra underarter som har en sydlig utbredning i Sydostasien. Det har observerats mellanformer av P. p. ptilorhynchus och bivråk i sydöstra Sibirien vilket indikerar att de hybridiserar och därmed kan tillhöra samma art. Detta i sin tur skulle kunna indikera att tofsbivråken, så som den beskrivs idag egentligen består av två arter.[3]

Den nordliga populationen flyttar under vinter till tropiska Sydostasien medan övriga mestadels är stannfåglar.

Tofsbivråk, eller hybrid av tofsbivråk och bivråk har observerats i Italien och i Sverige. Det senare skedde i juni 2016.[4] I övrigt observeras den regelbundet under flytten i exempelvis Israel och Turkiet.[1]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Den delas ofta upp i sex underarter:[3]

orientalis ("Nordlig")
ptilorhyncus-gruppen ("Indomalajiska")

Utseende och fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Tofsbivråken upplevs som långhalsad med ett litet huvud och den glidflyger på plana vingar. Huvudet saknar de typiska rovfågeldragen vilket ger den en vänare uppsyn. Den har en lång stjärt och en liten huvudtofs. Den är brun på ovansidan, men inte lika mörk som på bivråken, och ljusare undertill. På strupen har den ett mörkt band. Den adulta hanen har ett blågrått huvud medan honans huvud är brunt. Honan är också lite större och mörkare än hanen. Hanen har svart stjärt med ett vitt band medan honans stjärt mer påminner om bivråkshonans.

Bergådalbaneflykt, vilket är typiskt uppvisningsbeteende för släktet Pernis i början av häckningssäsongen.

Tofsbivråken är större och mer bredvingad än den europeiska bivråken, och den har sex tydligt utstickande fingrar på vingen.[4] Den är mycket variabel i fjäderdräkten. Till skillnad från bivråken saknar tofsbivråken den mörka fläcken vid vingknogen.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Tofsbivråken är specialiserad på att äta larver och bon av geting som den gräver upp ur marken, men den äter även andra insekter, reptiler, daggmask och boungar av fåglar.

Den häckar i skogsmark och är mestadels diskret förutom i början av häckningssäsongen då den visar upp sig, bland annat med specifika flyguppvisningar i bågformationer med ryttlande inslag när den når toppen av bågen, vilket är typiskt för arterna i släktet Pernis.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett mycket stort utbredningsområde som uppskattas till 10,000,000 km² och världspopulationen uppskattas till 100,000-1,000,000 individer[6] vilket resulterar i att IUCN kategoriserar arten som livskraftig (LC).

Tofsbivråk gliderflyger på plana vingar. Här en adult hane. Notera det svarta ändbandet på stjärten, ljus strupe med mörka kanter och jämnt rosttonad undersida och vingtäckare utan tydlig teckning.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Oriental Honey Buzzard, läst 2008-11-27.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2015 Pernis ptilorhynchus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.1 www.iucnredlist.org. Läst 2016-06-26.
  2. ^ Svensson, L., Tyrberg, T., Fromholtz, J., & Jirle, E. (2012) Förändringar i listan över holarktis fåglar: Rapport nr 4 från SOF:s Taxonomikommitté, Vår fågelvärld, vol.71, nr.6, sid:42-49, issn 0042-2649
  3. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  4. ^ [a b] Club 300, MEGA! Tofsbivråk i Falsterbo!, läst 2016-06-26
  5. ^ James Ferguson-Lees, David A. Christie, Kim Franklin, Philip Burton, David Mead (2001). Raptors of the World: An Identification Guide to the Birds of Prey of the World. HMCo Field Guides. ISBN 0618127623 
  6. ^ BirdLife International (2008) Pernis ptilorhyncus In: IUCN 2008. 2008 IUCN Red List of Threatened Species. <www.iucnredlist.org>. Läst 27 november 2008.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]