Ronnie James Dio

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ronnie James Dio
Ronnie-James-Dio Heaven-N-Hell 2009-06-11 Chicago Photoby Adam-Bielawski.jpg
Ronnie James Dio 2009
Födelsenamn Ronald James Padavona
Född 10 juli 1942
USA Portsmouth, New Hampshire, USA
Död 16 maj 2010 (67 år)
USA Los Angeles, Kalifornien, USA[1]
Genre(r) Heavy metal, hårdrock, bluesrock, doo wop[2]
Roll Sångare, musiker, låtskrivare, musikproducent
Instrument Sång, basgitarr, gitarr, keyboard, trumpet
År som aktiv 19572010
Artistsamarbeten The Vegas Kings, Electric Elves, Elf, Rainbow, Black Sabbath, Dio, Heaven & Hell, Tenacious D
Webbplats ronniejamesdio.com
Staty i Kavarna i östra Bulgarien

Ronnie James Dio, egentligen Ronald James Padavona, född 10 juli 1942 i Portsmouth, New Hampshire, död (av magsäckscancer) 16 maj 2010[3] i Los Angeles, Kalifornien,[4] var en amerikansk sångare. Han hade ett förflutet i hårdrocksgrupperna Elf, Rainbow, Black Sabbath, Heaven & Hell samt den egna gruppen Dio.[5]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ronnie James Dio hade italienska föräldrar.

Han inledde sin karriär som basist, sångare och spelade trumpet [6] i bandet The Vegas Kings, bildat 1957. Snart blev han även leadsångare i bandet, som bytte namn till i tur och ordning Ronnie and the Rumblers, Ronnie and the Redcaps och Ronnie Dio and the Prophets. Bandet bytte namn till Electric Elves som senare blev till Elf (1970-1975). Det var som medlem i The Elf som Dio började kalla sig Ronnie James Dio, innan hade han kallat sig Ronnie Dio. Det var även under samma tid som Dio slutade spela bas och koncentrerade sig på att sjunga. Under tiden som Elf fick bandet mer och mer kontakt med Deep Purple. Ian Paice och Roger Glover producerade deras första album Elf och Elf var förband till Deep Purple. Mickey Lee Soule och Dio var sedan med på Roger Glovers Butterfly Ball and The Grasshopper's Feast. Ritchie Blackmore och bandet Elf bildade bandet Rainbow som Dio var med i 1975-1978, där han var med och skrev klassiska låtar som "Long Live Rock and Roll", "The Man on the Silver Mountain" och "Tarot Woman". Han lämnade bandet när Ritchie Blackmore ville ändra bandet mot en mera populär stil.

Efter detta gick Dio vidare till Black Sabbath där han gjorde tre album, Heaven and Hell, Mob Rules och Live Evil. Han slutade i bandet efter tre år, eftersom de andra medlemmarna i bandet påstod att Dio under arbetet med skivan Live Evil hade höjt volymen på sin egen röst.[7] Dio reste sedan till Storbritannien där han startade sitt eget band, Dio, vilket slog igenom stort hos hårdrocksfans med skivorna Holy Diver och The Last in Line. 1992 sjöng Dio på Black Sabbath-skivan Dehumanizer.

År 2006 medverkade Ronnie James Dio såväl i filmen Tenacious D: Världens bästa rockband som på filmens soundtrack.

I slutet av 2006 återförenades Dio med Tony Iommi, Geezer Butler och Vinny Appice från Black Sabbath, nu under namnet Heaven and Hell. Det var när dessa var medlemmar i Black Sabbath som skivorna Mob Rules och Dehumanizer gjordes men de valde att inte använda namnet Black Sabbath eftersom det bandet fortfarande spelade med en annan sättning.

Dio gjorde horntecknet populärt inom heavy metal, något han säger sig ha lärt sig som barn av sin sicilianska farmor och som används av skrockfulla italienare.[8]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Ronnie Dio & The Prophets[redigera | redigera wikitext]

Elf[redigera | redigera wikitext]

Rainbow[redigera | redigera wikitext]

Black Sabbath[redigera | redigera wikitext]

Dio[redigera | redigera wikitext]

Heaven & Hell[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The New York Times: Ronnie James Dio, Rock Vocalist, Dies at 67
  2. ^ Padavona.com: Ronnie Dio's Early Years
  3. ^ Ronnie James Dio – officiell webbplats
  4. ^ Los Angeles Times: Ronnie James Dio dies at 67; legendary heavy metal singer
  5. ^ Dödsannons i "The Scotsman" 17 maj 2010
  6. ^ Revolvermag.com: Top 5 Most Outrageous Facts About Ronnie James Dio
  7. ^ Tony Iommi, Iron man: min resa genom himmel och helvete med Black Sabbath. Stockholm 2012.
  8. ^ "The Devil's Horns: A Rock And Roll Symbol", Ultimate Guitar, 7 september 2005

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]