Reynoldstal

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rökpelaren från ett stearinljus. Röken går från att strömma laminärt till turbulent. Reynoldstalet kan användas för att beräkna när detta omslag sker.

Reynoldstal (Re) är en vanligt förekommande dimensionslös storhet inom strömningsmekanik som kan användas för att karakterisera olika strömningsfall. Vid låga Reynoldstal flödar en fluid strukturerat och ordnat, också kallat laminärt och vid höga Reynoldstal flödar den kaotiskt och ostrukturerat, vilket kallas turbulent. Reynoldstalet har många användningsområden, bland annat för att förutse när omslaget från laminärt till turbulent flöde sker, men också vid skalning av flödesfall.

Konceptet introducerades av Sir George Stokes 1851 men har fått sitt namn efter Osborne Reynolds efter hans klassiska experiment 1883.

Definition[redigera | redigera wikitext]

Reynoldstalet beskrivs ofta som kvoten mellan tröghetskrafter och viskösa krafter i en fluid som utsätts för relativ inre rörelse. Den kan även ses som ett dimensionslöst mått på viskositeten och skrivs som följande:

ρ = densitet
μ = dynamisk viskositet
ν = kinematisk viskositet
L = typisk längd
V = typisk hastighet

Vid rörströmning infaller den kritiska punkten då Reynoldstalet, Re, närmar sig 2100. Under denna punkt räknas fluiden strömma laminärt och då talet är över 4000 strömmar det turbulent. Reynoldstalet kan ses som kvoten mellan tröghetskrafter och friktionskrafter. Vid turbulent strömning dominerar tröghetskrafterna.

Se även[redigera | redigera wikitext]