Stadsmuseet i Stockholm

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Stockholms stadsmuseum)
Hoppa till: navigering, sök
Stadsmuseet i Stockholm och Ryssgården, 2009.

Stadsmuseet i Stockholm är ett kommunalt museum i Stockholm som inventerar, dokumenterar, samlar och presenterar material relaterat till Stockholms historia. Museet är inrymt i Södra stadshusets tidigare lokaler belägna vid RyssgårdenSödermalm och visar permanenta och tillfälliga utställningar. Museet hette tidigare Stockholms stadsmuseum, men gjorde 2013 ett namnbyte till Stadsmuseet. Stadsmuseet utgör en del av Stadsmuseiavdelningen i vilken även Medeltidsmuseet ingår. I utställningar och programverksamhet dras en ungefärlig gräns vid 1520-talet, så att Stockholms äldre historia berättas i Medeltidsmuseet och tiden därefter i Stadsmuseet Slussen. En stor del av den publika verksamheten är också gemensam.

Stadsmuseet grundades 1937 och öppnade för allmänheten 1942. Idag är det Sveriges största kommunala museum och förvaltar samlingar som består av bland annat 300 000 föremål, 25 000 konstverk och 3,5 miljoner fotografier.

Från och med den 1 januari 2007 ingår Stadsmuseet i kulturförvaltningen, vid sidan av Medeltidsmuseet och Stockholmia förlag. Den beslutande politiska nämnden är Kulturnämnden.

Den 12 januari 2015 stängdes museet för renovering. Det beräknas öppna igen i november 2018 och kommer då att kallas Stadsmuseet Slussen. [1]

Byggnaden och Stadsmuseets tillblivelse[redigera | redigera wikitext]

Södra stadshuset 1914. Till vänster Peter Myndes Backe.

Byggnaden Södra stadshuset ritades av Nicodemus Tessin d ä på 1600-talet och planerades ursprungligen för handel under namnet Generalfaktorikontor. Det planerades storskaligt med lokaler för magasin, auktioner, förhandlingar, räkenskaper och med övernattnings­möjligheter för hitresta handels-och ämbetsmän. Men planerna gick om intet på grund av handelns tillbakagång och Stockholms stad tog över byggandet.

Efter nära 20 års arbete, år 1680, stod Södra stadshuset klart. Redan på 1670-talet, innan allt var färdigbyggt, startade Södra kämnärsrätten sin verksamhet i byggnaden. Här hade myndigheten arkiv, civilrättsrum för kvinnor och män, fång­hus med fängelserum. Fram till år 1772, då tortyren avskaffades, fanns också ett »plågorum« för »pinliga« förhör. Några av dem som erkände efter »pinliga« förhör, var de åtta kvinnor som beskylldes och dömdes för häxeri i slutet av 1670-talet.

Krog och anatomisk teater[redigera | redigera wikitext]

Enligt beslut från konungen år 1667 skulle årligen 14 000 liter vin få införas tullfritt till stadskällaren i Södra stads­huset. Men huset var inte klart, så när­liggande lokaler fick duga tills det var färdigbyggt. Då kunde stadshuskällaren flytta in. Under sin storhetstid på 1700-talet var Södra stadshuskällaren en av stadens mer ansedda krogar. Här har historiska kändisar, som Bellman och Maria Kristina Kiellström, mer känd som Ulla Vinblad, festat. Kroglivet på Södra stadshuskällaren fortsatte fram till år 1849.

Den 24 januari år 1685 arrangerade läkarorganisationen Collegium medi­cum den första av sex offentliga obduk­tioner, där de inre organen förevisades, så kallad anatomisk teater. På obduk­tionsbordet låg ett manligt lik, hämtat från galgbacken med specialtillstånd från kungen. Intresset var stort, en lång kö ringlade utanför huset. Men alla var inte positiva. Tvärtom tyckte många att det var motbjudande och upprörande. Närvarande vid den sista förevisningen år 1729 var Carl von Linné. Den hölls i den stora lokalen på översta våningen, numer ett utställningsrum. Samma lokal gjordes senare om till en ortodox kyrka för Stockholms ryssar.

