Relining

Relining med coating

Relining eller rörinfodring är ett samlingsnamn på ett flertal metoder för att invändigt renovera rörledningar inom byggnader eller i marken. Relining innebär att rören rensas och infodras med nytt material istället för att byta ut hela rören.

Rör i byggnader

Traditionellt har rörledningssystem renoverats genom att VA-stammarna (i till exempel kök och badrum) helt enkelt byts ut mot nya rör, ett så kallat stambyte. Ett traditionellt byte av avloppsrör är ett omfattande ingrepp, där väggar och golv måste bilas upp för att vatten- och avloppsledningarna ska kunna friläggas. Det kan även innebära att de boende måste evakuera bostaden under tiden arbetet utförs. Under 1990-talet började man söka efter ett alternativ till de omfattande arbetena, och idag finns flera olika metoder där rörens insida renoveras med olika material och metoder. Fördelarna med relining jämfört med en traditionell renovering är bortsett från de lägre kostnaderna bland annat mindre materialåtgång och minskade transporter.

En rörinfodring förlänger rörens livslängd och är ett komplement till en traditionell renovering men kan aldrig ersätta en traditionell renovering. Metoden är vanligen billigare och snabbare.

Rör i mark

Här handlar det i första hand om grövre VA-ledningar i kommunala ledningsnät, men även om servisledningar som ansluter enskilda fastigheter till vatten- och avloppsnäten. Då ledningarna ofta är förlagda under gator och vägar, vill man undvika schaktning eftersom trafik, närboende och butiker påverkas negativt. Detta är bakgrunden till att schaktfri teknik är vanlig vid renovering av ledningar i mark, framför allt i tätorter. Alla de metoder som beskrivs nedan används.

När ett befintligt rör ska ersättas med ett nytt rör på samma plats men kanske med större tvärsnittsarea, kan detta uppnås genom den schaktfria metoden rörspräckning. När den nya ledningen byggs på annan plats är detta samma sak som nyanläggning, vilket innebär man antingen använder traditionell schaktning eller schaktfri teknik.

Vattentorn

Relining används även för vattentorn, ett exempel är vattentornet i Vadstena där materialet polyetenplast använts.

Metoder

Coating

Coating, även kallad invändig beläggning, används för renovering av avlopps- och vattenrör, och utförs genom att belägga de befintliga rören invändigt med ett plastmaterial. Material kan vara olika men till exempel epoxi, som har en hög vidhäftningsförmåga, eller polyester. Coating med polyester och epoxi är beprövade metoder som har använts i avloppsrör i fastigheter i många år. De två vanligaste metoderna är antingen att spraya ut beläggningsmaterial i ledningen med ett roterande munstycke, eller att borsta på materialet på rörets insida med en roterande borste. När det gäller relining av tappvatten används en teknik där plastmaterial blir blåst genom röret och en jämn beläggning skapas på grund av laminära flöden i rören. Detta medför att rör med små diametrar kan få en invändig beläggning.

Lining

Lining, även kallad strumpa/foderteknik, är en reliningmetod som innebär att man skjuter in en "strumpa" indränkt i epoxi eller annat plastmaterial i rörsystemet och sedan låter strumpan härdas under tryck. Installation av strumpa kräver inte särskilt mycket teknisk utrustning. Tillsätts extern energi vid uthärdning, såsom vatten eller ånga, kan man därigenom styra härdningstiden som man vill, från 2-3 timmar och uppåt.

Slutresultatet av strumpan blir ett gastätt rör, vilket innebär att man måste fräsa hål i alla röranslutningar, i vilka man sedan kan placera speciella grenrörsanslutningar. Vid strumpinstallationer används flera olika material, strumpan i sig och det man impregnerar strumpan med.

När epoxin härdar stelnar strumpan, en process som tar från några timmar till flera dygn beroende på material och teknik. Påstick i rörsystemet slipas sedan ut med en tryckluftsdriven fräs. Strumpmetoden lämpar sig vid all invändig renovering i fastigheter, samlingsledningar, huvudledningar som oftast ligger ingjutna i källargolv som betjänar övriga ledningar i fastigheten och servisledningar som ligger utanför huskroppen och ansluter till kommunens ledningsnät, samt dagvattenledningar från yttertak till källare. Strumpmetoden har utvecklats snabbt under 2000-talet. Metoden kan användas även under fuktiga förhållanden. Strumpmetoden med epoxiimpregnerad polyesterfilt fungerar bra i de flesta fall i rör dimensioner från 50–800 mm.

