Pseudoxyrhopus imerinae

Från Wikipedia
Pseudoxyrhopus imerinae
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljSnokar
Colubridae
SläktePseudoxyrhopus
ArtPseudoxyrhopus imerinae
Vetenskapligt namn
§ Pseudoxyrhopus imerinae
Auktor(Günther, 1890)
Synonymer
Liophis imerinae GÜNTHER 1890[2]
Coronella microps BOULENGER 1888[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Pseudoxyrhopus imerinae[2] är en ormart som beskrevs av Günther 1890. Pseudoxyrhopus imerinae ingår i släktet Pseudoxyrhopus och familjen snokar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Denna orm förekommer med två från varandra skilda populationer på sydöstra Madagaskar. Arten lever i låglandet och i bergstrakter upp till 2200 meter över havet. Individerna vistas främst i bergsskogar. Ett exemplar besökte en äng intill ett vattendrag.[1] Honor lägger ägg.[5]

Beståndet hotas av skogsröjningar och svedjebruk. Hela utbredningsområdet antas var 14 000 km² stort. IUCN kategoriserar arten globalt som nära hotad.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] 2010 Pseudoxyrhopus imerinae . Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ [a b] Günther, A. (1890) Tenth Contribution to the Knowledge of the Fauna of Madagascar., Ann. Mag. nat. Hist. (6) 5: 69-72.
  3. ^ Boulenger, G. A. (1888) Descriptions of new Reptiles and Batrachians from Madagascar., Ann. Mag. nat. Hist. (6) 1: 101-107.
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (31 mars 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pseudoxyrhopus+imerinae/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ [a b] Pseudoxyrhopus imerinae i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.