Jan-Ove Waldner

	Jan-Ove Waldner
	Jan-Ove Waldner.
	Bordtennis, herrar
Nation: Sverige
Olympiska spel
Världsmästerskap
Världscupen
Europamästerskap
Europamästerskap för juniorer

Jan-Ove "J-O" Waldner (egentligen Valdner^[1]), född 3 oktober 1965 i Hägersten,^[2] är en svensk bordtennisspelare. Han kallas ofta J-O och är i Kina känd under namnet 老瓦 Lǎo Wǎ – "Gamle Wa(ldner)" – eller 常青树 Cháng Qīng Shù – "Det evigt gröna trädet". Waldner fick sitt genombrott som 16-åring 1982, när han nådde final i EM och där förlorade mot lagkamraten Mikael Appelgren.

Waldner betraktas av vissa som världens genom tiderna bästa bordtennisspelare,^[3] och när den bäste svenske idrottsmannen genom tiderna skulle utses kom Waldner på tredje plats.^[4] Framgångarna inkluderar OS-guld samt dubbla VM-guld i singel, fyra VM-guld i lag och sju Europa Top-12-segrar. Två gånger belönades han med Svenska Dagbladets guldmedalj ("Bragdguldet") – 1989 som del av VM-guldlaget och 1992 ensam (efter OS-guldet).^[3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Jan-Ove Waldner är son till Åke och Marianne Waldner. Han har en bror, Kjell-Åke.^[5] Hans talang för bordtennis upptäcktes när han var fem år av föräldrarna, och vid sex års ålder började han spela i en klubb. Som ungdom åkte han på träningsläger till Kina, och ska ha blivit mycket inspirerad av kinesernas engagemang för sporten.

Tidiga framgångar[redigera | redigera wikitext]

I början av 1980-talet utvecklades Jan-Ove Waldner snabbt till en av de ledande i den nya unga bordtennisgenerationen efter de tidigare svenska dominanterna Hans Alsér, Kjell Johansson och Stellan Bengtsson. Den första internationella seniortiteln i singel erövrade han (som 16-åring) i Israel Open 1981. Året därpå nådde han sin första stora mästerskapsmedalj, då han spelade singelfinal i EM. År 1983 vann han den första stora internationella seniortiteln i SOC, och 1984 erövrade han Europa Top 12-guld (första gången av sju).

Under resten av 1980-talet etablerade Waldner sig som en av ledarna i ett mycket framgångsrikt svenskt herrlandslag, i konkurrens med främst Mikael Appelgren, Erik Lindh och Jörgen Persson. Sverige erövrade ett antal EM- och VM-guld i lag och framträdde med en bred topp med få motsvarigheter i europeisk bordtennishistoria vid sidan av Ungern.

År 1989 vann Jan-Ove Waldner för första gången VM i singel, samtidigt som också herrlandslaget erövrade VM-guld i lag. De samtidiga framgångarna under året belönades med Victoriastipendiet till Waldner och Svenska Dagbladets guldmedalj till landslaget. Året därpå vann Waldner World Cup i singel.

1990- och 2000-talen[redigera | redigera wikitext]

Vid sommar-OS i Barcelona 1992 erövrade Waldner Sveriges enda OS-guld under tävlingarna, genom sin finalvinst i singel över Jean-Philippe Gatien. Genom segern hade Waldner som förste bordtennisspelare erövrat alla stora internationella mästerskapstitlar i singel, en så kallad Grand Slam.^[a] Senare under året tilldelades han också "Bragdguldet" för andra gången (denna gång individuellt).

Under 1990-talet utmanades Jan-Ove Waldner som Sverige-etta av en ny generation av spelare, däribland Peter Karlsson (EM-guld i singel 2000). Waldner fortsatte dock – i likhet med generationskollegan Jörgen Persson – sin internationella karriär med stor framgång ända in i 40-årsåldern. År 1996 vann Waldner för första gången EM i singel, och samma år vann han sin sjunde titel i Europa Top 12.

