Hoppa till innehållet

Pia Ravenna

Från Wikipedia
Pia Ravenna
Pia Ravenna, bild från 1920-talet.
FödelsenamnHjördis Sophie Tilgmann
Födelsedatum25 oktober 1894
FödelseortFinland Helsingfors, Storfurstendömet Finland
Dödsdatum19 oktober 1964
DödsortFinland Helsingfors, Nyland
GenreOpera
RollKoloratursopran
År som aktiv1913–1951
Relaterade artisterGreta von Haartman, Hanna Granfelt

Pia Ravenna, egentligen Hjördis Sophie Tilgmann, född 25 oktober 1894 i Helsingfors, död 19 oktober 1964 i Helsingfors, var en finländsk operasångerska (koloratursopran) och sångpedagog.[1] Med en i Finland ovanlig italiensk koloratur, rönte Ravenna mycken popularitet och erhöll internationellt erkännande för sin stilfulla tolkningsförmåga.[2] Hon var syster till sångaren och illustratören Arnold Tilgmann.[2]

Ravenna var dotter till affärsmannen Herman Hildor Tilgmann och Alma Mathilda Sjöblom.[3] Mellan 1910 och 1915 bedrev hon sångstudier hos Elin Fohström i Helsingfors.[4] Under den tiden examinerades hon från flickskolan 1911[3] och debuterade i Helsingfors 1913.[2] 1916–1917 studerade hon för Fohströms syster, Alma Fohström, i Sankt Petersburg.[3] Det var under tiden i Ryssland som artistnamnet tillkom; Pia var hennes smeknamn som liten och efternamnet tog hon efter den italienska staden Ravenna.[5]

Återkommen till Finland debuterade hon 1917 på Finska operan, sedermera Finlands nationalopera,[4] i Barberaren i Sevilla.[5] Därefter följde studier i Sverige 1917–1919[3] och i Milano 1919–1921[4] för Federico Corrado.[1] Hon konserterade framgångsrikt i Köpenhamn 1919 och 1920, företog en turné i Norge 1919 och gav mellan 1921 och 1923 årligen konserter i Egypten. Hon var mycket uppskattad vid operan i Kairo, och inbjöds även 1921 att gästspela som Musetta i La Bohème och Urbain i Hugenotterna på operan i Monte Carlo.[4] I Italien vistades hon mellan 1923 och 1925 och rönte särskild popularitet på Teatro Regina i Parma. 1923–1924 gästspelade Ravenna i Sardinien och 1924–1928 i Centraleuropa, varvid hon 1927 fick tillfälle att uppträda på operan i Budapest och ge konserter i Berlin.[4]

Väl hemma igen anställdes hon 1928 vid Nationaloperan och var där verksam fram till 1940.[4] 1929–1933 hade hon också engagemang vid Svenska Teatern i Helsingfors.[2] Hennes mest uppskattade koloraturroller var som Gilda i Rigoletto, Violetta i La traviata, titelrollen i Lucia di Lammermoor, Adina i Kärleksdrycken och Amina i Sömnsångerskan.[4] Ravenna gifte sig 1924[3] med sångaren Alessio Costa och makarna öppnade 1929 en sångskola i Helsingfors kallad Studio Ravenna-Costa.[2] Sonen Alf Rurik föddes 1934 och äktenskapet upplöstes 1950.[3] Mellan 1936 och 1939 var Ravenna sånglärare vid Helsingfors musikkonservatorium, nuvarande Sibelius-Akademin.[2] Sedan 1938 drev hon en egen sågstudio i Helsingfors.[1] 1951 gav hon sin avskedskonsert.[5]

Privat var Ravenna litteraturintresserad och sysslade med trädgårdsskötsel och filateli.[3] 1924–1929 gjorde hon grammofoninsjungningar i Berlin,[5] bland annat för Parlophone,[4] och utgav 1948 memoarboken Gästspel i Egypten.[3] Enligt egna beräkningar hade hon under sin karriär givit 400 konserter och gjort lika många operaframträdanden.[5]

  1. ^ [a b c] ”Ravenna, Pia”. Uppslagsverket Finland. https://www.uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-RavennaPia. Läst 17 februari 2023. 
  2. ^ [a b c d e f] Hillila, Ruth-Ester; Blanchard Hong, Barbara (1997). Historical Dictionary of the Music and Musicians of Finland. Greenwood Publishing Group. sid. 335. ISBN 0313277281 
  3. ^ [a b c d e f g h] Kuka kukin on (Aikalaiskirja): Henkilötietoja nykypolven suomalaisista 1954. Helsingfors: Otava. 1954. sid. 694. https://runeberg.org/kuka/1954/0694.html 
  4. ^ [a b c d e f g h] Kutsch, Karl-Josef; Riemens, Leo (2003). Großes Sängerlexikon: Vierte, erweiterte und aktualisierte Auflage. Band 1: Aarden-Castles. München: K. G. Saur. sid. 3852. ISBN 3598115989 
  5. ^ [a b c d e] Johanna Nuorivaara (8 december 2006). ”Pia Ravenna: Una voce poco fa”. Yle. https://yle.fi/aihe/artikkeli/2006/12/08/pia-ravenna-una-voce-poco-fa#media=16322. Läst 17 februari 2023. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]