Yngre krita

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Krita
145 – 66 miljoner år före nutid
Period
(System)
Epok
(Serie)
Ålder
(Etage)
Miljoner
år sedan
Paleogen Paleocen Dan senare
Krita Yngre krita Maastricht 72–66
Campan 84–72
Santon 86–84
Coniac 90–86
Turon 94–90
Cenoman 100–94
Äldre krita Alba 113–100
Apt 125–113
Barreme 129–125
Hauterive 133–129
Valangin 140–133
Berrias 145–140
Jura Yngre jura Tithon tidigare

Yngre krita är en geologisk epok inom krita. Övre krita är namnet på motsvarande geologiska lagerserie inom stratigrafi. Epoken/serien indelas i sex åldrar/etager: cenoman, turon, coniac, santon, campan och maastricht. De senare fyra går också under namnet senon.[1]

Klimatet under yngre krita var mycket varmt och polerna var helt isfria vilket resulterade i höga vattennivåer. Under denna epok utplånades ca 80 % av alla djurarter, däribland dinosaurierna. Enligt en teori kan detta ha berott på en stor meteorit[källa behövs]. Meteoriten är en av de mest kända händelserna under krita och var en global händelse som påverkade i stort sett hela planeten. När en så stor meteorit kommer fallande mot jorden hinner luften under den inte undan, vilket resulterar i att luften packas ihop och värmen stiger till närmare 60000 kelvin. Norra halvklotet blev mer skadat än det södra av någon anledning som forskarna inte kan förklara. Ett exempel på en plats som klarade sig ovanligt bra är Nya Zeeland vars djurliv nästan klarade sig helt och hållet. Efter yngre krita startade en mer däggdjursvänlig tidsålder som började med paleocen. Se vidare Krita–tertiär-gränsen.

Geokronologi
 Denna tabell: visa  redigera 
Eon Era Period Epok
Fanerozoikum Kenozoikum Kvartär Holocen (0,01–0)
Pleistocen (2,59–0,01)
Neogen Pliocen (5–2,6)
Miocen (23–5)
Paleogen Oligocen (35–23)
Eocen (57–35)
Paleocen (65–57)
Mesozoikum Krita Yngre krita (100–65)
Äldre krita (146–100)
Jura Yngre jura (161–146)
Mellersta jura (176–161)
Äldre jura (200–176)
Trias Yngre trias (228–200)
Mellersta trias (245–228)
Äldre trias (251–245)
Paleozoikum Perm Loping (260–251)
Guadalupe (271–260)
Cisural (299–271)
Karbon Pennsylvania (318–299)
Mississippi (359–318)
Devon Yngre devon (385–359)
Mellersta devon (398–385)
Äldre devon (416–398)
Silur Pridoli (419–416)
Ludlow (423–419)
Wenlock (428–423)
Llandovery (444–428)
Ordovicium Yngre ordovicium (461–444)
Mellersta ordovicium (472–461)
Äldre ordovicium (488–472)
Kambrium Furong (497–485)
Miaoling (509–497)
Kambriums serie 2 (521–509)
Terreneuve (541–521)
Proterozoikum Neoproterozoikum Ediacara
Kryogenium
Tonium
Mesoproterozoikum Stenium
Ecstasium
Kalymmium
Paleoproterozoikum Staterium
Orosirium
Ryacium
Siderium
Arkeikum Neoarkeikum
Mesoarkeikum
Paleoarkeikum
Eoarkeikum
Hadeikum
Teckenförklaring: Tidsintervallet inom parenteser representerar miljoner år sedan då epoken varade.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Maurits Lindström, Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist: Sveriges geologi från urtid till nutid, Studentlitteratur, ISBN 91-44-30381-5, sid 222