Reliktbock

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Reliktbock
Nothorhina punctata.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSkalbaggar
Coleoptera
FamiljLånghorningar
Cerambycidae
SläkteNothorhina
ArtReliktbock
N. muricata
Vetenskapligt namn
§ Northorhina muricata
AuktorDalman[förtydliga], 1817
Hitta fler artiklar om djur med

Reliktbock (Nothorhina muricata) är en art i insektsordningen skalbaggar som tillhör familjen långhorningar. Den blir 7–13 millimeter lång och är lätt att känna igen på sin långsmala kropp och en halssköld som är tydligt längre än bred. Kroppen är 10–15 mm lång, rödbrun med roströda antenner och ben. Antennerna är längre än halva kroppen. Reliktbocken behöver gammal, solexponerad tall, något som fanns gott om i äldre tiders glesa, brandpräglade skogar. Nu är den typen av biotop ovanlig och arten har blivit rödlistad som nära hotad.

Mer om utbredningen[redigera | redigera wikitext]

Arten finns i så gott som hela landet, utbredd från Blekinge till Lule lappmark. Antalet lokaler i Sverige har uppskattas till cirka 500. Arten förekommer vidare i Norge, Finland, Baltikum och Ryssland, vidare i Mellaneuropa, Portugal, Spanien och södra Frankrike.

Hot[redigera | redigera wikitext]

Det stora hotet mot arten består i att gles tallskog med senvuxna tallar blivit mycket ovanlig. Några nya miljöer skapas knappast med modernt skogsbruk.

Åtgärder[redigera | redigera wikitext]

Gamla tallar, där man misstänker att arten fortlever, måste friställas för att efterlikna den glesa skog som reliktbocken trivs i. För att trygga kontinuiteten av passande träd bör man spara enstaka tallar i helt öppet läge som kan stå kvar under flera sekler. Det bör göras vid sjöstränder eller ute på myrholmar, eftersom tallar som sparas på hyggen inte lämpar sig som yngelplatser för arten.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

http://www.artfakta.se/artfaktablad/Nothorhina_Muricata_101410.pdf