Salina (Italien)

	Salina
	Ö
	Ön Salina
Land	Italien
Region	Sicilien
Distrikt	Messina
Koordinater	38°20′N 14°30′Ö / 38.33°N 14.50°Ö
Area	26,8 km²
Folkmängd	2 300 (2005)
Befolkningstäthet	86 invånare/km²
Tidszon	CET (UTC+1)
- sommartid	CEST (UTC+2)
Geonames	2523548
	Läge i Italien Läge i Italien

Salina är den näst största av Eoliska öarna, efter Lipari, i det Tyrrenska havet utanför nordkusten av Sicilien i Italien. Öns största stad har samma namn, och ön har en total areal på 27 km². Idag bor det omkring 2 300 invånare på Salina.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Ön täcks av sex vulkaner, vilka alla idag är inaktiva. De två yngsta men även högsta heter Fossa delle Felci (962) och Monte dei Porri (860). I antikens Grekland kallades ön Dídyme (Δίδυμη), ett grekiskt namn som hänvisar till de två bergstopparna som tvillingar. Det moderna namnet kommer från produktionen av havssalt som sker på sydsidan av ön.^[1]

Salina är den frodigaste av de eoliska öarna, och druvor från Salina används i framställningen av Malvasia vin. Den lokala varianter heter Malvasia delle Lipari.^[2] Ön exporterar också kapris till utlandet.

Det finns utöver staden Salina tre byar på Salina: Santa Marina, Malfa och Leni.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Ön har varit bosatt sedan bronsåldern, och bosättningarna har kommit och gått flera gånger genom årtusendena. 1544 förklarade Spanien Frankrike krig, och då bad den franska konungen Frans I den osmanske sultanen Süleyman I om hjälp. Den sistnämnde skickade en flotta under ledningen av Khair ed-Din, även känd som Barbarossa, som besegrade spanjorerna vid Salina och lyckades erövra Neapel från dem. Under loppet av dessa strider avfolkades Eoliska öarna.^[3]

Dagens befolkning har sitt ursprung i senare invandrare som kom från Italien, Sicilien och Spanien. Området på ön, inklusive de två bergstopparna, blev en del av ett naturreservat 1981.

Salina i kulturen[redigera | redigera wikitext]

Michael Radford och hans Oscarsvinnande film Postmannen från 1994 filmades delvis på Salina.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

^ Amann, Peter (2010). Liparische Inseln. Mit reisepraktischen Tipps zu Neapel und Milazzo. Dormagen: Iwanowski's Reisebuchverlag. ISBN 978-3-933041-91-3
^ Morris, Johnny (9). ”Salina, Italy: The great slow food caper”. The Daily Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/travel/foodandwineholidays/4960887/Salina-Italy-The-great-slow-food-caper.html. Läst 4 maj 2017.
^ Alberti, Gianmarco (2011). Radiacarbon evidence from the Middle Bronze Age settlement of Portella (Aeolian Islands, Italy). Chronological and archaeological implications.. Radiocarbon. sid. 1 - 12

[1] Amann, Peter (2010). Liparische Inseln. Mit reisepraktischen Tipps zu Neapel und Milazzo. Dormagen: Iwanowski's Reisebuchverlag. ISBN 978-3-933041-91-3

[2] Morris, Johnny (9). ”Salina, Italy: The great slow food caper”. The Daily Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/travel/foodandwineholidays/4960887/Salina-Italy-The-great-slow-food-caper.html. Läst 4 maj 2017.

[3] Alberti, Gianmarco (2011). Radiacarbon evidence from the Middle Bronze Age settlement of Portella (Aeolian Islands, Italy). Chronological and archaeological implications.. Radiocarbon. sid. 1 - 12

[1]

[2]

[3]