Hoppa till innehållet

Puckellax

Från Wikipedia
Puckellax
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningLaxartade fiskar
Salmoniformes
FamiljLaxfiskar
Salmonidae
SläkteOncorhynchus
ArtPuckellax
Oncorhynchus gorbuscha
Vetenskapligt namn
§ Oncorhynchus gorbuscha
Auktor(Walbaum, 1792)
Synonymer
Oncorhynchus scouleri (Richardson, 1836)
Salmo scouleri Richardson, 1836
Salmo gorbuscha Walbaum, 1792
Hitta fler artiklar om djur med

Puckellax (Oncorhynchus gorbuscha)[1], också kallad pinklax eller rysk lax är en fiskart som först beskrevs av Johann Julius Walbaum 1792. Puckellax ingår i släktet Oncorhynchus och familjen laxfiskar.[2][3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[2]

Utbredning

[redigera | redigera wikitext]

Puckellax (Oncorhynchus gorbuscha) är en inhemsk art i norra Stilla havet men introducerades medvetet till älvar i nordvästra Ryssland mellan 1956-1998 i syfte att skapa nya fiskeresurser.[5] Sedan dess har arten spridit sig naturligt västerut och förekommer nu i älvar i Norge, Finland, Sverige, Island och Skottland.[6] Arten har ökat explosionsartat i Nordnorge sedan 2017 och antalet puckellaxar överstiger nu vida antalet inhemsk Atlantlax i vissa älvar och olika åtgärder för att reducera antalet puckellax har satts in i 94 norska älvar.[7] Även i Sverige har puckellax börjat observerats under udda år sedan 2017, dock ännu i ringa antal. Puckellax har under 2017-2024 bekräftats i 13 vattendrag på västkusten, från Enningdalsälven i Bohuslän till Rönne å i Skåne, via fiskefångster, fisk-räknare med kameraövervakning eller eDNA-undersökningar[8][9] men inga puckellaxar har bekräftats i Östersjön under denna period. Om man fångar en puckellax i Sverige ska den avlivas direkt och inte kastas tillbaka i vattnet för att hindra vidare spridning i svenska vatten.[10] Fångsten bör även rapporteras, vilket kan göras via Havs- och vattenmyndighetens webbsida.[10] Data från fångstrapporteringen används exempelvis inom svenska och internationella forskningsprojekt om artens spridning i Europa.[11]

Ekologi

[redigera | redigera wikitext]

Puckellax är en anadrom art med en tvåårig livscykel. Den kläcks i älvarna under vintern eller tidig vår, varpå smolten vandrar ut till havet under våren eller försommaren samma år de föds. I havet lever de i ungefär ett till ett och ett halvt år innan de återvänder till den älv de kläcktes i för att leka och sedan dö. Leken sker främst i augusti till september i Norden och arten kan vandra långt upp i älvsystemen om lämpliga habitat finns. Ynglen äter små bottendjur, insektslarver, hoppkräftor med mera i vattendragen.[6] Den marina dieten i europeiska havsmiljön består bland annat av fisklarver, sill, gråsej och kräftdjur.[12] Den korta livscykeln möjliggör snabb anpassning till nya miljöer.

Ekologiska effekter

[redigera | redigera wikitext]

Dess snabba spridning i Atlanten väcker oro för påverkan på inhemska arter, särskilt på atlantlax (Salmo salar). Trots den snabba ökningen av puckellax i Nordatlanten finns det stora kunskapsluckor kring dess långsiktiga påverkan på inhemska arter och ekosystem, främst på grund av brist på forskningsmedel.

Puckellax och atlantlax delar många ekologiska nischer, vilket potentiellt kan leda till flera former av konkurrens i älvarna, så som konkurrens om lek-och uppväxthabitat samt föda. Puckellax kan vara aggressiv under leken och kan störa, skada eller tränga undan atlantlaxen från sina föredragna lekplatser.[13] Vid höga tätheter av puckellax kan atlantlax fördröjas i sina uppströmsvandringar och ändra sitt lekbeteende och spridning i älvarna.[6]

I Stilla havet sker ynglens utvandring till havet vanligen så snabbt att de orsakar minimal födokonkurrens i älvarna men i Atlanten har man kunnat påvisa att ynglen befinner sig längre tid i älvarna och äter där[14][15][16], vilket kan leda till födokonkurrens med atlantlaxens yngel och orsaka minskad tillväxt och överlevnad hos atlantlaxungarna. Puckellaxyngel kan dock potentiellt också vara föda till atlantlaxens äldre ungar.

