Prehnit

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Prehnit
Prehnite Epidpte edit.jpg
Prehnit (ljus) med Epidot (mörk)
Kategori Silikatmineral
Kemisk formel Ca2Al(Si3Al)O10(OH)2
Färg Färglös till grå, gul, gulgrön eller vit
Kristallsystem Ortorombiskt
Tvillingbildning Tunna lameller
Spaltning Distinkt på [001], svag på {110}
Brott Sprött
Hårdhet (Mohs) 6 – 6,5
Glans Vitrös till pärlemor
Refraktion nα = 1,611 - 1,632 nβ = 1,615 - 1,642 nγ = 1,632 - 1,665 [1]
Ljusbrytning Biaxial (+)
Dubbelbrytning 0,021–0,033
Dispersion svag r>v
Transparens Halvtransparent till genomskinlig
Specifik vikt 2,8 – 2,95

Prehnit är ett grönaktigt mineral som består av hydroxidhaltig kalciumaluminiumsilikat.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Prehnit kristalliserar i det ortorombiska kristallsystemet, oftast i form av stalaktitiska eller botryoidala aggregat, med endast toppen av de små kristallerna synliga i ytan. Endast mycket sällan bildar de distinkta kristallindivider med kvadratiskt tvärsnitt.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Prehnit förekommer tillsammans med mineral såsom datolit, kalcit, apofylit, stilbit, laumonit, heulandit etc i håligheter i basaltstenar, men ibland även i graniter eller gnejser.

Mineralet förekommer i Alperna, Pyrenéerna och Sydafrika. Omfattande fyndigheter förekommer också i basalt i högplatån i centrala Nordterritoriet i Australien. I Sverige förekommer prehnit bland annat vid Bredsjönäs gruvor i Södermanland.[2]

En blåaktigt grön variant chlorastrolit, förekommer som klumpar vid Isle Royal och Green Store Island.

Så kallad ädelit från Ädelfors i Småland är också en variant av prehmit.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Åttkant (smaragdslipning) av prehnit, 1,85 x 1,42 cm

Prehnit kommer främst till användning för konstindustriella föremål.

Varianten chlorastrolit slipas ”en cabochon” och värderas högt.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.mindat.org/min-3277.html
  2. ^ L-H Hedin och M Jansson, Mineral i Sverige, Förlags AB Björnen 2007, sid 186, ISBN 978-91-88528-58-2


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia