Propithecus perrieri
| Propithecus perrieri Status i världen: Akut hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Primater Primates |
| Familj | Indrier Indriidae |
| Släkte | Sifakor Propithecus |
| Art | Propithecus perrieri |
| Vetenskapligt namn | |
| § Propithecus perrieri | |
| Auktor | Lavauden, 1931 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Propithecus perrieri är en primat i släktet sifakor som förekommer på norra Madagaskar. Den listades tidigare som underart till diademsifaka och godkänns nu oftast som självständig art.[2][1]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Denna primat når en kroppslängd (huvud och bål) av 43 till 47 cm och en svanslängd av 42 till 46 cm. Vikten varierar mellan 3,7 och 5 kg. Med undantag av den mörkbruna framsidan är pälsen helt svart. Ansiktet är nästan naken och likaså svart eller mörkgrå. Liksom andra sifakor har Propithecus perrieri orangeröda ögon.[3]
Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]
Arten lever i ett kulligt skogsområde som är ungefär 300 km² stort. Några individer påträffades utanför skogen i mindre trädansamlingar. Tidigare fanns den även i ett annat sammanhängande skogsområde men där är arten troligen utdöd.[1]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Hos Propithecus perrieri förekommer flockar med upp till 6 medlemmar. I gruppen ingår ett dominant föräldrapar som föder ungar, ibland andra vuxna individer samt ungdjur från olika kullar. Gruppens revir är cirka 30 hektar stort. De äter blad, omogna frukter, blommor och andra växtdelar. I juni eller juli föder honan ett enda ungdjur.[3]
Hot och status[redigera | redigera wikitext]
Individerna faller ofta offer för fossan (Cryptoprocta ferox) eller för lösgående tamhundar när de vandrar över öppen terräng till andra trädansamlingar.[3] Dessutom hotas arten av svedjebruk och av skogsavverkningar för produktionen av träkol och för gruvdrift. Propithecus perrieri jagas även av människor. IUCN uppskattar att det finns mindre än 250 vuxna individer och listar arten som akut hotad (CR).[1]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Andrainarivo, C. et al. 2008 Propithecus perrieri Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 17 februari 2014.
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Propithecus perrieri” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ [a b c] R. Edwards (12 maj 2010). ”Perrier’s sifaka”. ARKive. Arkiverad från originalet den 8 december 2015. https://web.archive.org/web/20151208071148/http://www.arkive.org/perriers-sifaka/propithecus-perrieri/. Läst 17 februari 2014.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Propithecus perrieri.
Wikispecies har information om Propithecus perrieri.- Bilder på ARKive.org
|