Rostbukig mes

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rostbukig mes
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Melaniparus rufiventris diligens, Cuanavale-rivier, Birding Weto, a.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMesar
Paridae
SläkteMelaniparus
ArtRostbukig mes
M. rufiventris
Vetenskapligt namn
§ Melaniparus rufiventris
AuktorBarboza du Bocage, 1877
Synonymer
  • Parus rufiventris
  • Rostbukad mes
Hitta fler artiklar om fåglar med

Rostbukig mes[2] (Melaniparus rufiventris) är en tätting i familjen mesar som förekommer i centrala Afrika.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Rostbukig mes är en stor (14-15 cm) mes med svart på huvud och bröst och rostfärgad undersida. Vingarna är svarta med vita kanter på vingpennorna och även stjärten är svart, medan ovansidan i övrigt är grå. Den adulta fågeln har gula ögon, ungfågeln bruna. Den liknande och nära släktingen (eller underarten) gräddbukig mes (Melaniparus pallidiventris) har mörkgrått bröst, urvattnad blekare undersida och bruna ögon i alla åldrar.[4][5]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Rostbukiga mesens läte beskrivs i engelsk litteratur som hårda "chrrr chrrr", medan sången är ett klart "chick-wee chick-wee".[6]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Rostbukig mes delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

Artens utbredningsområde.

Gräddbukig mes (M. pallidiventris) behandlas ofta som en underart till rostbukig mes.[7]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Sotmesen placerades tidigare liksom övriga mesar i Afrika i släktet Parus, men har lyfts ut till det egna släktet Melaniparus efter genetiska studier från 2013 som visade att de utgör en distinkt utvecklingslinje.[8]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Rostbukig mes förekommer i subtropiska eller tropiska torra miomboskogar. Den lever huvudsakligen av små ryggradslösa djur och larver. Fågeln ses i par, små grupper eller artblandade flockar. Häckningsbiologin är dåligt känd, men möjligen häckar den kooperativt efter observationer av fyra individer som letade boplats i Angola. Den häckar mellan september och december. Arten är stannfågel.[4][5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Melaniparus rufiventris Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  4. ^ [a b] Gosler, A. & Clement, P. (2018). Rufous-bellied Tit (Melaniparus rufiventris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59892 14 november 2018).
  5. ^ [a b] Harrap and Quinn, Tits, Nuthatches and Treecreepers Christopher Helm, 1996 ISBN 0-7136-3964-4
  6. ^ Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235 
  7. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  8. ^ Johansson, U.S.; Ekman, J.; Bowie, R.C.K.; Halvarsson, P.; Ohlson, J.I.; Price, T.D.; Ericson, P.G.P. (2013). ”A complete multilocus species phylogeny of the tits and chickadees (Aves: Paridae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 69 (3): sid. 852–860. doi:10.1016/j.ympev.2013.06.019. PMID 23831453. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]