Rankningar av högskolor och universitet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Rank(n)ingar av högskolor och universitet är rankningar som ska mäta kvaliteten på universitet och högskolor. Det finns flera sådana rankningar. Vissa avser att mäta hela universitet, andra avser att rangordna enskilda ämnen. Exempel på de sistnämnda är the Philosophical Gourmet, som rangordnar filosofiinstitutioner. Universitet som regelbundet toppar dylika rankningar är bl a Harvard, Yale, MIT, Columbia, Stanford, Cambridge och Oxford.

Rankningar av högskolor och universitet, särskilt internationella rankningar, har kritiserats hårt från flera håll.

Historia[redigera | redigera wikitext]

I USA och Storbritannien har rankningar av universitet och högskolor förekommit länge, men när Shanghai Jiao Tong-universitetet 2003 publicerade Academic Ranking of World Universities (ARWU) var det första gången någon försökte sig på en internationell rankning[1]. Rankningen fick stort genomslag, och året efter publicerade den brittiska tidskriften Times Higher Education sin World University Ranking. Flera andra rankningar följde efter detta.

Metoder[redigera | redigera wikitext]

De internationella rankningarna använder sig av framförallt av tre typer av indikatorer:

  • Självrapporterade uppgifter Lärosätena fyller i webbformulär med uppgifter om t.ex. antal studenter, personal och intäkter.
  • Bibliometri Uppgifter om vetenskapliga tidskriftspublikationer finns i två konkurrerande kommersiella databaser, Web of Science från Clarivate Analytics och Scopus från Elsevier. Med hjälp av dessa kan man beräkna antalet publikationer, medelcitering och liknande för varje lärosäte.
  • Anseendeundersökningar Enkäter skickas till akademiker/forskare som får ange vilka de bästa lärosätena är inom respondentens forskningsområde. Det finns också enkäter som skickas till arbetsgivare, som då ska svara på vilka lärosäten som har den bästa utbildningen.

Vissa internationella rankingar använder sig också av indikatorer som baseras på stora vetenskapliga pris, på webbplatsernas popularitet, och annat.

De nationella rankningarna använder sig oftast av officiell statistik, med uppgifter som antal studenter, antal examina, forskningsintäkter, och liknande. Ibland används även studentnöjdhetsenkäter och någon gång bibliometriska indikatorer.

Kritik[redigera | redigera wikitext]

De internationella rankningarna har kritiserats hårt[2][1][3].

Bibliometriska indikatorer[redigera | redigera wikitext]

Ett grundläggande problem med bibliometriska indikatorer är att de inte fungerar för alla vetenskapsområden, eftersom de tillgängliga bibliometriska databaserna endast innehåller uppgifter om internationella tidskriftspublikationer. Vetenskapsområden som inte uteslutande publicerar i sådana tidskrifter, utan t.ex. också skriver böcker, bokkapitel eller i nationella/regionala tidskrifter blir då osynliga.

Ett annat problem är att forskare inom olika vetenskapsområden producerar olika många publikationer per år, vilket leder till att discipliner som står för en stor mängd publikationer blir dominerande i de bibliometriska måtten, trots att de kanske inte representerar särskilt stor del av den nedlagda forskningstiden.

Anseendeundersökningar[redigera | redigera wikitext]

Anseendeundersökningarna lider av flera allvarliga problem. För det första är svarsfrekvensen, i de fall den är känd, generande låg: för QS ligger den på 2-8 %[4]. För det andra leder upplägget där respondenterna ska lista de 15-20 bästa universiteten i världen att ett fåtal lärosäten får nästan alla röster. Lärosäten som ligger en bit ned på anseendelistan får bara ett fåtal röster, vilket leder till en mycket instabil ranking. För det tredje sysslar rankingproducenterna med att ackumulera svar från flera års undersökningar, någon som är metodoogiskt milt sagt kontroversiellt, och de viktar även röster på oklara sätt.

Självrapporterade uppgifter[redigera | redigera wikitext]

De självrapporterade uppgifterna lider av de uppenbara problemet att ingen vet om lärostena rapporterar in korrekta uppgifter, men även om man antar att de gör det kvarstår allvarliga problem: definitionen av antalet studenter, lärare och annat varierar mellan olika länder. Dessutom fungerar universitet och högskolor på olika sätt i olika länder, och uppgifter om intäkter påverkas t.ex. av om lärosätenas äger sina egna fastigheter eller inte, antalet studenter påverkas av hur stor del av den eftergymnasiala utbildningen som ligger inom högskolan (t.ex. ligger utbildningen av lärare och sjuksköterskor ofta utanför högskolan, vilket inte är fallet i Sverige), och andelen forskningsmedel som erhållits i konkurrens påverkas naturligtvis av hur mycket konkurrensutsatta medel som finns tillgängliga.

