Pteranodon

Från Wikipedia
Version från den 25 september 2015 kl. 20.51 av TurokSwe (Diskussion | Bidrag)
Pteranodon
Status i världen: Fossil
Stratigrafisk utbredning: yngre krita
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
UnderklassDiapsider
Diapsida
InfraklassHärskarödlor
Archosauria
OrdningFlygödlor
Pterosauria
UnderordningPterodactyloider
Pterodactyloidea
ÖverfamiljOrnithocheiroider
Ornithocheiroidea
FamiljPteranodontider
Pteranodontidae
SläktePteranodon
Vetenskapligt namn
§ Pteranodon
AuktorMarsh, 1876
Arter
  • P. ingens
  • P. longiceps
  • P. sternbergi
Hitta fler artiklar om djur med

Pteranodon var ett släkte av stor pterodaktyl (en kortsvansad flygödla) som tillhörde gruppen flygödlor (pterosaurier). Den tillhörde samma reptilgrupp som dinosaurierna, krokodiler och fåglar gör, nämligen arkosaurierna (härskarödlorna). Flygödlan var vanlig krita-period för cirka 86-84,5 miljoner år sedan. Kroppen kunde bli upp till 3 meter lång och vingspannet cirka 6-8 meter långt. Vingspannet hos hannarna var vanligen omkring 5,6 meter medan vingspannet hos honorna vanligen var omkring 3,8 meter. Huvudet kunde bli 180 centimeter långt varav benkammen i nacken var 70 centimeter lång och 3 mm tjock. Med kammen styrde djuret sina luftfärder. Tack vare sitt ihåliga och sköra skelett vägde den blott 17 kg trots sin storlek. Pteranodon levde vid haven där den troligen livnärde sig på fisk.

De flesta fossil av pteranodon har man hittat i Kansas, USA och England. Pteranodon upprättades av Othniel Charles Marsh år 1876. The University of Kansas i Lawrence, USA, har över 480 pteranodonfossil. Den första pteranodon-skallen hittades den andra maj 1876 i Smoky Hill River i Wallace County, Kansas av Samuel Wendell Williston, en fossilsamlare som arbetade för Othniel Marsh. Namnet betyder ”Eatons tandlösa vinge”. Det finns även fragmenterade fossila fynd från Åsens soptipp i Skåne, Sverige, vilka antas komma från Pteranodon.[1]

Referenser

  1. ^ Allt om Vetenskap, 10-2012, sid.72