Röd sisel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Röd sisel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Spermophilus major.jpg
Röd sisel, museiexemplar.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Gnagare
Rodentia
Familj Ekorrar
Sciuridae
Släkte Sislar
Spermophilus
Art Röd sisel
S. major
Vetenskapligt namn
§ Spermophilus major
Auktor (Pallas, 1778)
Hitta fler artiklar om djur med

Röd sisel[2] (Spermophilus major[3][4][5]) är en däggdjursart som först beskrevs av Peter Simon Pallas 1778. Den ingår i släktet sislar och familjen ekorrar.[6][7] Inga underarter finns listade.[6]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

De flesta arterna i det tidigare släktet Spermophilus har efter DNA-studier konstaterats vara parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur. Detta släkte har därför delats upp i flera släkten. Kvar i Spermophilus finns endast den gamla världens sislar, som, bland andra, denna art.[8][9]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

En stor och kraftigt byggd sisel med en kroppslängd på mellan 32 och 45 cm inklusive den 7 till 11 cm långa svansen. Som alla sislar har den stora ögon, små öron, korta ben och är försedd med kindpåsar att bära föda i. Ovansidan har gråaktig päls med vita markeringar och inblandning av gula och rödbruna hår, rödbruna fläckar på kinderna och gråaktiga fläckar i nacken, medan undersidan är gråaktig till blekgul.[10]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Habitatet utgörs främst av grässtäpper och andra gräsmarker[1], gärna på lerjordar[10]. I den norra delen av utbredningsområdet förekommer arten även i angränsande trädstäpper och de södra delarna av skogsbältet, medan den i söder även finns i floddalar och halvöknar.[1]

Den röda siseln är en dagaktiv art, som undviker de varmaste delarna av dagen. Födan består av rötter, frön, blad och stjälkar av gräs (inklusive sädesväxter) samt blommor, lökar och undantagsvis insekter och ägg.[10]

Arten övervintrar: De vuxna hanarna går i ide redan i mitten av juni, medan övriga individer väntar till augusti.[1] Arten bygger två typer av bon: Dels mera permanenta på mellan 40 och 150 cm djup, dels tillfälliga hålor med endast en ingång på omkring 30 till 50 cm under markytan.[10]


Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Denna sisel förekommer vid södra Uralbergen i Ryssland och norra Kazakstan. En rapport från 1987 om en förekomst i norra Kina (Xinjiang) är troligen en förväxling med den besläktade arten Spermophilus brevicauda.[1]

Status[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Arten är utsatt för stora populationsväxlingar vilket gör det svårt att ange någon generell ökning eller minskning, men det förefaller som om den minskar något i åtminstone vissa delar av utbredningsområdet. Ingenting tyder dock på att den skulle minska så kraftigt att någon annan kategori skulle komma ifråga. [1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Tsytsulina, K., Formozov, N. & Sheftel, B. 2008 Spermophilus major Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 1 juni 2014.
  2. ^ David W. MacDonald, Peter Forbes, Bill MacKeith (1984). Jordens djur: Gnagarna. Bonnier Fakta. sid. 28. ISBN 91-34-50355-2 
  3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  4. ^ (2005) , website Spermophilus major, Mammal Species of the World
  5. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  6. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/spermophilus+major/match/1. Läst 5 mars 2016. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus” (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:10.1644/07-MAMM-A-309.1. http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen%20et%20al%202009.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  9. ^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  10. ^ [a b c d] S. Aulangnier, P. Haffner, A.J. Mitchell-Jones, F. Moutou & J. Zima (2008). Mammals of Europe, North Africa and the Middle East. London: A&C Black Publishers. sid. 168, 170–171. ISBN 978-1-4081-1399-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]