Riddarholmsskeppet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Riddarholmsskeppet i Medeltidsmuseet, april 2017.

Riddarholmsskeppet är vraket efter ett senmedeltida beväpnat fartyg som 1930 påträffades vid muddringsarbeten i Riddarholmskanalen utanför sydöstra Riddarholmen i Stockholm.

Fyndet anses vara en direkt anledning till grundandet av Stockholms stadsmuseum och är stadsmuseets första registrerade arkeologiska föremål.[1] Fyndet betecknas som ett av de mest betydelsefulla som gjorts inom Stockholms stads område.[2] Idag är skeppet utställt på Stockholms medeltidsmuseum.

Fyndet[redigera | redigera wikitext]

I samband med muddringsarbeten för en ny broförbindelse mellan Riddarholmen och Munkbron påträffades två båtar på ett djup av cirka två meter under Riddarholmskanalens vattenyta. En av dem grävdes fram och konserverades. Genom pollenanalys av gyttjelager i fyndplatsens närhet, som genomfördes i samband med utgrävningen, kunde tiden för sänkningen av fartyget dateras till mellan 1420 och 1543.[2]

På 1980-talet daterades båtens ålder mycket exakt. En dendrokronologisk undersökning visade att huvuddelen av virket sannolikt avverkats mellan 1520 och 1527 (+/- 5 år), men fartyget innehöll även äldre virke. Det framkom även att Riddarholmsskeppet var ganska nytt när det sjönk eftersom lagningar saknades.[3] Det som gjorde fartyget extra intressant var att det vid sin förlisning var fullastat med olika föremål från sin samtid. Datering av dessa föremål pekade med stor säkerhet på 1400-talets senare del.[2]

Skeppet var byggt i klinkerteknik av spräckt och bilat virke från metertjocka ekar, en teknik som användes för de nordiska vikingaskeppen. Stora delar av skrovet var bevarade, hela kölen var intakt, men akterskeppet var förstört. Under rekonstruktionsarbetet visades att fartyget haft en akterspegel, vilket gör Riddarholmsskeppet till det hitintills äldsta kända exemplet i Norden med just detta konstruktionssätt.[4] Skeppet var ursprungligen över 20 meter långt och 5,5 meter brett.

Bilder från utgrävningen 1930[redigera | redigera wikitext]

Utrustning och föremål[redigera | redigera wikitext]

Skeppet hade varit bestyckat med minst tre kanoner, en av dem var märkt med stadens "krona" och tillhörde alltså Stockholm. Två kanoner var uppställda i lavetter av trä. Kanonerna var av en äldre typ som användes till början av 1500-talet, där kanonröret var sammanfogat av järnband och avsedda för bakladdning. En kanon var laddad. Kanonerna var av typ kammarbyssa och användes för stenskjutning. En av dessa har kalibern 12 cm och ett 82,5 cm långt eldrör utfört i smidesjärn.[5]

I skeppets för påträffades 31 stycken färdiga laddningar, så kallade kartescher, dessutom hittades omkring 100 stenkulor och ett 50-tal blykulor. De flesta kulor låg i två stora ammunitionsbyttor av trä. I fartyget hittades dessutom föremål som tillhört utrustningen, bland annat block, rester av tågvirke, ett stort tråg, en liten spade, två små trebensgrytor och rester av skor, samt skeppets ankare som bärgades intill.

Uppgift[redigera | redigera wikitext]

Riddarholmsskeppet liknade de medeltida "bondebåtar" som kom från Mälaren och Stockholms skärgård för att söka hamn vid Riddarholmen. De hade mast och segel och täckt för. Skeppet som grävdes fram i Riddarholmskanalen hade byggts och utrustats för Stockholms försvar under 1520-talets början. Vid den marinarkeologiska undersökningen på 1980-talet framkom även att båten var "slarvigt" byggd och av virke av sämre kvalitet. Det förmodas att fartyget kom till i all hast, av de material som fanns tillgängliga, under orostiderna på 1520-talets början.[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Stockholms stadsmuseum om Riddarholmsskeppet
  2. ^ [a b c] Ohlmarks (1953), sida 40
  3. ^ [a b] Dahlbäck (1995), sida 47
  4. ^ Informationstavla i Medeltidsmuseet
  5. ^ Stockholmskällan: "I eld och rök"

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]