Phenacodus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Phenacodus
Stratigrafisk utbredning: Paleocen - Eocen
Phenacodus.jpg
Phenacodus primaevus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Placentalia
ÖverordningLaurasiatheria
Ordning?
FamiljPhenacodontidae
SläktePhenacodus
Vetenskapligt namn
§ Phenacodus
AuktorCope, 1873
Arter
  • P. bisonensis
  • P. condali
  • P. grangeri
  • P. intermedius
  • P. lemoinei
  • P. magnus
  • P. matthewi
  • P. primaevus
  • P. teilhardi
  • P. trilobatus
  • P. vortmani
Hitta fler artiklar om djur med

Phenacodus är ett utdött släkte av familjen Phenacodontidae.[1]

Hithörande arter var smäckert byggda, rovdjursliknande former med långsträckt, hundliknande huvud, mycket lång svans och korta extremiteter med fem tår på varje fot, av vilka den tredje var längst. Phenacodus levde under tidig eocen i Nordamerika, varifrån man påträffat fullständiga skelett, samt i Europa, där i Frankrike och Belgien enstaka tänder blivit funna. Phenacodus primaevus var av en kalvs, Phenacodus wortmanni av en hunds storlek.

Släktets arter levde för 61,7 till 48,6 miljoner år sedan.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. sid. 572 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Phenacodus, Fossil Works, läst 2018-03-05