Året därefter vann han för andra gången VM i singel. Detta skedde vid världsmästerskapen i Manchester, där Waldner gick igenom turneringen med de sammanlagda setsiffrorna 21–0 – något ingen lyckats med vare sig förr eller senare (noterat 2016).^[6]

Den sista EM-medaljen vann Waldner i Zagreb 2002, guld med herrlaget, och den sista i VM-sammanhang i Osaka 2001, brons med herrlaget. År 2002 var det sista året som Waldner (då 37 år) rankades bland världens tio bästa singelspelare. 2004 skapade han pingisfeber i Sverige när han avancerade långt i herrarnas singelturnering vid Olympiska Spelen i Aten.^[7] I semifinalen förlorade han mot koreanen Ryu Seung-min, som sedan vann turneringen. I matchen om bronsplatsen mot Liqin Wang förlorade han också med 1–4 och slutade på fjärde plats.

Waldner var spelberoende och förlorade en stor del av sin förmögenhet på grund av det.^[8]^[9]

Fortsättning i Sverige och som veteran[redigera | redigera wikitext]

På nationell nivå var Jan-Ove Waldner framgångsrik ytterligare ett antal år, med spel i både Pingisligan och i SM-sammanhang. År 2010 vann han sitt nionde och sista SM-guld i singel.

Den 11 februari 2016 spelade Waldner sin sista match i Pingisligan, och han avslutade därmed en lång och mycket framgångsrik karriär.^[10]

Även efter de internationella framgångarna i stora mästerskap har Waldner utmärkt sig i olika sammanhang. Han har bland annat nått goda resultat på veterannivå och vann 2014 den första upplagan av ITTF Legends Tour i singel mot Jean-Michel Saive.

Klubbar[redigera | redigera wikitext]

1971–1984 – Stockholms Spårvägars GoIF (Sverige)
1984–1987 – ATSV Saarbrucken (Tyskland)
1987–1991 – Stockholms Spårvägars GoIF (Sverige)
1991–1995 – Ängby SK (Sverige)
1995–2003 – Kalmar BTK (Sverige)
2003–2005 – SV Weru Pluderhausen (Tyskland)
2005–2012 – TTC Röhn-Sprudel Fulda-Maberxell (Tyskland)
2012–2016 – Spårvägens BTK (Sverige)
Källor:^[11]

Meriter[redigera | redigera wikitext]

OS^[12]

1988 - Kvartsfinal individuellt (5-8:e plats), Kvartsfinal i dubbel (5-8:e plats)
1992 - Guld individuellt,^[13] Utslagen i gruppspelet i dubbel (9-16:e plats)
1996 - 1/8-delsfinal individuellt (9-16:e plats), Kvartsfinal i dubbel (5-8:e plats)
2000 - Silver individuellt,^[13] 1/8-delsfinal i dubbel (9-16:e plats)
2004 - 4:e plats individuellt,^[13] Kvartsfinal i dubbel (5-8:e plats)

VM

1983 - Silver i Lag^[13]
1985 - Silver i Lag^[13]
1987 - Silver individuellt, Silver i Lag^[13]
1989 - Guld individuellt, Guld i Lag^[13]
1991 - Silver individuellt, Guld i Lag^[13]
1993 - Brons individuellt, Guld i Lag^[13]
1995 - Silver i Lag^[13]
1997 - Guld individuellt^[13] (21-0 i setskillnad!), Silver i Dubbel
1999 - Brons individuellt^[13]
2000 - Guld i Lag^[13]
2001 - Brons i Lag
2004 - Brons i Lag

ITTF: s World clubs championships (VM för klubblag)

1999 - Brons i Lag (Kalmar BTK)

WORLD CUP

1983 - Silver individuellt
1990 - Guld individuellt, Guld i Lag
1991 - Brons individuellt, Silver i Lag
1994 - Silver i Lag
1996 - Silver individuellt

