Rhinolophus shameli

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rhinolophus shameli
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljHästskonäsor
Rhinolophidae
SläkteRhinolophus
ArtRhinolophus shameli
Vetenskapligt namn
§ Rhinolophus shameli
AuktorTate, 1943
Utbredning
Shamel's Horseshoe Bat area.png
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Rhinolophus shameli[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Tate 1943. Den ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.[6] Hos denna art är uppsättningen hudflikar bredare än själva nosen. Underarmslängden är mellan 4,5 och 5 cm, huvudet är omkring 2 cm långt, och vikten mellan 8 och 13 g. Ekolokalisationslätet har en frekvens mellan 65 och 67 kHz för hanar, 69 till 72 kHz för honor. Arten påminner mycket om Rhinolophus coelophyllus (som har mellanbrun till orange–rödaktig päls[7]), men den är något mindre och har ett högre ekolokalisationsläte.[8]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i Sydostasien i östra Burma, Thailand, Laos, Kambodja och Vietnam. Den är vanlig i östra Burma och Thailand, men sällsynt i Vietnam.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten lever i städsegröna urskogar i låglänta områden och kulturskogar. I Thailand förekommer den i kulturblandskog.[1] Arten går upp till 1 000 meters höjd i sitt födosök;[8] i Burma har den påträffats i dagkvarter i kalkstensgrottor på omkring samma höjd[1].

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Bates, P., Bumrungsri, S., Francis, C., Csorba, G., Walston, J. & Dinh Thong, V. 2008 Rhinolophus shameli Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 29 september 2016.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus shameli
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+shameli/match/1. Läst 29 september 2016. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3 
  7. ^ Charles M. Francis och Priscilla Barrett (2008) (på engelska). A Field Guide to the Mammals of South-East Asia. New Holland Publishers. sid. 212. ISBN 978 1 84537 735 9. https://books.google.se/books?id=zWeS8A6nunIC&pg=PA48&lpg=PA48&dq=%22Rhinolophus+coelophyllus%22&source=bl&ots=ekWCkUnz1z&sig=lNgjAuljPy_Df3Lh_NjvrNgRdm8&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwi_o4G4gLPPAhXH1iwKHVJdBRAQ6AEIZzAO#v=onepage&q=%22Rhinolophus%20coelophyllus%22&f=false 
  8. ^ [a b] Charles M. Francis och Priscilla Barrett (2008) (på engelska). A Field Guide to the Mammals of South-East Asia. New Holland Publishers. sid. 212. ISBN 978 1 84537 735 9. https://books.google.se/books?id=zWeS8A6nunIC&pg=PA391&lpg=PA391&dq=%22Rhinolophus+shameli%22&source=bl&ots=ekWClPoE1z&sig=hEsLcnlMK_GxNhtklXZTLrx01R8&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwi1hpylwLTPAhUG3iwKHQYUC6o4ChDoAQgtMAM#v=onepage&q=%22Rhinolophus%20shameli%22&f=false 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]