Säljakt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Säljakt på Newfoundland omkring 1880.

Säljakt är jakt på sälar för eget bruk eller i kommersiellt syfte. Säljakt sker numera i sex stater, Kanada med det avsevärd största antalet dödade individer, Namibia, Grönland, Island, Norge och Ryssland. Tidigare dödades sälen oftast med hjälp av särskilda klubbor (hakapik[1]) för att inte skada pälsen men idag används huvudsakligen skjutvapen. Säljakt förekommer även i Finland och Sverige för att förebygga skador för fisket och fiskodlingen.

Sälar har använts för sin päls, sitt kött och sitt fett. Fettet har ofta används som bränsle för lampor, som smörjmedel, matolja, som beståndsdel av tvål, som flytande bas för rödfärg (ockra) samt för bearbetning av material som läder och jute.[2]

Jakten på sälar är mycket kontroversiell och resulterar varje år i en betydande mediabevakning och protester från djurrättsaktivister. Bilder från tidigare jakter har blivit ikoniska symboler som enligt motståndarna strider mot djurskydds- och bevarandetanken. I Ryssland var säljakt därför förbjuden under 2009. Även jakten i Kanada har förändrats. Numera är jakt på nyfödda grönlandssälar (så kallade whitecoats) och klappmyts (bluebacks) illegal. Först efter första pälsbytet som sker 12 till 14 dagar efter födelsen får de jagas kommersiell.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 22 juni 2013.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Oppslagsordet «hakapik» i bokmåls- og nynorskordboka
  2. ^ George Archibald Clark (1920). "Seals and Sealing". Encyclopedia Americana.
  3. ^ ”Myths and Facts: The Truth about Canada's Commercial Seal Hunt”. Human Society International: Canada. 2011-02-04. http://www.hsi.org/world/canada/work/protect_seals/research/seal_myths_and_facts.html. Läst 26 maj 2009.