PRO TOUR Grand finals

1998 - Brons individuellt

EM

1982 - Silver individuellt^[13]
1984 - Silver i Dubbel
1986 - Guld i Dubbel, Guld i Lag^[13]
1988 - Brons individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag^[13]
1990 - Guld i Lag^[13]
1992 - Silver i Dubbel, Guld^[13] i Lag
1994 - Silver individuellt, Silver i Lag^[13]
1996 - Guld individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag^[13]
1998 - Brons i Dubbel
2000 - Brons individuellt, Guld i Lag^[13]
2002 - Guld i Lag^[13]

ETTU: s European Club Cup of Champions (EM för klubblag)

1986 - Guld i Lag (ATSV Saarbrücken)
1987 - Silver i Lag (ATSV Saarbrücken)

JEM

1979 - Silver individuellt (Cadet)
1980 - Silver individuellt (Cadet), Guld i HJ17-dubbel, Guld i Lag
1981 - Guld individuellt, Guld i HJ-dubbel, Guld i Lag
1982 - Guld individuellt, Guld i HJ-dubbel, Silver i Mixjunior-dubbel, Guld i Lag
1983 - Guld individuellt, Silver i Mixjunior-dubbel

EUROPA TOP-12

1983 - 9:e plats
1984 - Guld
1985 - 5:e plats
1986 - Guld
1987 - Silver
1988 - Guld
1989 - Guld
1990 - Silver
1991 - Silver
1992 - 4:e plats
1993 - Guld
1994 - Silver
1995 - Guld
1996 - Guld
1997 - Brons
1998 - Brons
1999 - 5:e plats
2004 - 9:e plats

EUROPEAN MASTERS CUP

1992 - Guld
1993 - Guld
1995 - Brons
1996 - Silver
1998 - Brons

SOC^[14]

1981 - Brons i Dubbel
1983 - Guld individuellt
1985 - Brons individuellt, Brons i Dubbel
1989 - Silver i Dubbel
1991 - Brons individuellt, Brons i Dubbel
1995 - Silver individuellt
1996 - Brons individuellt
1998 - Brons individuellt, Silver i Dubbel

NM

1981 - Silver individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag
1983 - Silver individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag
1988 - Guld individuellt, Silver i Dubbel, Guld i Mixdubbel, Guld i Lag

SM

1981 - Brons individuellt, Guld i Dubbel
1982 - Guld i Dubbel, Guld i Mixdubbel
1983 - Guld individuellt, Brons i Dubbel, Guld i Mixdubbel, Guld i Lag (Stockholms Spårvägars GoIF)
1984 - Guld individuellt, Brons i Dubbel, Silver i Mixdubbel, Guld i Lag (Stockholms Spårvägars GoIF)
1985 - Brons individuellt, Brons i Dubbel, Guld i Mixdubbel
1986 - Guld individuellt, Guld i Dubbel
1988 - Brons individuellt, Silver i Dubbel
1989 - Guld individuellt, Silver i Dubbel
1990 - Brons i Dubbel
1991 - Guld individuellt, Guld i Dubbel
1992 - Brons individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag (Ängby SK)
1993 - Silver i Dubbel
1994 - Silver individuellt, Guld i Dubbel
1995 - Guld i Lag (Ängby SK)
1996 - Guld individuellt, Brons i Dubbel, Guld i Lag (Kalmar BTK)
1997 - Guld individuellt, Silver i Dubbel
1999 - Brons individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag (Kalmar BTK)
2000 - Guld i Lag (Kalmar BTK)
2001 - Brons i Dubbel
2002 - Guld i Lag (Kalmar BTK)
2006 - Guld individuellt
2007 - Brons individuellt, Brons i Dubbel
2010 - Guld individuellt

USM

1976 - Guld individuellt (P11),
1977 - Guld individuellt (P11),
1979 - Silver individuellt (P13),
1980 - Brons individuellt (P15),
1981 - Guld individuellt (P15), Guld individuellt (HJ17), Brons i HJ17-Dubbel
1982 - Guld individuellt (HJ17),
1983 - Silver individuellt (HJ17), Silver i HJ17-Dubbel