Sliplining

Metoden innebär att ett mindre rör dras eller trycks in i det rör som ska renoveras. Rör av HD-polyeten och glasfiberarmerad plast är vanligast. Det finns tre olika lösningar:

Kortrör Metoden innebär att rörlängder som är så korta att de får plats i en nedstigningsbrunn skjuts in i den ledning som ska renoveras. Utrymmet mellan det nya och det gamla röret fylls med cement. Ledningsarean blir mindre än tidigare.

Kontinuerliga rör Metoden innebär att långa rörlängder, oftast av HD-polyeten, svetsas samman och dras in i den ledning som ska renoveras. Även här blir ledningsarean mindre än tidigare. För ledningar med många krökar kan flexibel slang användas istället för styva polyeten-rör.

Formpassade rör

Formpassat rör, hopvikt för indragning

Formpassat rör monterat, s.k. close-fit.

Formpassade rör tillverkas av HD-polyeten och har samma ytterdiameter som det gamla rörets innerdiameter, s.k. close fit. För att ett formpassat rör ska kunna dras in, viks det samman till en U-profil i samband med tillverkningen. Tvärsnittsarean blir då betydligt mindre, vilket underlättar indragningen. När röret är på plats behandlas det med het ånga och återtar då sin runda form. Den relinade ledningens tvärsnittsarea minskar marginellt, men på grund av polyetenmaterialets släta yta kan flödet genom ledningen ändå öka. Formpassade rör finns i material som är livsmedelsgodkänt, och används för både vatten- och avloppsledningar.

Material

Det finns ett flertal material på marknaden, och de har olika egenskaper och funktioner. Mer om materialen finns på företagens hemsidor och i vetenskaplig forskning .

I de allra flesta avloppssystem spolas det dagligen ner kallt vatten (toalettvatten, kallt dricksvatten) och varmt vatten (t.ex. kokande pastavatten) i avloppen, och då krävs det att avloppssystem klarar av att fånga upp de termiska rörelser som detta resulterar i. När nya avloppssystem installeras finns det expansionsanordningar på varje våningsplan, som fångar upp systemets rörelser. Vid en relining täcks dessa anordningar med Coating eller Lining. Därför är det viktigt att materialet har möjlighet att expandera och krympa. Alternativet är att det sätts in nya expansionsanordningar.

Mjuka material

Mjuka material är flexibla både innan och efter att det härdat. Mjuka material lämpar sig bäst i fastighet då de har möjlighet att fånga upp avloppssystemets dagliga rörelser.

Hårda material

Hårda material kan vara mjuka innan härdning, men när materialet har härdat är det stenhårt. Det finns en mängd olika varianter av plaster, och dessa lämpar sig framför allt i mark. De klarar tryck från exempelvis rötter och är oftast självbärande.

Alternativa material

Företaget HWQ har utvecklat ett alternativt material för relining som består av en kiselbeläggning som är helt fri från Bisfenol A. Materialet har dock nackdelarna att det är 8 gånger dyrare än motsvarande produkter med Bisfenol A och tar längre tid att härda. En fördel är att det härdar av sig själv utan tillförsel av värme eller kemikalier vilket gör att det går snabbare och man kan börja jobba direkt med nästa stam.

Risker

Sveriges Byggindustrier och Svenskt vatten avrådde 2011 från renoveringar där epoxiplast som innehåller Bisfenol A används eftersom det finns risk för att ämnet läcker ut i dricksvattnet. Branschföreningen relining i fastigheter svarade att det inte fanns några risker med verksamheten.

Mellan 2007 och 2011 renoverades vattenledningar i cirka 3000 lägenheter i Sverige med metoden där insidan beläggs med plast som innehåller det giftiga ämnet bisfenol A.

