Michail Bulgakov

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Michail Bulgakov
Bułhakow.jpg
Född 1891
Kiev[1][2][3]
Död 10 mars 1940[4][2][5]
Moskva[6][2][7]
Begraven Novodevitjekyrkogården
Nationalitet Kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen[8]
Alma mater Первая киевская гимназия och Bogomolets National Medical University
Sysselsättning Romanförfattare, dramatiker, läkare[9][10], satirist, novellförfattare, librettist, manusförfattare, science fiction-författare, författare[11] och journalist
Noterbara verk Mästaren och Margarita
Make/maka Tatjana Lappa
(g. 1913–1924)
Ljubov Belozerskaja
(g. 1924–1932)
Yelena Bulgakova
(g. 1932–1940)
Föräldrar Afanasiy Bulgakov
Namnteckning Mikhail Bulgakov signature.svg
Redigera Wikidata

Michail Afanasievitj Bulgakov (ryska: Михаил Афанасьевич Булгаков), född 15 maj 1891 i Kiev i Kejsardömet Ryssland, död 10 mars 1940 i Moskva i Sovjetunionen, var en rysk roman- och novellförfattare och dramatiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Michail Bulgakov någon gång under 1910-talet.

Bulgakov var äldste sonen av sju barn till en teologiprofessor. Han utbildade sig till läkare i Kiev. Under ryska inbördeskriget 1918–1920 förde han en kringflackande tillvaro som läkare och journalist. 1921 flyttade han till Moskva där han under största delen av sitt liv verkade som författare. 1929 stämplades han som kontrarevolutionär och fick inte längre publiceras, han uteslöts också ur Författarförbundet. Han försörjde sig på att göra översättningar och bearbetningar samt verka som regiassistent på Konstnärliga teatern (Mchat). Först 1956 under Nikita Chrusjtjovs ryska töväder blev han rehabiliterad, trots att hans dramatik tillfälligt tagits till nåder efter Josef Stalins personliga ingripande.

Bulgakov tog intryck av författare som Nikolaj Gogol, Aleksandr Pusjkin, Fjodor Dostojevskij och Charles Dickens. Hans verk (noveller, romaner och pjäser) har en speciell satirisk stil, lite påminnande om Franz Kafkas. De bygger på en viss mardrömskänsla och riktar sin udd mot Rysslands byråkrati, den proletära världsförbättrarandan och den sovjetiska nyborgerligheten. En återkommande figur i hans verk är Djävulen, som uppenbarar sig i diverse olika skepnader. För samtiden var han mest känd som dramatiker, men eftervärlden minns honom framförallt som upphovsman till romanen Mästaren och Margarita (Мастер и Маргарита, Master i Margarita) 1928–1940. Den publicerades först efter hans död 1966 och väckte stor uppmärksamhet. I den första utgåvan var antydningarna om Stalins terror censurerade.

Under sina sista år led han av njursvikt på grund av nefroskleros och avled den 10 mars 1940 i Moskva. Han ligger begravd på Novodevitjekyrkogården.

Bulgakovs lägenhet i Moskva[redigera | redigera wikitext]

Lägenheten har på senare år förvandlats till ett museum som innehåller personliga tillhörigheter, foton och olika utställningar relaterade till Bulgakovs liv och verk. Där finns också ett litet café och ofta hålls olika poesi- och litteraturaftnar. Ibland kan man dessutom se en svart katt som går omkring inne i museet. Dess webbplats[12] finns bara på ryska men inträdet är fritt och öppettiderna är kl. 13.00–23.00 (fre–lör kl. 13.00–01.00). Lägenheten ligger nära tunnelbanestationen Majakovskaja på Stora trädgårdsgatan (ulitsa Bolsjaja sadovaja) nr. 10[13] (gå genom portalen och sedan till vänster).

