Samizdat

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Polsk samizdat

Samizdat (ryska самиздат, polska bibuła eller drugi obieg) betecknar underjordisk litteraturspridning i Sovjetunionen och i östblocket under kommunistiskt styre, från 1960- till 1980-talet.[1] Den mest ryktbara av de underjordiska publikationerna utgjorde Krönika över löpande händelser som cirkulerade i Sovjetunionen och utkom mer eller mindre regelbundet varannan månad mellan 1968-1972.[2] Solsjenitsyn beskriver begreppet på följande sätt: ”Samizdat är ett nybildat ryskt uttryck, som bokstavligen betyder ’självpublicerande’. Det används om poem, essäer, noveller, artiklar och så vidare, vilka maskinskrivs och cirkuleras från hand till hand för att undgå cencuren’.[3]

Begreppet samizdat används även i sammanhang utanför östblockets om underjordisk litteratur; ordsammansättningen på ryska antyder ungefär "eget förlag" men används vanligtvis om sådant som officiellt anses olämpligt.

Inte alla samizdat-publikationer i Sovjetunionen var antikommunistiska. Den så kallad trotskistiska litteraturen var också olaglig och spreds som samizdat.

Tillverkning[redigera | redigera wikitext]

På grund av sträng censur, en icke existerande yttrandefrihet och att all tillgång till utrustning för mångfaldigande av utskrifter var starkt begränsad, var handskrift och skrivmaskinsutskrifter med flera karbonkopior den vanligaste tekniken som användes inom samizdatrörelsen, varefter kopiorna skickades runt till vänner och mångfaldigades på samma arbetskrävande sätt.

Litteratur och dokument som spreds som samizdat var exempelvis skönlitterära verk såsom GULAG-arkipelagen och Michail Bulgakovs Mästaren och Margarita.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”samizdat - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/samizdat. Läst 19 november 2021. 
  2. ^ Barron, John (1976). KGB - Sovjets hemliga agenter. sid. 31 
  3. ^ Solsjenitsyn, Alexander (1978). Röster ur ruinerna. sid. 13