Pseudochirulus mayeri

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pseudochirulus mayeri
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Pungdjur
Marsupialia
Ordning Fåframtandade pungdjur
Diprotodontia
Överfamilj Petauroidea
Familj Ringsvanspungråttor
Pseudocheiridae
Släkte Pseudochirulus
Art Pseudochirulus mayeri
Vetenskapligt namn
§ Pseudochirulus mayeri
Auktor (Rothschild & Dollman, 1932)
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Synonymer
Pseudocheirus mayeri (Rothschild & Dollman, 1932)[2][3][4]
Hitta fler artiklar om djur med

Pseudochirulus mayeri[4] är en pungdjursart som först beskrevs av Rothschild och Guy Dollman 1932. Pseudochirulus mayeri ingår i släktet Pseudochirulus och familjen ringsvanspungråttor.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[5]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Pseudochirulus mayeri är med en absolut längd (inklusive svans) av 32 till 40 cm och en vikt mellan 115 och 206 g en av de minsta arterna i sitt släkte. Honor är allmänt lite större och tyngre än hanar. Däremot finns inga färgskillnader mellan hanar, honor och ungdjur. Pälsen består av en blågrå underull och av kanelbruna till mörkbruna täckhår. Under rörelsen är underullen ofta synlig. Vid bakfötterna är stortån motsättlig och den andra, tredje och fjärde tån sammanvuxna. Svansen används som gripverktyg och därför är den på undersidan naken.[7]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Pungdjuret förekommer i centrala Nya Guinea. Arten vistas där i bergstrakter som är 1 500 till 3 600 meter höga. Regionen är främst täckt av tropisk regnskog. Individerna vilar i bon av växtdelar.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Individerna lever utanför fortplantningstiden ensam. De är aktiva på natten och klättrar främst i träd eller i skogens undervegetation. Boet skapas av mossa, lav och blad och placeras i någon förgrening. Där sover djuret på dagen eller det fallet i ett stelt tillstånd (torpor). Främst hanar, men även honor, markerar reviret med doftande sekret och med avföring.[7]

Arten äter liksom sina närmaste släktingar blad från träd och från ormbunkar. I motsats till andra ringsvanspungråttor äter den även pollen och svampar. Enligt Nya Guineas ursprungsbefolkning ska även lav ingå i födan. För en bättre ämnesomsättning har Pseudochirulus mayeri en rik bakteriefauna i magsäcken. Dessutom är arten koprofag.[7]

Honan kan bli under alla årstider brunstig men de flesta ungar föds i april och maj. Före parningen lever en hane och en eller några honor flera dagar tillsammans. Dräktigheten varar uppskattningsvis 9 till 13 dagar och sedan kravlar de underutvecklade ungarna till pungen (marsupium) och suger sig fast vid en spene. Honan har fyra spenar men vanligen föds bara en eller två ungar per kull. Ungarna stannar ungefär 120 dagar i pungen och de diar sin mor ytterligare 30 till 60 dagar. Pseudochirulus mayeri blir könsmogen ett år efter födelsen. Livslängden i naturen är ofta 4 eller 5 år.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] 2008 Pseudochirulus mayeri Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website Pseudochirulus mayeri, Mammal Species of the World
  4. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (15 juli 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b c d] Lucy Hatfield (15 juli 2011). ”Pygmy ringtail” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Pseudochirulus_mayeri/. Läst 8 juni 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]