Helhetens kvalitet kontra delarnas[redigera | redigera wikitext]

Ett mer grundläggande problem är att ett enda lärosäte kan innehålla både mycket hög kvalitet och mycket låg kvalitet. Klassiska universitet är mycket decentraliserade oragnisationer, och exempelvis kan ett och samma universitet innehålla världsledande forskning om plankton och samtidigt ge en riktigt dålig utbildning i statsvetenskap. Ingen rankningsproducent har hitta ett tillfredsställande sätt att hantera denna variation.

Vad är universitetskvalitet?[redigera | redigera wikitext]

Ett annat grundläggande problem är att det inte finns någon konsensus kring vad kvalitet är för ett universitet eller en högskola. Gäller det forskning eller utbildning, och hur ska de vägas mot varandra? Ska det vara internationellt framstående grundforskning eller forskning som leder till innovationer? Ska det vara utbildning som producerar mycket duktiga alumner (oavsett om de redan var mycket duktiga när de antogs) eller ska det vara utbildning som lyfter svaga studenter högt?

Några rankningar[redigera | redigera wikitext]

Academic Ranking of World Universities (ARWU)[redigera | redigera wikitext]

ARWU[5], även kallad Shanghailistan, använder 6 olika indikatorer och har, som enda större rankning, stora vetenskapliga pris (Nobelprisen och Fieldsmedaljen) som indikator. 30 % av slutresultatet styrs av dessa pris, hos anställda (20 %) och alumner (10 %). Förutom detta används även antal publikationer i Nature och Science (20 %), antal högciterade forskare (20 %) och antal publikationer i databasen Web of Science (20 %). Det är värt att notera att ARWU i stort sett struntar i lärosätenas storlek, vilket betyder att stora lärosäten gynnas. (De räknar alltså antal nobelpris och antal publikationer i Science & Nature, inte antal publikationer per lärare eller något liknande.) Det finns dock en sista indikator, "produktion per capita" (10 %), som mäter poängen på de andra indikatorerna i förhållande till antal lärare/forskare.

Svenska universitet på 2019 års huvudrankning. (Totalplacering inom parentes.)[redigera | redigera wikitext]

  1. Karolinska Institutet (38)
  2. Uppsala universitet (63)
  3. Stockholms universitet (73)
  4. Lund universitet (101-150)
  5. Göteborgs universitet (151-200)
  6. Kungliga tekniska högskolan (201-300)
  7. Chalmers (301-400)
  8. Sveriges lantbruksuniversitet (301-400)
  9. Handelshögskolan i Stockholm (401-500)

Det finns också ett flertal ämnesrankningar

World University Ranking från Time Higher Education[redigera | redigera wikitext]

THE WUR använder 13 olika indikatorer, såväl självrapporterade och bibliometriska som anseendeundersökningar. De tyngst vägande indikatorerna är anseendeundersökningar (33 %) och medelcitering (30 %). THE använder storleksoberoende indikatorer, förutom anseende, som ju har visst storleksberoende.

Svenska universitet på 2020 års huvudrankning. (Totalplacering inom parentes) (28)[redigera | redigera wikitext]

  1. Karolinska Institutet (41)
  2. Lunds universitet (96)
  3. Uppsala universitet (102)
  4. Stockholms universitet (175)
  5. Göteborgs universitet (185)
  6. Kungliga Tekniska Högskolan (201-250)
  7. Chalmers (251-300)
  8. Sveriges lantbruksuniversitet (301-350)
  9. Umeå universitet (301-350)
  10. Örebro universitet (351-400)
  11. Linköpings universitet (401-500)


THE producerar också ett flertal ämnesrankningar, regionala rankingar och en anseenderanking.

World University Ranking från QS[redigera | redigera wikitext]

QS WUR använder 6 olika indikatorer, varav två är årliga anseendeundersökningar i form av webbaserade enkäter. Akademiskt anseende svarar för 40 % av rankingen och anseende hos arbetsgivare svarar för 10 %. Totalt sett baseras således 50 % av rankingen på resultatet från dessa två undersökningar/enkäter. Universiteten får själva årligen föreslå 400 personer som mottagare av vardera enkäten. Universiteten får dock inte uppmana någon att "rösta" på ett visst sätt. Citeringar per lärare/forskare och antal studenter per lärare/forskare svarar för 20 % vardera. De sista 10 % baseras på två internationaliseringsmått, dels andel internationella lärare/forskare (5 %) och dels andel internationella studenter (5 %). QS använder storleksoberoende indikatorer, förutom anseende, som ju har visst storleksberoende.