Efter leken dör de lekande puckellaxarna i älven, vilket kan orsaka syrebrist och övergödning i redan näringsrika älvar men kan ge ökad produktion i näringsfattiga älvar.[13] Döda puckellaxar kan också ätas av landlevande djur och ge näringstillförsel till närliggande terrestra system.[17] Hybridisering mellan puckellax och atlantlax har inte dokumenterats i naturen men kan inte uteslutas.[13][18]

Puckellaxen har hög tolerans för varmare vattentemperaturer[19] vilket kan ge den en evolutionär fördel jämfört med mindre temperaturtoleranta arter när klimatet blir varmare i tempererade och subarktiska miljöer. Det finns tecken på att puckellax både ökar i antal och sprider sig längre söderut i Atlanten i takt med klimatförändringarna.[6]

Puckellax är en god matfisk när den fångas i havet, men den tappar smak närmare leken när den vandrat upp i sötvatten.[20]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Page, L.M. and B.M. Burr (1991) A field guide to freshwater fishes of North America north of Mexico., Houghton Mifflin Company, Boston. 432 p.
  2. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (8 juli 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  3. ^ FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2011-06-14
  4. ^ Dyntaxa Oncorhynchus gorbuscha
  5. ^ Gordeeva, Natalia V.; Salmenkova, Elena A. (2011-05-01). ”Experimental microevolution: transplantation of pink salmon into the European North” (på engelska). Evolutionary Ecology 25 (3): sid. 657–679. doi:10.1007/s10682-011-9466-x. ISSN 1573-8477. https://doi.org/10.1007/s10682-011-9466-x. Läst 2 juli 2025. 
  6. ^ [a b c d] ”Thorstad, E.B., Staveley, T. & Fiske, P. (2024). Pink salmon in rivers: current knowledge, overlap and potential interactions with Atlantic salmon. NASCO.”. NASCO. 6 juni 2024. https://nasco.int/wp-content/uploads/2024/04/CNL2451_Thorstad-et-al_Pink-salmon-in-rivers.pdf. Läst 2 juli 2025. 
  7. ^ Thorstad, Eva Bonsak; Frøiland, Eirik; Fagard, Pierre; Kvaal, Marianne Lucie Legouy; Lehne, Camilla Kvitberg; Liberg, Egil (2025). ”Assessing the extraordinary measures used to counteract invasion of pink salmon into the North Atlantic”. 465-487. doi:10.3391/mbi.2025.16.2.09. ISSN 1989-8649. https://brage.nina.no/nina-xmlui/handle/11250/3200420. Läst 2 juli 2025. 
  8. ^ Staveley, Thomas A. B.; Ahlbeck Bergendahl, Ida (2022). ”Pink salmon distribution in Sweden: The calm before the storm?” (på engelska). Ecology and Evolution 12 (8): sid. e9194. doi:10.1002/ece3.9194. ISSN 2045-7758. PMID 35991279. PMC: 9379348. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1002/ece3.9194. Läst 2 juli 2025. 
  9. ^ Staveley, Thomas A. B.; Hellström, Micaela; Birgersson, Viktor; Hernvall, Patrick; Schibli, Hans; Axelsson, Erika (2025). ”Detection of Non-Native Pink Salmon (Oncorhynchus gorbuscha) in Swedish Rivers Using eDNA” (på engelska). Environmental DNA 7 (3): sid. e70117. doi:10.1002/edn3.70117. ISSN 2637-4943. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1002/edn3.70117. Läst 2 juli 2025. 
  10. ^ [a b] ”Puckellax”. Havs- och vattenmyndigheten. https://www.havochvatten.se/arter-och-livsmiljoer/invasiva-frammande-arter/sok-frammande-arter/fakta/puckellax.html. Läst 2 juli 2025. 
  11. ^ ”Puckellax i Sverige | slu.se”. www.slu.se. http://www.slu.se/forskning/forskningskatalog/projekt/p/puckellax-i-sverige/. Läst 2 juli 2025. 
