Reinhold Seeberg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Reinhold Seeberg.

Reinhold Seeberg, född 5 april 1859 i Livland, död 23 oktober 1935 i Ahrenshoop, var en tysk teolog. Han var bror till Alfred Seeberg och far till Erich Seeberg.

Nationalkonservativ teologi[redigera | redigera wikitext]

Seeberg var professor i Erlangen i kyrkohistoria och Nya Testamentets tidshistoria från 1889, i Berlin i systematisk teologi, dogmhistoria och Nya Testamentets exegetik 1898-1928. Han ville slapa en "modernt positiv" teologi som gav "det vetenskapliga uttrycket och beviset för den kristna uppenbarelsereligionen i det aktuella tidsläget". Han tillhörde den nationalkonservativa teologiskolan. Seeberg var även verksam i kyrkligt-socialt arbete.

Seebergadressen[redigera | redigera wikitext]

Under första världskriget, den 20 juni 1915, publicerades Seebergadressen. I spetsen för den stod Seeberg som vid utarbetandet av uppropet stod i nära samarbete med alltyska kretsar där annexionsfreden hade sina ivrigaste förespråkare. När Seeberg den 8 juli överlämnade uppropet till Bethmann Hollweg hade han samlat in 1.347 underskrifter, varibland 352 kom från universitetslärare. Här krävdes att Tyskland skulle utnyttja sina vapens framgångar för att nå högt ställda krigsmål. Frankrike skulle tvingas avträda land - inte minst delar av Atlantkusten skulle säkras för Tyskland. Belgien skulle införlivas med den tyska maktsfären. I båda fallen borde det ses till att industriellt betydelsefull egendom överfördes i tyska händer och att de erövrade befolkningen skulle ställas utanför allt politiskt inflytande. Stora skadestånd borde avtvingas Frankrike - men även Storbritannien om det gick. Kolonialväldet skulle utvidgas på Frankrikes och Storbritanniens bekostnad. Områden från Ryssland annekteras; ryssarna fördrivas och tysk kolonisering uppmuntras. Här skulle en stark, sund tysk bondeklass växa upp.[1]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Begriff der christlichen Kirche, 1885
  • Brauchen wir ein neues Dogma?, 1892
  • Lehrbuch der Dogmengeschichte, I 1895; II 1898; III 1913; IV,1 1917; IV,2 1920
  • Gewissen und Gewissensbildung, 1896
  • Die Kirche und die soziale Frage, 1897
  • Melanchthons Stellung in der Geschichte der Kirche und der Wissenschaft, 1897
  • An der Schwelle des 20. Jahrhunderts, 1900
  • Grundriß der Dogmengeschichte, 1901
  • Die Grundwahrheiten der christlichen Religion, 1902
  • Die Kirche Deutschlands im 19. Jahrhundert, 1903
  • Luther und Luthertum in der neuesten katholischen Beleuchtung, 1904
  • Das Abendmahl im Neuen Testament, 1905
  • Die kirchlich-soziale Idee und die Aufgaben der Theologie in der Gegenwart, 1907
  • Offenbarung und Inspiration, 1908
  • Sinnlichkeit und Sittlichkeit, 1909
  • Kirche, Gnadenmittel und Gnadengaben, 1910
  • System der Ethik, 1911
  • Nähe und Allgegenwart Gottes, 1911
  • Ursprung des Christusglaubens, 1914
  • Was sollen wir denn tun?, 1915
  • Geschichte, Krieg und Seele, 1916
  • Ewiges Leben, 1920
  • Christentum und Idealismus, 1921
  • Zum Verständnis der gegenwärtigen Krisis in der europäischen Geisteskultur, 1923
  • Christliche Dogmatik, I 1924; II 1925
  • Die Geschichte und Gott, 1928
  • Ist christliche Sozialethik wissenschaftlich möglich?, 1930

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nordin 2002, s. 128f

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Nordin, Svante, Filosofernas krig (2002)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]