Hyresgäster flyttar in och ut[redigera | redigera wikitext]

Tidigt under 1700-talet kan man i man­talslängderna läsa om flera hyresgäster. Där finns till exempel källarmästaren Göransson som hyrde tjugo rum, med Södra stadshuskällarens lokaler inräk­nade. Borgmästaren G. Adelcrantz var en annan hyresgäst. Han hyrde tjugoen rum förutom källare, stall och vagns­rum, tillsammans med fru, fem barn, släktingar och tjänstefolk. Men det fanns också enklare hyresgäster. Under slutet av 1800-talet var bostadsbristen stor och många bodde i huset: ringaren i Storkyrkan med familj, en slussbetjänt med fru, fyra barn och piga, ett kontors­biträde, en muraränka, en bokbindare, med flera. De sista hyresgästerna läm­nade huset år 1935, några år efter att stadsmuseikommittén flyttat in i ett par rum på översta våningen. De sista hyresgästernas bostadsrum ingår i museets utställning.

Förfallet tilltar – ett tvätthus öppnas[redigera | redigera wikitext]

År 1921 öppnade Stockholms stads första tvätthus i Södra stadshusets då mycket förfallna lokaler. Där fanns tjugoen tvättplatser för handtvätt och två för maskintvätt. Där fanns också centrifuger, torkskåp, stryk-, mangel-och matrum för medhavd matsäck. En stor ångpanna hade installerats så att det skulle finnas tillräckligt med varmt vatten. Föreskrifterna var tydliga: inga nersmittade kläder, spirituosa eller barn under 12 år fick tas med till tvättstugan. Inrättningen kom till efter att kvinnor i Gamla stan, som tröttnat på det tunga arbetet att tvätta i sina hem utan rinnan­de vatten, hade uppvaktat politikerna. Anläggningen var öppen från klockan åtta på morgonen till åtta på kvällen. Verksamheten fortsatte in på 1930-talet.

Stockholms Stadsmuseum flyttar in[redigera | redigera wikitext]

Under början av 1900-talet fördes diskussioner om ett framtida Stockholms stadsmuseum, men det var först på 1930 talet som tankarna tog sig mer konkreta uttryck. Den så kallade stadsmuseikommittén kunde med små medel och ett fåtal medarbetare från och med 1931 påbörja en verksamhet i blygsam omfattning. Södra stadshuset blev tidigt en central punkt i det fortsatta arbetet, men det var inte självklart att det framtida museet skulle ligga i denna byggnad, under en period var byggnaden även rivningshotad. Den första utställning som gjordes i Södra stadshuset 1935 hette Slussen genom tiderna och den sammanföll med omdaningen av slussenområdet som invigdes samma år.

1937 tillsattes för första gången en chef som fick titeln stadsantikvarie och organisationen tog sig en fastare form. Fler personer arbetade avlönat med museet och en samling började skapas. Den utgjordes av insamlade föremål från rivningar och schaktningar i staden, gåvor och donationer. Historiska museet och Nordiska museet deponerade också större samlingar, liksom Stadsarkivet som överförde sin fotografisamling. Till ett framtida museum beställdes modeller, ett av slottet Tre Kronor och ett av palatset Makalös. De ingick i en pedagogisk ambition, där försvunna byggnader och miljöer skulle ersättas av detaljerade modeller.

1942 öppnade slutligen Stockholms stadsmuseum och där har verksamheten bedrivits kontinuerligt sedan dess, med undantag för en större renovering 2015-2018.[2]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Stadsmuseet erbjuder utställningar om Stockholms historia, nutid och framtid. I entréplanet ligger en butik och en restaurang. I museets hörsal erbjuds föreläsningar och andra programaktiviteter.

En av Stadsmuseets mest omtyckta verksamheter är stadsvandringar. De pågår året om och i hela Stockholm. Staden belyses ur en mängd olika perspektiv och kan handla om en stadsdel, en företeelse, arkitektur eller utgå från en roman.

Museet förfogar över två föreläsnings- respektive konferenssalar Hörsalen (för maximal 120 personer) och "Bellmanrummet" (för maximal 16 personer). Salarna kan hyras.

I Salongen kan besökaren fördjupa sig i stadens historia, ställa frågor eller få en introduktion till vilket källmaterial som finns att själv forska vidare i. Stadsmuseet och Stadsarkivet har delvis olika källmaterial och ser gärna att besökare och forskare använder båda resurserna.

Stadsmuseet är sedan 2003 med i samarbetet kring Stockholmskällan, tillsammans med andra museer och arkiv i Stockholm. På Stockholmskällan publicerar Stadsmuseet ett urval av sitt arkivmaterial.[3]

Stadsmuseet i Stockholm har fyra visningslägenheter med tidstypisk inredning: Blockmakarens hus vid Stigbergsgatan 21 med inredning från början av 1900-talet och Stickelbärsvägen 7Norra Djurgården, som är en lägenhet om 2 rum och kök i ett barnrikehus från 1937. I Stuckatörens husDavid Bagares gata 10 visas ett borgerligt hem i slutet av 1800-talet. Den yngsta visningslägenheten ligger vid Kämpingebacken 13 i Tensta och beskriver hur en lägenhet i miljonprogrammet kunde se ut 1969, när den första familjen flyttade in.