TYSKA BUNDESLIGA

1986 - Guld i Lag (ATSV Saarbrücken)

TYSKA CUPEN

1985 - Guld i Lag (ATSV Saarbrücken)
1986 - Guld i Lag (ATSV Saarbrücken)

VÄRLDSRANKING

1982 - 22:a (juli) (Top-30 för första gången, 16 år gammal)
1983 - 8:a (30 juni) (Top-10 för första gången, 17 år gammal)
1984 - 4:a (juli)
1985 - 6:a (10 februari)
1986 - 6:a (juli)
1987 - 2:a (april)
1988 - 2:a (februari)
1989 - 1:a (april) (Världsetta för första gången, 23 år gammal)
1990 - 1:a (februari)
1991 - 1:a (februari)
1992 - 1:a (september)
1993 - 1:a (februari)
1994 - 2:a (augusti)
1995 - 4:a (april)
1996 - 4:a (juli)
1997 - 1:a (april)
1998 - 1:a (januari) (Världsetta för sista säsongen, 33 år gammal)
1999 - 5:a (juli)
2000 - 4:a (oktober)
2001 - 9:a (november)
2002 - 5:a (januari) (Top-10 för sista säsongen, 37 år gammal)
2003 - 13:e (januari)
2004 - 14:e (oktober)
2005 - 16:e (januari)
2006 - 27:a (februari)
2007 - 32:a (maj)
2008 - 40:e (mars) (Världsrankad för sista säsongen, 43 år gammal)

55 individuella titlar i internationella mästerskap, öppna internationella mästerskap samt inbjudningsturneringar.

Här ingår:

1981 - Israel Open
1982 - Seoul Open, Vienna Gala
1983 - Swedish Open Championships (SOC)
1984 - Europa Top-12, Deutschland Cup
1985 - Polish Open
1986 - Europa Top-12, German Open, French Open
1988 - Europa Top-12, Nordiska Mästerskapen, French Open, Euro-Asia Tournament, Pondus Cup
1989 - VM, Europa Top-12, Stiga Grand Prix Masters, IOC President's Cup
1990 - World Cup, US Open, Japan Open, World All Stars Circuit (x2)
1991 - Japan Open, World All Stars Circuit (x2), Pondus Cup
1992 - OS, French Open, World All Stars Circuit (x2), European Masters Cup, Grand Prix de Paris
1993 - Europa Top-12, World All Stars Circuit (x2), European Masters Cup, Danske Bank Cup, Deutschland Cup
1995 - Europa Top-12, Finlandia Open
1996 - EM, Europa Top-12, Yugoslav Open, French Open, Deutschland Grand Prix, Estonia Memorial Tournament
1997 - VM, Qatar Open, Japan Open, Deutschland Cup
1998 - Pondus Cup
2000 - Pondus Cup
2003 - Super Circuit

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

^ Bordtennis uppträdde dock för första gången i olympiska sammanhang 1988.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

