Bordtennis

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Rundpingis)
Hoppa till: navigering, sök
Bordtennis
Bordtennismatch på elitnivå
Bordtennismatch på elitnivå
Högsta förbund ITTF
Smeknamn Pingis, pingpong
Först utövad 1880-talet, England
Egenskaper
Kontaktsport Nej
Lagmedlemmar Singel eller dubbel
Könsmixad Ja, i mixed dubbel-spel
Kategorisering Racketsport, inomhus
Utrustning Bordtennisracket, bordtennisboll
Spelplats Bordtennisbord
OS 1988

Bordtennis, pingis (av ping pong), är en racketsport som vanligen spelas inomhus av antingen två eller fyra spelare. Spelarna slår växelvis en plastboll över ett nät som är uppsatt tvärs över en bordsskiva . Med två spelare kallas det för singel och med fyra spelare för dubbel. Utöver singel och dubbel för herrar och damer, spelas mixeddubbel samt lagtävlingar för såväl herrar som damer. Racketen består av en trästomme med pålimmade gummibelägg. Den exakta utformningen av gummibelagen kan variera, men i tävlingssammanhang måste racketens sidor vara olikfärgade (röd och svart). Bollen är ihålig, gjord av celluloid, har en diameter på 40 millimeter och väger 2,7 gram. Dessa mått är relativt nya, då bollen tidigare var 38 millimeter i diameter och endast vägde 2,5 gram. Färgen på bollarna varierar men de är oftast vita. Bordtennis blev en olympisk sport 1988 och är idag en av världens populäraste sporter.

Kina är världsledande och har haft många storspelare, som Ma Lin, Wang LiQin, Guo Yuehua, Chuang Tse-tung och Jiang Jialiang. Sveriges bäste spelare, och ofta ansedd som världens genom tiderna bäste, är Jan-Ove Waldner som vunnit bland annat två individuella VM-guld och ett OS-guld. Andra stora spelare är ungraren Viktor Barna, svenskarna Jörgen Persson (världsmästare i singel 1991) och Mikael Appelgren, samt vitryssen Vladimir Samsonov som tillsammans med Appelgren vunnit flest EM-guld i singel (3 st).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Illustration av pingisracket och pingisboll.

Bordtennisens ursprung är oklart, det finns olika idéer om sportens uppkomst. En del ser sportens början i 1800-talets Indien där de sedan ska spridits vidare till Storbritannien. Andra bestrider detta och menar att det är britterna som uppfunnit sporten då det var där den första gången omnämns i skrift 1874: den brittiske majoren Walter Clopton Wingfield gjorde då en föregångare till bordtennisen känd. Denna variant utvecklades sedan utifrån tennisen och spelades av den engelska adeln utomhus. På grund av det engelska vädret började man spela inomhus och då med normala matbord som tennisplan. Nu fick sporten namnet Rumtennis. 1875 kom de första spelreglerna.

1892 introducerades celluloidbollar av James Gibb som hade upptäckt bollarna under en affärsresa i USA. Nu började man använda namnet Ping Pong istället för Rumtennis. Ping pong omnämndes första gången 1878 och kom från de ljud som uppkommer från bollen. Olika tillverkare skapade egna namn som Gossima, Whiff Waff, Flim Flam och slutligen bordtennis. Man vidareutvecklade också racketen. 1897 hölls de första mästerskapen i Ungern. 1899 spreds en variant till Japan. 1900 grundades den första föreningen och 1902 ett nationellt förbund i England. Samma år hölls ett inofficiellt världsmästerskap. Sporten spreds även utanför Storbritannien. Kraftigt bidragande till sportens utveckling var engelsmannen Ivor Montagu (1904-84), som 1926 grundande International Table Tennis Federation (ITTF) och utarbetade fungerande regler. Han valde namnet table tennis, eftersom ordet ping-pong var patenterat som varumärke av leksakstillverkaren J. Jaques & Son Ltd. År 1927 arrangerades det första officiella världsmästerskapet. Montagu var kommunist och arbetade aktivt för att bordtennissporten skulle spridas till Kina. Han menade att arbetarklassen behövde avkoppling och rekreation utan dyrbar utrustning. Taiwan uteslöts ur ITTF, varvid Kina gick in som medlem och deltog i VM 1953. Som första större sportevenemang arrangerade Kina VM i bordtennis 1961. Därvid erövrade Kinas bordtennislag guldmedalj och sportens främsta trofé, Swaythling-pokalen.[1] Denna var 1926 donerad av Lady Baroness Swaythling (1879–1965), Montagus mor, som tillhörde den berömda bankirfamiljen Rothschild. 1988 blev bordtennis olympisk sport. År 2001 ändrades poängberäkningen från 21 poäng per set till 11.

Regler[redigera | redigera wikitext]

Bordtennisbord med mått.

Varje bollduell inleds genom att en spelare kastar upp bollen minst 16 centimeter och servar. Bollen skall då studsa först på egen sida av bordet och därefter över nätet och ned på motståndarens sida. Spelarna slår sedan växelvis bollen över nätet (utan studs på egen sida). Spelet fortsätter tills någon spelare endera slår bollen utanför bordet, slår bollen i nätet eller slår den utom räckhåll för motståndaren. Om bollen träffar nätkanten och därefter faller ned på rätt sida av bordet, räknas slaget som "rätt" och spelet fortsätter. Detsamma gäller om bollen slås runt nätet (eller till och med under den del som sticker ut utanför bordskanten).

Spelaren servar två bollar i följd, varefter serverätten övergår till motståndaren. Från och med ställningen 10-10 servar varje spelare endast en gång tills setet är avgjort. En match spelas i allmänhet i bäst av fem set (vid större tävlingar ofta bäst av sju set), där varje set vinns av den spelare som först vunnit 11 poäng. Emellertid måste setet vinnas med minst 2 poängs marginal. Efter varje set byter spelarna sida. Vid spel i avgörande set (det vill säga oftast femte set) sker sidbytet när den första spelaren når till fem poäng.

Handikappidrott[redigera | redigera wikitext]

Inom bordtennis för funktionshindrade finns klassificeringsregler som delar in spelarna i elva klasser. Rullstolsklasserna delas in i fem, R1-5 för spelare med varierande grad av funktionsnedsättning i armar respektive ben och bål. Stående spelare delas in i fem klasser S6-10, där ökad klassnumrering indikerar minskande funktionsnedsättningar i armar, ben och kropp. SU är klassen för intellektuellt funktionshindrade.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

Rundpingis[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Rundpingis

En sällskaplig form av bordtennis är rundpingis, då man springer runt pingisbordet och slår ett slag var. När man missar åker man ut (alternativt får man en "prick" och efter tre prickar åker man ut), och när två personer är kvar blir det final som ofta spelas i bäst av tre .

Kända spelare[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Nicholas Griffin, Ping-pong diplomacy. Ivor Montagu and the astonishing story beyond he game that changed the world. Simon & Shuster 2016.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Griffin 2016

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]