Regeringen Cajander II
Regeringen Cajander II var det självständiga Finlands tionde regering. Ministären regerade i egenskap av expeditionsregering från 18 januari 1924 till 31 maj 1924. Statsminister A.K. Cajander var mellan 1933 och 1943 Framstegspartiets partiledare men regerade både 1922 och 1924 i egenskap av formellt opolitisk fackminister i spetsen av en tjänstemannaregering. Cajander hade sin bakgrund som medlem i Samlingspartiet även om hans sympatier med Framstegspartiet blev starkare under tiden. Det var först år 1927 som Cajander formellt bytte parti till Framstegspartiet.[1]
| Minister | Ämbetsperiod | Parti |
|---|---|---|
| Statsminister A.K. Cajander |
18 januari 1924–31 maj 1924 |
opolitisk (Samlingspartiet) |
| Utrikesminister Carl Enckell |
18 januari 1924–31 maj 1924 |
opolitisk |
| Justitieminister Frans Oskar Lilius |
18 januari 1924–31 maj 1924 |
opolitisk |
| Inrikesminister Yrjö Johannes Eskelä |
18 januari 1924–31 maj 1924 |
opolitisk |
| Försvarsminister Viktor Henrik Schvindt Ivar Aminoff |
18 januari 1924–11 mars 1924 11 mars 1924–31 maj 1924 |
opolitisk opolitisk |
| Finansminister Hugo Relander |
18 januari 1924–31 maj 1924 |
opolitisk |
| Undervisningsminister Yrjö Loimaranta |
18 januari 1924–31 maj 1924 |
opolitisk |
| Jordbruksminister Östen Elfving |
18 januari 1924–31 maj 1924 |
opolitisk |
| Minister för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena Evert Skogström |
18 januari 1924–31 maj 1924 |
opolitisk |
| Handels- och industriminister Hjalmar J. Procopé |
19 januari 1924–31 maj 1924 |
opolitisk (Svenska folkpartiet) |
| Socialminister Einar Böök |
18 januari 1924–31 maj 1924 |
opolitisk (Framstegspartiet) |
Fotnoter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Aimo Kaarlo Cajander Arkiverad 16 januari 2004 hämtat från the Wayback Machine.. YLE. (finska)
- ^ 10. Cajander II Arkiverad 14 november 2012 hämtat från the Wayback Machine. Statsrådet (finska)