^ ”J-O:s hemlighet - heter inte Waldner”. Expressen TV. 20 januari 2017. https://www.expressen.se/tv/sport/j-os-hemlighet---heter-inte-waldner/. Läst 9 juni 2019.
^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011)
^ [a b] Jan-Ove Waldner i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 27 mars 2017.
^ ”150 främsta svenska idrottarna genom tiderna”. Dagens Nyheter. 2 december 2014. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171027231708/https://www.dn.se/sport/150-framsta-svenska-idrottarna-genom-tiderna/. Läst 11 februari 2016.
^ Lühr, Mathias (30 december 2012). ””J-O: "Den enda som är förbannad är morsan"””. Expressen. http://www.expressen.se/sport/j-o-den-enda-som-ar-forbannad-ar-morsan/. Läst 31 januari 2013.
^ Lindblad, Anders (11 februari 2016). ”Fem höjdare i bolltrollaren Waldners långa karriär”. SvD.se. https://www.svd.se/fem-hojdare-i-bolltrollaren-waldners-langa-karriar#sida-5. Läst 31 juli 2018.
^ https://sok.se/arkiv-for-artiklar/2015-01-01-j-o-gav-svenskarna-pingisfeber.html
^ Svenskar i världen
^ Expressen 14 mars 2003
^ Palmgren, Nils (11 februari 2016). ”Waldner bjöd på en sista show”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/sport/waldner-bjod-pa-en-sista-show/. Läst 11 februari 2016.
^ TT (2012-09-10): "Waldner tillbaka – till motståndarnas förtret". Svd.se. Läst 31 januari 2013.
^ ”Jan-Ove Waldner” (på engelska). sports-reference.com. Arkiverad från originalet den 26 augusti 2008. https://web.archive.org/web/20080826041554/http://www.sports-reference.com/olympics/athletes/wa/jan-ove-waldner-1.html. Läst 21 februari 2016.
^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v] Härd, Mats (2005-04-28/2009-09-19): "I centrum för sista gången". gp.se. Läst 15 oktober 2015.
^ "1. Spelarprofil / 2. Jan-Ove Waldner / 3. Översikt". ttstat.se. Läst 15 oktober 2015.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare: Tomas Gustafson	Svenska Dagbladets guldmedalj Sveriges landslag i bordtennis (Jan-Ove Waldner, Mikael Appelgren, Jörgen Persson, Erik Lindh och Peter Karlsson) 1989	Efterträdare: Stefan Edberg
Företrädare: Tomas Gustafson	Victoriastipendiet Jan-Ove Waldner 1989	Efterträdare: Mikael Appelgren
Företrädare: Pernilla Wiberg	Svenska Dagbladets guldmedalj Jan-Ove Waldner 1992	Efterträdare: Torgny Mogren

[6] Bordtennis uppträdde dock för första gången i olympiska sammanhang 1988.

[1] ”J-O:s hemlighet - heter inte Waldner”. Expressen TV. 20 januari 2017. https://www.expressen.se/tv/sport/j-os-hemlighet---heter-inte-waldner/. Läst 9 juni 2019.

[2] Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011)

[ne-3] [a b] Jan-Ove Waldner i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 27 mars 2017.

[4] ”150 främsta svenska idrottarna genom tiderna”. Dagens Nyheter. 2 december 2014. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171027231708/https://www.dn.se/sport/150-framsta-svenska-idrottarna-genom-tiderna/. Läst 11 februari 2016.

[5] Lühr, Mathias (30 december 2012). ””J-O: "Den enda som är förbannad är morsan"””. Expressen. http://www.expressen.se/sport/j-o-den-enda-som-ar-forbannad-ar-morsan/. Läst 31 januari 2013.

[7] Lindblad, Anders (11 februari 2016). ”Fem höjdare i bolltrollaren Waldners långa karriär”. SvD.se. https://www.svd.se/fem-hojdare-i-bolltrollaren-waldners-langa-karriar#sida-5. Läst 31 juli 2018.

[8] ttps://sok.se/arkiv-for-artiklar/2015-01-01-j-o-gav-svenskarna-pingisfeber.html

[9] Svenskar i världen

[10] Expressen 14 mars 2003

[11] Palmgren, Nils (11 februari 2016). ”Waldner bjöd på en sista show”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/sport/waldner-bjod-pa-en-sista-show/. Läst 11 februari 2016.

[12] TT (2012-09-10): "Waldner tillbaka – till motståndarnas förtret". Svd.se. Läst 31 januari 2013.

[13] ”Jan-Ove Waldner” (på engelska). sports-reference.com. Arkiverad från originalet den 26 augusti 2008. https://web.archive.org/web/20080826041554/http://www.sports-reference.com/olympics/athletes/wa/jan-ove-waldner-1.html. Läst 21 februari 2016.

[gp0509-14] [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v] Härd, Mats (2005-04-28/2009-09-19): "I centrum för sista gången". gp.se. Läst 15 oktober 2015.

[ttstat-15] "1. Spelarprofil / 2. Jan-Ove Waldner / 3. Översikt". ttstat.se. Läst 15 oktober 2015.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[a]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]