Perpendikulärstil

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Katedralen i Winchester i perpendikulärstil.
Det timrade taket i Westminster Hall.

Perpendikulärstil (engelska: Perpendicular style), är den sengotiska stil, som uppstod i England under 1300-talets senare hälft.

Perpendikulärstilen började att växa fram omkring 1350 och var en reaktion mot dekorationsstilen. Begreppen perpendikulärstil och dekorationsstil skapades av antikvarien Thomas Rickman i sin Attempt to Discriminate the Style of Architecture in England (1812–1815) och används fortfarande.

Stilen karakteriseras främst av långa, lodräta linjer som delar upp fönster- och väggytor. Intrycken är att ytan är täckt med ett spjälverk. Stilen innehåller bågformer, låga och nedtryckta spetsbågar (Tudorbågen) och valvformer som utvecklas till stjärn-, nät och solfjädersvalv som förgrenar sig från valvytorna.

De linjära formerna syns tydligast i utformningen av fönstren, som blev väldigt stora, ibland enorma, med smalare stenspröjsar än i tidigare perioder. Detta gav större möjligheter till glasmålningar. Spröjsarna sträcker sig upp till de välvda fönstersmygarna, och de övre delarna är uppdelade med ytterligare spröjsar. Karm- och väggytor är också uppdelade i vertikala rutor. Ett annat kännetecken från perioden är solfjädersvalv.

Entréer har ofta fyrkantiga inramningar ovanför valven och spandrillerna är fyllda med quatrefoil eller rosverk. Spetsbågar användes under hela perioden men även kölbågar och tudorbågar introducerades.

I kyrkor försvann triforiumet eller så fylldes dess plats med panelarbeten. Istället lades större vikt vid klerestoriumfönstren, som ofta anses som det finaste från perioden. Listverken är plattare och mindre effektfulla än från tidigare perioder. Ett av de mest karaktäristiska kännetecknen är de elliptiska fördjupningarna.

Ett annat utmärkande drag från perioden är de timrade taken, som till exempel finns i Westminster Hall (1395), Christ Church i Oxford och Crosby Hall.

Perpendikulärstilen fortlevde in på 1500-talet då den utträngdes av renässansformerna. Den återuppstod på 1800-talet i bland annat parlamentsbyggnaden i London.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.