  12. ^ ”Diaz Pauli, B., Berntsen, H. H., Thorstad, E. B., Homrum, E. Ì., Lusseau, S. M., Wennevik, V., & Utne, K. R. (2023). Geographic distribution, abundance, diet, and body size of invasive pink salmon (Oncorhynchus gorbuscha) in the Norwegian and Barents Seas, and in Norwegian rivers. ICES Journal of Marine Science, 80(1), 76-90.”. ICES Journal of Marine Science. 16 december 2022. https://academic.oup.com/icesjms/article/80/1/76/6916929. Läst 20 juli 2025. 
  13. ^ [a b c] ”Hindar, K. et al. (2020). Assessment of the risk to Norwegian biodiversity and aquaculture from pink salmon. VKM Report.”. VKM. 15 januari 2020. https://hdl.handle.net/11250/2729831. Läst 2 juli 2025. 
  14. ^ Sandlund, Odd Terje; Berntsen, Henrik Hårdensson; Fiske, Peder; Kuusela, Jorma; Muladal, Rune; Niemelä, Eero (2019-04-01). ”Pink salmon in Norway: the reluctant invader” (på engelska). Biological Invasions 21 (4): sid. 1033–1054. doi:10.1007/s10530-018-1904-z. ISSN 1573-1464. https://doi.org/10.1007/s10530-018-1904-z. Läst 2 juli 2025. 
  15. ^ Erkinaro, Jaakko; Orell, Panu; Kytökorpi, Mikko; Pohjola, Jan-Peter; Power, Michael (2024). ”Active feeding of downstream migrating juvenile pink salmon (Oncorhynchus gorbuscha) revealed in a large Barents Sea river using diet and stable isotope analysis” (på engelska). Journal of Fish Biology 104 (3): sid. 797–806. doi:10.1111/jfb.15625. ISSN 1095-8649. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/jfb.15625. Läst 2 juli 2025. 
  16. ^ Skóra, Michał E.; Guðbergsson, Guðni; Copp, Gordon H.; Jones, J. Iwan (2024). ”Evidence of successful recruitment of non-native pink salmon Oncorhynchus gorbuscha in Iceland” (på engelska). Journal of Fish Biology 104 (1): sid. 329–334. doi:10.1111/jfb.15556. ISSN 1095-8649. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/jfb.15556. Läst 2 juli 2025. 
  17. ^ Dunlop, Kathy M.; Wipfli, Mark; Muladal, Rune; Wierzbinski, Grzegorz (2021-04-01). ”Terrestrial and semi-aquatic scavengers on invasive Pacific pink salmon (Oncorhynchus gorbuscha) carcasses in a riparian ecosystem in northern Norway” (på engelska). Biological Invasions 23 (4): sid. 973–979. doi:10.1007/s10530-020-02419-x. ISSN 1573-1464. https://doi.org/10.1007/s10530-020-02419-x. Läst 2 juli 2025. 
  18. ^ Lennox, Robert J.; Berntsen, Henrik H.; Garseth, Åse Helen; Hinch, Scott G.; Hindar, Kjetil; Ugedal, Ola (2023). ”Prospects for the future of pink salmon in three oceans: From the native Pacific to the novel Arctic and Atlantic” (på engelska). Fish and Fisheries 24 (5): sid. 759–776. doi:10.1111/faf.12760. ISSN 1467-2979. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/faf.12760. Läst 2 juli 2025. 
  19. ^ Clark, Timothy D.; Jeffries, Kenneth M.; Hinch, Scott G.; Farrell, Anthony P. (2011-09-15). ”Exceptional aerobic scope and cardiovascular performance of pink salmon (Oncorhynchus gorbuscha) may underlie resilience in a warming climate”. Journal of Experimental Biology 214 (18): sid. 3074–3081. doi:10.1242/jeb.060517. ISSN 0022-0949. https://doi.org/10.1242/jeb.060517. Läst 2 juli 2025. 
  20. ^ ”Rysk lax sprider sig – förgiftar vattnet”. www.aftonbladet.se. 22 juni 2023. https://www.aftonbladet.se/a/bg6Xnl. Läst 22 juni 2023. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Puckellax&oldid=57701167”