Svenska universitet på 2020 års huvudrankning. (Totalplacering inom parentes)

  1. Lunds universitet (92)
  2. Kungliga tekniska högskolan (98)
  3. Uppsala universitet (116)
  4. Chalmers (140)
  5. Stockholms universitet (191)
  6. Göteborgs universitet (256)
  7. Linköpings universitet (324)
  8. Umeå universitet (340)

QS producerar också ett flertal ämnesrankingar, regionala rankingar och en ranking av anställningsbarhet.

Högskolekvalitet från Svenskt näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Organisationen Svenskt näringsliv har flera gånger försökt producera högskolerankingar, oftast med indikatorer som handlar om hur snabbt studenterna får jobb efter avslutade studier och hur hög lön de får. För närvarande finns det inte någon lista publicerad.

Tidningen Fokus rankningar[redigera | redigera wikitext]

Rankning av 26 av Sveriges högskolor och universitet genomfördes av tidningen Fokus 2012 [6]. Rankningen grundades på en enkätundersökning där man försökte ta reda på vilka aspekter av en högskoleutbildning som studenterna själva tyckte var viktiga. Fokus har därefter inte rankat de svenska universiteten och högskolorna.

2012 år rankning[redigera | redigera wikitext]

  1. Handelshögskolan i Stockholm
  2. Lunds universitet
  3. Chalmers tekniska högskola
  4. Uppsala universitet
  5. Sveriges lantbruksuniversitet
  6. Umeå universitet
  7. Kungliga Tekniska högskolan
  8. Högskolan i Jönköping
  9. Karolinska institutet
  10. Linköpings universitet
  11. Göteborgs universitet
  12. Blekinge tekniska högskola
  13. Luleå tekniska universitet
  14. Högskolan i Borås
  15. Stockholms universitet
  16. Högskolan i Halmstad
  17. Högskolan i Gävle
  18. Mittuniversitetet
  19. Linnéuniversitetet
  20. Malmö högskola
  21. Karlstads universitet
  22. Örebro universitet
  23. Mälardalens högskola
  24. Gymnastik- och idrottshögskolan
  25. Högskolan i Skövde
  26. Södertörns högskola

2008 års rankningar[redigera | redigera wikitext]

Rankning av 31 av Sveriges högskolor och universitet genomfördes av tidningen Fokus i oktober 2008.[7] Dels genomfördes en traditionell rankning, dels en så kallad breddrankning, dvs av hur väl lärosätena uppfyller diverse politiskt uppsatta mål. Notera att kriterierna inte är de samma som i en internationell rankning där större fokus ligger på forskningskvalité mätt i termer av vetenskapliga publikationer och citeringsanalys.

2008 år traditionella rankning[redigera | redigera wikitext]

Vid den traditionella rankningen kom universiteten och högskolorna i följande ordning:

  1. Handelshögskolan i Stockholm
  2. Karolinska institutet
  3. Sveriges lantbruksuniversitet
  4. Lunds universitet
  5. Chalmers tekniska högskola
  6. Uppsala universitet
  7. Linköpings universitet
  8. Göteborgs universitet
  9. Kungl. Tekniska högskolan
  10. Umeå universitet
  11. Stockholms universitet
  12. Lärarhögskolan i Stockholm
  13. Luleå tekniska universitet
  14. Örebro universitet
  15. Södertörns högskola
  16. Växjö universitet
  17. Malmö högskola
  18. Högskolan i Borås
  19. Mittuniversitetet
  20. Karlstads universitet
  21. Högskolan i Jönköping
  22. Högskolan Kristianstad
  23. Mälardalens högskola
  24. Högskolan i Halmstad
  25. Högskolan Dalarna
  26. Högskolan i Skövde
  27. Högskolan i Gävle
  28. Högskolan i Kalmar
  29. Blekinge tekniska högskola
  30. Högskolan Väst
  31. Högskolan på Gotland

Följande kriterier utgjorde underlag för den traditionella rankningen:

  • Lärare: Andel disputerade lärare; Andel professorer. (Här kom Handelshögskolan i Stockholm högst.)
  • Grundutbildning: Antal studenter per lärare; Prestationsgrad; Rörlighetsfaktor; Etableringsgrad på arbetsmarknaden. (Sveriges lantbruksuniversitet toppade.)
  • Forskning: Forskningsanslag per disputerad lärare; Andel forskning av lärosätets kostnader; Andel konkurrensutsatta forskningsmedel av forskningsfinansieringen; Andel studenter som övergår till forskarutbildning, vägd; Antal disputationer per professor. (Karolinska institutet kom högst.)
  • Bibliotek: Bibliotekets anslagsandel; Förvärv per studenter. (Högskolan i Borås hade bäst bibliotek.)
  • Studentomdöme: Studentrankning; nöjdhet. (Handelshögskolan i Stockholm gav bäst studentomdömen.)
  • Studenter: Antal förstahandssökande per antagen; Andel med högskoleprovsresultat över 1,1 av alla provresultat; Andel nya studenter (högskolenybörjare) som inte kommer från lärosätets län; Andel examinerade studenter som har studerat utomlands minst en termin; Andel studenter som finns kvar vid lärosätet andra året av studierna; Andel av högskolenybörjarna som har avlagt examen (alternativt uppnått 180 högskolepoäng) inom sex år. (Handelshögskolan i Stockholm hade starkast studenter.)

