Salvatore Farina

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Salvatore Farina, född 10 januari 1846, död 15 december 1918, var en italiensk författare.

Farina var det borgerliga vardagslivets folkkäre skildrare i ett 50-tal romaner. Bland dessa märks Due amori (1869), Il tesoro di donnina (1874), Amore bendato (1874), samt Pe'begli occhi della gloria (1887). Farina vann ännu större popularitet i Tyskland än i Italien. Bland hans övriga verk märks novellcykeln Mio figlio (1879-1892), som med finhet analyserar ett barns utveckling. Av stort intresse är även memoarverket La mia giornata (tre band, 1910-1915), framför allt på grund av sina många porträtt av med Farina samtida författare och konstnärer.

Böcker på svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Blind kärlek: novell (Beijer, 1880)
  • Noveller (översättning Hugo Hagelin, Almqvist & Wiksell, 1883) [Innehåller även noveller av Edmondo de Amicis)
  • Kärlekens argusögon (översättning Tom Wilson, Looström, 1884)
  • Med förbundna ögon (översättning E. af D., Klemmings antikvariat, 1886)
  • Mitt barn (Adolf Bonnier, 1890)
  • Förbjuden frukt: en kärlekssaga (översättning Johannes Granlund, Adolf Johnson, 1901)

Källor[redigera | redigera wikitext]