Pyrofyllit
| Pyrofyllit | |
 Pyrofyllit från North Carolina. | |
| Kategori | Silikatmineral |
|---|---|
| Kemisk formel | Al2Si4O10(OH)2 |
| Färg | Brungul, brungrön,grågrön, gråvit |
| Förekomstsätt | Kompakta sfärulitiska aggregat av nålliknande, strålande kristaller |
| Kristallstruktur | Monokliniskt, trikliniskt |
| Spaltning | Perfekt på [001] |
| Hållbarhet | Flexibel oelastisk |
| Hårdhet (Mohs) | 1,5 - 2 |
| Glans | Pärlemor till matt |
| Ljusbrytning | Biaxial (-) |
| Transparens | Genomskinlig till opak |
| Streckfärg | Vit |
| Specifik vikt | 2,65 – 2,9 |
Pyrofyllit är ett mineral, som består av aluminiumsilikat och bildar mjuka, böjliga, pärlemorglänsande blad. Utsätts den för värme delar den sig i tunnare blad och har därav fått sitt namn.
Förekomst[redigera | redigera wikitext]
Pyrofyllit förekommer i stenar av fyllit och schistos, ofta tillsammans med kyanit, av vilken den är en altererad produkt. Typiska associerade mineral är kyanit, andalusit, topas, glimmer och kvarts.
Pyrofyllit förekommer vid Horrsjöberget i Värmland, Västanå i Skåne och på Utö.
Förekomster finns även i Ural, Schweiz, Belgien och på flera ställen i USA. Stora fyndigheter har också hittats i Sydafrika.
Användning[redigera | redigera wikitext]
Pyrofyllit har användning inom bildhuggeri och som prydnadssten. Den kinesiska bildstenen, eller agalmatolit, är ibland tät pyrofyllit.
Pyrofyllit kan också användas som ersättning för talk. [1]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Pyrophyllite, 15 mars 2012.
- Meyers varulexikon, Forum, 1952
- ^ Bra Böckers lexikon, 1979.