Samlingar[redigera | redigera wikitext]

Fotografier[redigera | redigera wikitext]

I Stockholms stadsmuseums fotografiska samlingar finns drygt 3 miljoner bilder: negativ av glas och plast, fotoalbum, diabilder och många andra fotografiska material från 1840-talet fram till idag. Fotografierna digitaliseras och tillgängliggörs på Internet löpande och vid beställning.

Den största delen av materialet speglar Stockholm genom tiderna. Det finns bl.a. stora porträttsamlingar, pressbilder och fotografier från förvaltningar i staden.

S:t Erikssamlingen och Skönhetsrådets inventeringar innehåller också många fotografier. Genom inventeringar och annan dokumentation av museets fotografer utökas samlingarna med samtida fotografier.

Gråarksarkivet upprättades vid Stadsmuseet från 1930-talet till slutet av 1990-talet. Syftet var att skapa en sammanställning av bildmaterial över Stockholm och ordna det geografiskt eller ämnesvis på stora ark. Några gråark är mindre och en del är vita. På arken finns framförallt fotografier, men också fotografier av kartor, ritningar, illustrationer, konstverk, enstaka artiklar m.m. När det finns information på baksidan är även den inskannad.

Det finns drygt 68 000 gråark.

Föremål[redigera | redigera wikitext]

Stadsmuseets föremålssamling omfattar uppskattningsvis 120 000 kultur- och byggnadshistoriska föremål, samt över 500 000 arkeologiska föremål. Det är en stadshistorisk samling som berättar om Stockholm stad ur olika aspekter.

Samlingen har byggts upp under lång tid och är präglad av de skeenden som ägt rum i Stockholm sedan museets tillkomst. Till exempel finns här en stor mängd dörrar, kakelugnar, fasadstenar och andra byggnadsdetaljer som kommit in till museet som följd av rivningarna i samband med Norrmalmsregleringen på 1950-, 1960-, och 1970-talen.

Även den arkeologiska samlingen växte till följd av denna och andra om- och nybyggnationer i Stockholm. En stor mängd fynd tillkom exempelvis från utgrävningar i stadens ytterområden på 1960- och 1970-talen, då många av dagens förorter uppfördes inom ramen för det så kallade miljonprogrammet. I samlingen ingår också 45 000 arkeologiska föremål från utgrävningarna på Helgeandsholmen 1978–1980, i samband med Riksdagshusets om- och tillbyggnad.

Den kulturhistoriska samlingen består framförallt av föremål som skänkts till museet av privatpersoner, företag och andra institutioner. Här finns också enskilda samlingar som skapats av andra än Stadsmuseet, till exempel Stockholms skolmuseums samling, som införlivades med Stadsmuseets på 1990-talet.

Stadsmuseets föremålssamling utökas kontinuerligt med nya objekt, både genom gåvor och som ett resultat mer aktiv insamling initierad av museet.

Interiörbilder[redigera | redigera wikitext]

Utställningen (urval)[redigera | redigera wikitext]

Stadsmuseet Slussen är stängt för renovering och öppnar i november 2018.

f d Permanenta utställningen[redigera | redigera wikitext]

Kulturhistorisk klassificering[redigera | redigera wikitext]

Hamngatan efter Norrmalmsregleringen. Andra huset till höger är Sparbankshuset, bakom det Sverigehuset, till vänster NK och PK-huset.
Ralph Erskine och Yngve Fredriksén: byggnad för firman Möller & Co i Slakthusområdet från 1952 tillhör de byggnader i ytterstaden som blåmärkts.

Stadsmuseet ansvarar för att peka ut och definiera bebyggelsens kulturhistoriska värden i Stockholms stad.

Stadsmuseet använder ett färgsystem med blått, grönt, gult och grått för att klassificera fastigheter och byggnader.[4] Klassificeringen har i sig ingen juridisk verkan men den används som kunskapsunderlag av Stadsbyggnadskontoret i handläggning av bygglov- och planärenden enligt plan- och bygglagen.

  1. Blå är den högsta klassen och innebär att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden (se även: Ett urval av blåmärkta byggnader i Stockholm).
  2. Grön är den näst högsta klassen och innebär att bebyggelsen bedöms vara särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.
  3. Gul klassificering innebär att bebyggelsen har positiv betydelse för stadsbilden och/eller har ett visst kulturhistoriskt värde.
  4. Grå klassificering innebär att fastigheten inte uppfyller några av kriterierna ovan.

