Hoppa till innehållet

Pianomania

Från Wikipedia

Pianomania är en tysk-österrikisk dokumentärfilm av Lilian Franck och Robert Cibis. Filmen handlar om Stefan Knüpfer, en virtuos pianostämmare från pianoföretaget Steinway & Sons, och hans arbete med pianister som Lang Lang, Alfred Brendel och Pierre-Laurent Aimard.

Samarbetet mellan Pierre-Laurent Aimard och Stefan Knüpfer är det centrala i handlingen. Filmen börjar ett år innan Aimard ska spela in Bachs Die Kunst der Fuge. Aimard har bestämt sig för att spela på en viss konsertflygel till inspelningen, men av ödets ironi säljs den till Australien bara några månader senare, och det är inte det sista hindret i deras väg. En dag dyker en sömnig figur i jeans och sneakers upp. Det är den kinesiske stjärnpianisten Lang Lang som ska göra ett gästframträdande i Wiens konserthall. Han är fortfarande i jetlag då han måste välja vilket piano han vill spela. Han ber om en tung pianopall som ska kunna stå stadigt trots hans extroverta spelstil. Han slutför spelningen i mörk kostym och ett vilt hårsvall. Pallen håller – och han mottar publikens jubel. Komediduon Igudesman & Joo gör parodi på elitmusikvärlden. Tillsammans med Knüpfer kommer de på nya sketcher till sin nästa show. Alfred Brendel håller sin sista konsert på Grafenegg Festival. Knüpfer förbereder pianot åt honom under humoristiska direktiv från Brendel.[1]

Tekniska aspekter

[redigera | redigera wikitext]

Korresponderande med protagonistens svåra strävan efter det perfekta ljudet, har mycket jobb lagts ner på ljudinspelningen till filmen i sig. Filmen är inspelad i Dolby Surround och på upp till 90 separata ljudspår.

Nomineringar och priser

[redigera | redigera wikitext]

Musik i filmen

[redigera | redigera wikitext]