Rolf Pipping

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Hugo Rudolf "Rolf" Pipping, född 1 juni 1889 i Kiel, Tyskland, död 7 december 1963 i Helsingfors, var en finlandssvensk språkvetare.

Pipping blev filosofie doktor 1919 samt var professor i filologi och svenska språket vid Åbo Akademi 1928–1956 och rektor där 1936–1942.[1]

Rolf Pipping var son till professor i svenska språket Knut Hugo Pipping och Anna Constance Westermark, gift den 12 december 1918 i Stockholm med Estrid Augusta Constance Jägerskiöld, dotter till zoologen Leonard Jägerskiöld. Han var far till Ulla Ehrenkrona (1919-2016), Knut Gunnar Pipping (1920–1997), Olof Runar Pipping (1923–1944) och Gunnar Hugo Leonard Pipping (1927–2015).

I sin filologiska forskning har Pipping bland annat ederat och publicerat studier kring Erikskrönikan. Han är även känd för att år 1912 ha myntat begreppet finlandssvensk. Tidsandan var i början på 1910-talet sådan att den svenskspråkiga befolkningen i Finland kände starkt behov [2] av att på ett adekvat sätt benämna sig själva. En namntävling utlystes i tidningen Studentbladet och Rolf Pippings förslag finlandssvensk vann allmänt bifall. Vidare räknas också till Rolf Pippings förtjänst att ha 1938 myntat begreppet sakprosa[3].

Pipping utnämndes 1954 till hedersdoktor vid Göteborgs universitet.[4]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Forskning rörande Erikskrönikan[redigera | redigera wikitext]

  • Erikskrönikans ordskatt enligt texten i Cod. Holm. D 2. Doktorsavhandling, Åbo 1919.
  • Erikskrönikan enligt Cod. Holm. D.2 jämte avvikande läsarter ur andra handskrifter. Stockholm 1921. (Samlingar utgivna av Svenska fornskriftsällskapet. Serie 1, Svenska skrifter, 47 (= häfte 158.)
    • Nytryck med tillägg: Samlingar utgivna av Svenska fornskriftsällskapet, häfte 231, band 68. Uppsala 1963.
  • Kommentar till Erikskrönikan. Helsingfors 1926. (Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland.)

Forskning rörande fornsvenska lagtexter[redigera | redigera wikitext]

  • Strödda anteckningar till de fornsvenska lagarna 1931.
  • "Anteckningar till Västgötalagen" Arkiv för nordisk filologi 35, 1948, s.1–100.
  • Fsv. flokker såsom lagterm ; Ordspråksstudier. 2:3 A 1962.
  • Västgötalagens stadgande om svearna och konungavalet.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

  • Huru man inte bör skrifva. Helsingfors 1920.
  • 1922Uttrycksbehov och stilarter
  • Oskar Fredrik Hultman Efterlämnade skrifter. 1, Behandlingen av palatalt - r i fornsvenskan (medförfattare) 1931.
  • Oskar Fredrik Hultman Efterlämnade skrifter. 2, Föreläsningar över de östsvenska dialekterna (medförfattare) 1939.
  • Potenserande genitiv. Helsingfors 1937.
  • Språk och stil. Åbo 1940. Andra upplagan, Stockholm 1964.
  • 1940En genusuppgift hos M.O. Wexionius-Gyldenstolpe
  • Om några grundtankar i Ferdinand de Saussures föreläsningar över allmän språkvetenskap. Lund 1946.
  • 1949Hyllningsskrift till Rolf Pipping : 1 juni 1949 (medförfattare)
  • 1953Namnen Grab, Grabbe och Grabbacka i Karis
  • 1960Ordspråksstudier. 2:2 ; Innehållsförteckning till Studier i nordisk filologi bd 1-50(1910-1960)
  • 1963 – Ordspråksstudier. 2:3 B, C
  • Utg.-år okänt – Fsv. torsbelgbune

Förkortningar

  1. Fsv.= fornsvenska

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Pipping, Rolf i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012)
  2. ^ D-Uppsats (sid 26), Lunds universitet[död länk]
  3. ^ Rolf Pipping: "Språk och stil." Finsk tidskrift 10, 1938, 202-214 och 267-276, särskilt s. 272.
  4. ^ Olsson, Claes-Olof (2007). Hedersdoktorer vid Göteborgs universitet under 100 år: 1907-2007. Göteborg: Göteborgs universitet. sid. 39. Libris 10624901. ISBN 9789173603546 

Källor[redigera | redigera wikitext]