Riddarholmsskeppet

Riddarholmsskeppet i Medeltidsmuseet, april 2017.

Riddarholmsskeppet är ett vrak som påträffades 1930 vid muddringsarbeten i Riddarholmskanalen utanför sydöstra Riddarholmen i Stockholm. En teori är att det är vraket efter ett senmedeltida slagskepp som byggdes kring 1517 i samband med Gustav Vasas befrielsekrig och den första svenska flottan.

Fyndet anses vara en direkt anledning till grundandet av Stockholms stadsmuseum och är stadsmuseets första registrerade arkeologiska föremål. Fyndet betecknas som ett av de mest betydelsefulla som gjorts inom Stockholms stads område. Idag är skeppet utställt på Stockholms medeltidsmuseum.

Fyndet

I samband med muddringsarbeten för bygget av Vasaleden, mellan Riddarholmen och Munkbron, påträffades två fartyg på ett djup av cirka två meter under Riddarholmskanalens vattenyta. 1930 utfördes arkeologiska undersökningar vid den plats där Gamla stans tunnelbanestation idag befinner sig, närmare bestämt där spår och perrong för gröna linjens norrgående tåg ligger idag. Kanoner hittades i februari och i juni hittades två fartyg i Riddarholmskanalen, varvid det största grävdes ut.

Bilder från utgrävningen 1930

• 
  Skeppets ankare
• 
  Skeppets bäst bevarade spant
• 
  Skeppets förstäv och klinkbordläggning
• 
  Skeppets kanon och andra föremål

Fyndet bestod av 2465 olika föremål, varvid större delen av skrovet var bevarat, tre kanoner återfanns samt en stor del av lasten, bestående av kanonkulor, block, ankare, skor, trebensgrytor, krutkammare samt kartescher.

Fartyget låg på styrbordssidan, med fören mot norr. Skrovet bestod av ek, och garneringar samt däck av furu. Nya dendrokronologiska analyser har visat att timret höggs ner vintern 1516/1517 och att eken troligen vuxit i Småland, medan furun vuxit i Österåker alternativt Stockholms skärgård. Detta gör det troligt att fartyget är byggt antingen i Kalmar, Stockholm, eller någonstans längs kuststräckan mellan dessa två orter. Både i Kalmar och Stockholm fanns vid denna tid skeppsgårdar som hade kunnat klara av ett bygge i denna storlek.

Kölens längd är beräknad till sammanlagt 17 meter, och skeppets totala längd till 22 meter över stävarna och med en bredd på 6,25 meter. Hon var ca 3,35 meter i djupgående och är beräknad att ha ett deplacement på ca 180-250 ton, troligen 200-250.

De många krutkamrarna samt kanonkulorna, i kombination med fartygets storlek vittnar om att detta är ett krigsfartyg bestyckat med ca 21-40 kanoner.  

I de förteckningar över fartyg i storleken 100-300 ton i deplacement för tiden 1510-1530 återfinns endast ett skepp som byggts i Sverige. Detta skepp byggdes i Kalmar med byggstart ca 1516 och ägdes av Biskop Hans Brask, samt ingick 1522 i Gustav Vasas flotta och omnämns sista gången tidigt 1523. Dess öde efter 1523 samt dess förlisningsplats finns inte nämnt i några källor.

Riddarholmsskeppets samtid

Riddarholmsskeppets förmodade livsperiod ca 1517-1523 är en dramatisk tid i Sveriges historia. Här finner vi Slaget vid Brännkyrka 1518, Stockholms blodbad 1520, Gustav Vasas befrielsekrig 1521-1523, inklusive Svenska flottans grundande 7 juni 1522 och Stockholms befrielse 1523. I den här kontexten växer vrakets betydelse fram som en del i flera av dessa händelser.

Ingvar Sjöbloms forskning

År 2013 genomförde Ingvar Sjöblom en undersökning i Stadsmuseet/Medeltidsmuseets magasin med syfte att framställa ett referensmaterial av krutkammare och kanonkulor från Riddarholmsskeppet för att senare kunna göra jämförelser i förhoppningen att kunna underlätta identifieringen av skeppet Långe barken som sänktes 1564 av örlogsfartyget Mars.

Forskning i museimagasin är förhållandevis ovanliga idag och ledde till att Sjöblom bjöds in av Stockholms Länsmuseum att presentera detta resultat på en forskningskonferens. Det som framkommit var att mängden kanonkulor, med olika kaliber, inklusive kulor i sten istället för järn, samt mängden krutkammare av olika kaliber visade på ett större fartyg än man tidigare trott. Detta blev startskottet för den forskning som delvis bekostades av Medeltidsmuseet och MARIS (Marinarkeologiska institutet vid Södertörns högskola) som Ingvar Sjöblom presenterade hösten 2018 i form av sin doktorsavhandling vid Försvarshögskolan i Stockholm.

Krutkammare, kanoner och ammunition

En viktig ledtråd i forskningen kring Riddarholmsskeppet har varit dess stora antal bevarade krutkammare. Två hela kammarladdade kanoner, samt ett eldrör återfanns vid utgrävningen 1930. En krutkammare är en sorts magasin till kanoner, och dessa tillverkades tillsammans med kanonröret för att få bästa möjliga passform. Anledningen till detta var att få en så bra effekt som möjligt på de krutgaser som sköt iväg projektilen. Krutkammare i olika storlekar visar på kanoner av olika kaliber ombord skeppet. Generellt sätt höll man sig med en till tre kammare per kanon, där det under perioden 1450-1521 var vanligare med två eller tre kammare per kanon.

I fören på Riddarholmsskeppet hittades 43 krutkammare av olika kaliber, samt ammunition i något som kan liknas vid ett krutförråd. De två återfunna bakladdade kanonerna var båda laddade med en krutkammare vilket indikerar att resten av kanonerna också varit laddade vid förlisningen. Utifrån detta kan vi anta att skeppet haft 21-40 kanoner beräknat på tre, respektive två krutkammare per kanon.

De bevarade krutrören, samt ammunitionen kan man fastställa att skeppet var bestyckat med fem olika kaliber. Detta överensstämmer med fullstora örlogsfartyg under 1500-talets första del och är ännu en faktor som visar på att Riddarholmsskeppet var betydligt större än det bevarade vraket på Medeltidsmuseet i Stockholm.

Det utställda vraket

Det vrak som går att beskåda på Medeltidsmuseet i Stockholm är restaurerat som om det vore ett helt fartyg, men så är alltså inte fallet. Istället är det endast en del av bottenskrovet vi kan se av det tremastade örlogsfartyget som sjönk i Riddarholmskanalen. Hela fartyget skulle troligen inte få plats i museet med en takhöjd på enbart fem meter.

Se även

• Lista över svenska vrak

Referenser

Tryckta källor

• Ohlmarks, Åke; Vera Siöcrona, Oscar Wieselgren (1953). Boken om Gamla stan: en jubileumsskrift. Stockholm: Förlagsaktiebolaget Boken. Libris 1445167 
• Dahlbäck, Göran (1995) [1987]. I medeltidens Stockholm. Monografier utgivna av Stockholms stad (2:a upplagan). Stockholm: Stockholmia förlag. Libris 7593257. ISBN 91-7031-051-3 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Riddarholmsskeppet.
  Bilder & media
• Medeltidsmuseet i Stockholm