Klassificeringen innefattar också områden som bedöms vara särskilt kulturhistoriskt värdefulla.

Bebyggelse som ännu inte har klassificerats är Streckad.

Klassificeringen kan ses på en karta.[5]

Innerstaden[redigera | redigera wikitext]

I princip hela Gamla stan är blå-märkt (högsta klassificeringen)[4] och är skyddad genom bestämmelser i detaljplan.

Våren 2007 genomförde Stadsmuseet en omfattande inventering och klassificering av samtliga fastigheter på Norrmalm i Stockholm som hade uppfördes 1960–1989. Stadsmuseet dokumenterade samtliga fastigheter i ord och bild som vägledning vid eventuella framtida förändringar av bebyggelsen i Stockholms city. Bland huset som dokumenterades fanns verk av ledande svenska arkitekter som Peter Celsing och Carl Nyrén liksom det flitiga Stockholmskontoret Backström & Reinius.[6]

Kartläggningen har fått kritik från politiskt håll, bland annat kritiserade dåvarande stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund slutsatserna och ifrågasatta öppet Stadsmuseet klassificering av bland annat Sheraton, Åhléns City och parkeringshuset Parkaden som särskilt värdefulla och Söderlund menade att huset bör byggas om. Men enligt Ann-Charlotte Backlund, stadsantikvarie och chef för Stadsmuseet i Stockholm, är blåmärkningen inte en fråga för stadsbyggnadsnämnden.[7]

Ytterstaden, Ytterstadsprojektet[redigera | redigera wikitext]

Under 2004–2007 inventerade museets kulturmiljöenhet även byggnader i Stockholms ytterstad i ett projekt som kallades Ytterstadsprojektet. I drygt hälften av stadens 97 stadsdelar utanför Stockholms innerstad dokumenterades alla byggnader i ord och bild. Tio byggnadsantikvarier och två fotografer reste runt och inventerade. De tog fram fakta om hur och varför varje stadsdel började byggas och hur de ser ut idag. Materialet tillgängliggörs i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, en databas som finns på Riksantikvarieämbetets hemsida. Inventeringen låg till grund för en kulturhistorisk klassificering. Alla 97 stadsdelar finns också beskrivna i boken Stockholm utanför tullarna : nittiosju stadsdelar i ytterstaden.

Museilägenheter[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Friman, Helena (1987). Elva Stockholmsvandringar. Stockholm: Bokförlaget Prisma i samarbete med Stockholms stadshus. ISBN 91-518-2015-3 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://stadsmuseet.stockholm.se/om-oss/om-museibyggnaden/ombyggnad-och-renovering/ Stadsmuseets byggnad är stängd för ombyggnad Läst 29 augusti 2017
  2. ^ Selling, Gösta (1988). När Stadsmuseet kom till. I Stadsvandringar 11, Stockholms stadsmuseum 1988.. sid. 18-52 
  3. ^ ”Stockholmskällans historia - Stockholmskällan”. stockholmskallan.se. Arkiverad från originalet den 22 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160522175646/http://www.stockholmskallan.se/Om-Stockholmskallan1/Om-Stockholmskallan-ny/Stockholmskallans-historia/. Läst 27 maj 2016. 
  4. ^ [a b] ”Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering”. Stockholms stadsmuseum. Arkiverad från originalet den 10 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140310034644/http://www.stadsmuseet.stockholm.se/Om-hus/Klassificering-och-K-markning/Stadsmuseets-kulturhistoriska-klassificering/. Läst 11 mars 2014. 
  5. ^ ”Kulturhistorisk klassificering av bebyggelse”. Stockholms stadsmuseum. http://kartor.stockholm.se/bios/dpwebmap/cust_sth/kul/klassificering/DPWebMap.html. Läst 30 december 2017. 
  6. ^ ”Nu har det moderna city inventerats”. Stockholms stadsmuseum. Arkiverad från originalet den 12 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090312051716/http://www.stadsmuseum.stockholm.se/kma.php?kategori=15&sprak=svenska. Läst 12 januari 2009. 
  7. ^ Andersson, Elisabeth (21 juni 2007). ”K-märkt City döms ut”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_239525.svd. Läst 12 januari 2009. 
  8. ^ Stockholmskällan: Blockmakarens hus.
  9. ^ Stockholmskällan: Stuckatörens våning.
  10. ^ Stockholms källan: Stickelbärsvägen 7.
  11. ^ Stockholmskällan: Tensta 1969.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]