Rostkronad bandvinge

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Rostkronad minla)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rostkronad bandvinge
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Minla strigula - Doi Inthanon.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläkteActinodura
ArtRostkronad bandvinge
A. strigula
Vetenskapligt namn
§ Actinodura strigula
Auktor(Hodgson, 1837)
Synonymer
  • Brunstjärtad minla
  • Rostkronad minla
  • Minla strigula
  • Chrysominla strigula[2]
Hitta fler artiklar om fåglar med

Rostkronad bandvinge[3] (Actinodura strigula) är en asiatisk fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[4]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Rostkronad bandvinge är en rätt liten (16–18,5 cm) grå och gul fnittertrast med spretig rostfärgad hjässa, bandad strupe och brunkantad svart stjärt. Ovansidan är olivgrå, undersidan gulaktig. Sången är ett högfrekvent och darrande "tui-twi ti-tu", "twi ti-u" eller "twi-twi twi twi".[5][6]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Rostkronad bandvinge delas in i sju underarter med följande utbredning:[4]

  • Actinodura strigula simlaensisHimalaya (från Kashmir till västra Nepal)
  • Actinodura strigula strigula – Himalaya (från centrala Nepal till Bhutan, norra Assam och sydöstra Tibet)
  • Actinodura strigula cinereigenae – nordöstra Indien (Khasi Hills, Meghalaya, österut till västra Naga Hills, Nagaland
  • Actinodura strigula yunnanensis – östra Assam till västra Myanmar, sydvästra Kina, norra Laos och norra Tonkin
  • Actinodura strigula castanicauda – södra Myanmar (Karenbergen) till nordvästra Thailand
  • Actinodura strigula malayana – högländerna på Malackahalvön (norra Perak till södra Selangor och Pahang)
  • Actinodura strigula traii – högländerna i södra Vietnam (berget Ngoc Linh i provinsen Kon Tum)

Underarten cinereigenae inkluderas ofta i yunnanensis.[7]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Arten har tidigare placerats i släktet Minla under det svenska namnet brunstjärtad minla eller rostkronad minla. DNA-studier[8] visar dock att den inte är nära släkt med typarten för släktet rödstjärtad minla (Minla ignotincta) utan är istället en del av bandvingarna i Actinodura. Olika taxonomiska auktoriteter har behandlat resultatet på olika sätt, antingen som här inkludera fågeln i Actinodura,[4] eller dela upp släktet i två, Actinodura och Sibia, och placera strigula i det egna släktet Chrysominla.[2]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Rostkronad bandvinge påträffas i städsegröna skogar mellan 1600 och 3000 meters höjd. Den lever av skalbaggar, fjärilslarver och andra insekter, men också bär och frön. Fågeln häckar mellan mars och juli och placerar det skålformade boet 1,5 till tre meter upp i en buske eller litet träd. Den lägger två till fyra djupblå eller blågröna lätt mörkfläckade ägg.[6][5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse och fragmentering, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ovanlig till vanlig.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Minla strigula Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.2 www.iucnredlist.org. Läst 2015-09-01.
  2. ^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  3. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  4. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  5. ^ [a b] Collar, N. & Robson, C. (2018). Bar-throated Minla (Chrysominla strigula). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59653 7 december 2018).
  6. ^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:465, ISBN 978-1-84330-746-4
  7. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
  8. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  9. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]