Kemikalieinspektionen tog 2013 i samarbete med Livsmedelsverket och Boverket vattenprov i 22 lägenheter i Stockholm, Göteborg och Malmö. Dessa visade att bisfenol A finns i dricksvattnet hos åtta av dem. Halterna uppmättes till mellan 0,01 — 1 µg bisfenol A per liter vatten. Denna rapport skall sedan redovisas till Miljödepartementet senast den 15 december 2013 för vidare åtgärder.

En anledning till att man byter gamla stammar är att man vill undvika vattenskador.^{[källa behövs]} Den av försäkringsbolag drivna sammanslutningen Vattenskadecentrum, publicerar varje år en vattenskaderapport som sammanställer inkomna vattenskador och statistik kring från vilka delar/detaljer vattenskador uppkommer från. Beroende på hur man sammanfattar statistiken är det ca 20-30% av uppkomna vattenskador som beror på avloppen. Vidare säger vattenskaderapporten ingenting statistiskt, om det är på grund av byggfel eller om det är undermåligt underhåll som är orsaken.

Det finns ^{[källa behövs]}tekniska risker med relining som till exempel kvaliteten av utfört arbete. Detta är på grund av att arbetet beror väldigt mycket på skickligheten hos den hantverkare/fackman som utför arbetet samt kvalitetskontrollen hos det företag som utför själva reliningen. De riskerna återfinns dock inom i princip all byggindustri, där människan är den som utför arbetet.^{[källa behövs]}

Vid en traditionell rotrenovering rivs de delar som innesluter rören. Detta innebär att även dold fukt i väggar kan upptäckas och torkas ut, fukt som annars kan ge upphov till mögel och ohälsa.

Ytterligare risk med relining är att det kan vara svårt att besiktiga, detta gäller dock även traditionell rördragning så beställare bör ställa höga krav på kvaliteten på utfört arbete samt dokumentationen från leverantören.^{[källa behövs]}

Regeringens Bisfenolutredning förbereder 2013 förslag till lagstiftning mot Bisfenol A vid relining. Tre alternativ finns med boverkets byggregler, gränsvärde i Sveriges dricksvattendirektiv, eller EU:s kemikalielagstiftning REACH.

Förekomst av bisfenol i ledningsvatten

Regeringens bisfenolutredning beställde prover från mätpunkter där vattnet precis kommer in i huset, ofta i källaren. I två fall uppmättes bisfenol även där och i ett av fallen uppmättes högre nivåer än det vatten som provtagits från kranar i lägenheter dit vattenledningarna relinats. Provet med de högre nivåerna av bisfenol i källaren antyder att själva ledningsvattnet innehöll bisfenol som kom antingen från rören i marken eller från vattentornen. Bisfenolutredningen beslutade 2013 att inte utreda orsaken till förekomsten av bisfenol i ledningsvattnet. Utredningen menade att det inte var det som regeringen hade frågat efter, att det bara var fråga om två prov och att endast mycket låga halter hade uppmätts. Utredningen ledde i slutänden till att regeringen lagstiftade om ett förbud mot relining av dricksvattenrör med sk. tvåkomponentsepoxi som innehåller bisfenol A. Definitionen av tvåkomponentsepoxy är i det här fallet att den blandas på plats på arbetsplatsen.

Ekonomisk risk

Skador på infodrade avloppsrör ersätts fullt ut endast av tre försäkringsbolag, Trygg Hansa, If och Brandkontoret,  det sistnämnda dock med förhöjd självrisk.  Andra bolag försäkrar visserligen rören, men ersätter inga följdskador.

Se även

• Vattenledning, jämför bly, asbest och epoxi

Källor

• Svenska byggnadsvårdsföreningen
• Minska risken för vattenskador vid ombyggnad av befintliga flerfamiljshus SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut
• Sveriges Tekniska Forskningsinstitut: http://www.sitac.se/
• Vattenskadecentrum: http://www.vattenskadecentrum.se/
• Svenskt Vatten AB: http://www.svensktvatten.se/Vattentjanster/Dricksvatten/Takt-till-kran/Kemiska-amnen/BPA/

Externa länkar

• SITAC:s webbplats