2008 års breddrankning[redigera | redigera wikitext]

Vid rankning enligt breddmål, dvs hur väl man uppfyller uppsatta politiska mål, kom universiteten och högskolorna i följande ordning:

  1. Södertörns högskola
  2. Högskolan i Gävle
  3. Mälardalens högskola
  4. Stockholms universitet
  5. Högskolan i Jönköping
  6. Högskolan i Borås
  7. Örebro universitet
  8. Högskolan Väst
  9. Högskolan i Skövde
  10. Växjö universitet
  11. Malmö högskola
  12. Uppsala universitet
  13. Karolinska institutet
  14. Högskolan Kristianstad
  15. Karlstads universitet
  16. Lärarhögskolan i Stockholm
  17. Umeå universitet
  18. Högskolan i Halmstad
  19. Kungl. Tekniska högskolan
  20. Högskolan på Gotland
  21. Högskolan Dalarna
  22. Göteborgs universitet
  23. Luleå tekniska universitet
  24. Lunds universitet
  25. Högskolan i Kalmar
  26. Blekinge tekniska högskola
  27. Linköpings universitet
  28. Mittuniversitetet
  29. Chalmers tekniska högskola
  30. Handelshögskolan i Stockholm
  31. Sveriges lantbruksuniversitet

Följande kriterier utgjorde underlag för breddrankningen:

  • Andel studenter som är första generationen i högre utbildning. (Lärarhögskolan i Stockholm toppade här)
  • Andel studenter med utländsk bakgrund (Södertörns högskola var bäst i detta avseende)
  • Andel studenter på kurser med jämn könsfördelning (Stockholms universitet kom högst)

Urank[redigera | redigera wikitext]

Den fristående associationen Urank (Universitetsranking) har genomfört rankning av svenska universitet och högskolor åren 2007,[8] 2008,[9] 2009,[10], 2010,[11] 2011,[12] 2012[13] och 2013[14]. Därefter har inga rankningar gjorts. Urank rankade även specifika ämnesområden och utbildningsprogram.[15] Rankningen baserades på variabler i officiell statistik, som sammanvägdes till följande sex kriterier, samt till ett totalresultat:

  • lärarkompetens (andel disputerade lärare, med mera)
  • studenter (söktryck, gymnasiepoäng, genomströmning)
  • grundutbildning (lärartäthet, andel studenter på avancerad nivå, med mera)
  • forskning och forskarutbildning
  • sociala indikatorer (förmåga att rekrytera studenter med olika bakgrund)
  • internationalisering

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Almgren, Ellen (2008). Ranking av universitet och högskolor som studentinformation?. Stockholm: Högskoleverket. http://www.uka.se/download/18.12f25798156a345894e29e2/1487841884653/0840R.pdf. Läst 30 juni 2017 
  2. ^ Boulton, Geoffrey (2010). University Rankings: Diversity, Excellence and the European Initiative. League of European Research Universities. https://doi.org/10.1016/j.sbspro.2011.03.006. Läst 30 juni 2017 
  3. ^ Gunnarsson, Magnus (2010). Att leva med universitetsrankingar. En analys av olika universutetsrankingar och hur Göteborgs universitet kan förhålla sig till dem.. Avdelningen för analys och utvärdering, Göteborgs universitet. http://hdl.handle.net/2077/26579. Läst 30 juni 2017 
  4. ^ ”Scrutiny of QS Rankings”. Inside Higher Ed. 29 maj 2013. https://www.insidehighered.com/news/2013/05/29/methodology-qs-rankings-comes-under-scrutiny. Läst 30 juni 2017. 
  5. ^ ARWU
  6. ^ Fokus rankning av högskolor och universitet. Publicerad 30 mars 2012
  7. ^ Fokus rankar Sveriges högskolor. Publicerad 3 oktober 2008 (accessdatum 2009-11-29)
  8. ^ Urank 2007
  9. ^ Urank 2008
  10. ^ Urank 2009
  11. ^ Urank 2010
  12. ^ Urank 2011 Arkiverad 13 februari 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  13. ^ Urank 2012 Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  14. ^ Urank 2013 Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  15. ^ Uranks webbplats Arkiverad 6 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine.