Perimyotis subflavus

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Pipistrellus subflavus)
Perimyotis subflavus
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläktePerimyotis
ArtPerimyotis subflavus
Vetenskapligt namn
§ Perimyotis subflavus
Auktor(F. Cuvier, 1832)
Utbredning
Utbredningsområde, olika färg för underarterna
Synonymer
Perimyotis subflavus[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Perimyotis subflavus[2][3][4][5][6] är en fladdermusart som först beskrevs av F. Cuvier 1832. Perimyotis subflavus ingår i släktet Perimyotis och familjen läderlappar.[7][8] IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[7] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan fyra underarter.[4]

Nyare verk listar arten i släktet Perimyotis, tidigare ansågs den tillhöra släktet Pipistrellus. [1][9] Artepitet subflavus är sammansatt av de latinska orden sub (nästan) och flavus (gul).[10]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten når en absolut längd av 77 till 89 mm, inklusive en 34 till 41 mm lång svans. Underarmarna är 31,4 till 34,1 mm långa. kort före vinterdvalan väger individerna 7,5 till 7,9 g och efter vinterdvalan är de bara 4,6 till 5,8 g tunga. Honor är allmänt tyngre än hanar. Den del av flygmembranen som ligger mellan bakbenen är delvis täckt med päls.[11] Kännetecknande för Perimyotis subflavus är trefärgade hår. Håren är vid roten mörka, i mitten gulbruna och vid spetsen åter mörka, vilket gör att pälsen ser gulbrun ut. Arten har en långsträckt och vid toppen avrundat hudflik (tragus) i örat.[12] Tandformeln är I 2/3 C 1/1 P 2/2 M 3/3, alltså 34 tänder.[11] Fladdermusens vingspann varierar mellan 220 och 250 mm.[12]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Denna fladdermus förekommer från sydöstra Kanada, över östra USA och östra Mexiko till Guatemala, Belize och Honduras. Habitatet utgörs av mer eller mindre täta skogar men arten undviker alltför täta skogar och öppna landskap.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Perimyotis subflavus vilar i grottor, i gruvor, i byggnader och under sommaren även i bladverket. Den håller vanligen mellan oktober och april vinterdvala, även i sydliga delar av utbredningsområdet. Allmänt håller hanar och honor avstånd från varandra, förutom under parningstiden mellan augusti och oktober. Under sommaren bildar honor vid sovplatsen flockar med cirka 15 medlemmar. Hanar vilar däremot ensam. Även vinterdvalan hölls främst ensam (av båda kön) men ibland syns upp till tre individer tillsammans.[1]

Arten jagar olika insekter. Den flyger vanligen korta sträckor och flygbanan liknar en ellips. Därför förväxlas flygande individer ofta med nattfjärilar.[1] Liksom närbesläktade fladdermöss använder Perimyotis subflavus ekolokalisering för att hitta sina byten.[12]

Efter parningen lagrar honan hanens sädesvätska i sina könsorgan fram till följande vår. Den egentliga dräktigheten varar cirka 44 dagar och sedan föds oftast tvillingar. Födelsen sker i maj eller juni och vid denna tidpunkt är ungarna nakna och hjälplösa. Ungarna får flygförmåga efter cirka tre veckor och de diar sin mor ungefär 28 dagar. Könsmognaden infaller hos honor efter 3 till 11 månader. Många ungar dör innan de blir självständiga. När individen klarat den första tiden kan den leva 4 till 8 år i naturen. Ett exemplar var nästan 15 år gammalt.[12]

Arten drabbas liksom andra fladdermöss som lever i östra Nordamerika av sjukdomen white nose syndrome som orsakas av en svamp. Svampen medför att fladdermusen vaknar under vinterdvalan. I vissa grottor dog 90 procent av alla fladdermöss som valde grottan som viloplats.[12]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Solari, S. 2018 Perimyotis subflavus . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 24 november 2019.
  2. ^ (1996) , database, NODC Taxonomic Code
  3. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
  4. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Pipistrellus subflavus
  5. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  6. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, and A. L. Gardner (1987) Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada, Resource Publication, no. 166
  7. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (7 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pipistrellus+subflavus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  8. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  9. ^ Perimyotis subflavus, New York's Global Environmental College, läst 24 november 2019.
  10. ^ Merritt & Matinko (1987). Pipistrellus subflavus. Guide to the Mammals of Pennsylvania. University of Pittsburgh Press. sid. 100 
  11. ^ [a b] Fujita & Kunz (14 november 1984). Pipistrellus subflavus (på engelska). Mammalian Species #228. American Society of Mammalogists. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304081246/http://www.science.smith.edu/msi/pdf/i0076-3519-228-01-0001.pdf. Läst 11 september 2016. 
  12. ^ [a b c d e] Maria Hamlin (7 april 2004). ”Eastern pipistrelle” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Pipistrellus_subflavus/. Läst 11 september 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]