Prosa[redigera | redigera wikitext]

Han debuterade 1924 med Det vita gardet (Белая гвардия, Bélaja gvárdija) följd 1926 av En ung läkares anteckningar (Записки юного врача, Zapiski junogo vrača). Hans mest satiriska verk kunde likt Mästaren och Margarita inte komma ut förrän långt efter hans död. En hunds hjärta (Собачье сердце, Sobatje serdtse) som kritiserar övertron på naturvetenskapen utkom i Sovjet först under Michail Gorbatjovs glasnost 1988.

I den till stora delar självupplevda romanen Teaterromanen (Театральный роман, Teatralʹnyj roman, utgiven på svenska som Svart snö) från 1936–1937 ger Bulgakov uttryck för en vässad karikatyr av Konstnärliga teatern (i romanen kallad ”Fria teatern”). Berättelsen skrevs i vredesmod efter att Bulgakovs pjäs Hycklarnas sammansvärjning (Кабала святош, Kabala svatosj) tagits ned efter endast sju föreställningar. Hela garnityret av självupptagna producenter, regissörer och skådespelare hudflängs och inte heller högfärdiga skribenter eller avundsjuka kollegor skonas då Bulgakov avlossar sina bitande skottsalvor. Nästan varje person i Svart snö är porträtterad efter verkligheten.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Utgivet på svenska

  • Master i Margarita [Мастер и Маргарита] (Mästaren och Margarita, översättning från den fullständiga ryska texten av Lars Erik Blomqvist, Geber, 1971)
  • Bélaja gvárdija [Белая гвардия] (Det vita gardet. till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1976)
  • Sobatje serdtse [Собачье сердце]; Rokovye jajca (En hunds hjärta; De ödesdigra äggen, till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1977)
  • Teatralʹnyj roman (Svart snö: en teaterroman, till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1981)
  • Zapiski junogo vrača [Записки юного врача] (Snöstorm och andra berättelser, till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1984). Ny upplaga med titel En ung läkares anteckningar (H & E, 1995)
  • Žiznʹ gospodina de Molʹera (Herr Molière, till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1988)
  • Tajnomu drugu (Till en hemlig vän, översättning och efterskrift av Gunnar Linnæus, Ellerström, 1988 – Ingår även i Manschettanteckningar 2000)
  • Ja ubil (Jag har dödat, översättning: Sture Nilsson, Samspråk, 1998)
  • Dʹjavoliada [Дьяволиада] (En diaboliad: en berättelse om hur två tvillingar tillintetgjorde en byråsekreterare, översättning och efterord: Bengt Samuelson, Ellerström, 1999)
  • Zapiski na manžetach (Manschettanteckningar: appendix: Bohemer (novell); Till en hemlig vän, översättning Gunnar Linnæus, Bengt Samuelson, Ellerström, 2000)
  • Rött och vitt (urval, översättning och efterord: Bengt Samuelson, Ellerström, 2002)
  • Djävulens vändkrets (noveller i urval, översättning & efterord: Bengt Samuelson, Ellerström, 2013)
  • Luč žizni (Livets stråle, översättning av Alan Asaid, Novellix, 2014)

Dramatik[redigera | redigera wikitext]

Bulgakov skrev sammanlagt 11 pjäser. Hans mest spelade verk är dock olika dramatiseringar av romanen Mästaren och Margarita. Som dramatiker debuterade han 1926 på Konstnärliga teatern med Familjen Turbins dagar (Дни Турбиных, Dni Turbinych) som är en dramatisering av romanen Det vita gardet. Vid premiären kritiserades den hårt för sin positiva hållning till förrevolutionära värden. 1928 blev repetitionerna av Flykt (Бег, Beg) inställda och inga av hans pjäser spelades längre. Han skrev själv till Josef Stalin som beordrade att Familjen Turbins dagar skulle återupptas på repertoaren, vilket skedde 1932. Stalin såg sedan själv pjäsen 15 gånger. I två av sina pjäser återkom Bulgakov liksom i Mästaren och Margarita till förhållandet mellan konstnären och tyrannen: i Hycklarnas sammansvärjning om Molière 1929 och Hans sista dagar (Последние дни, Poslednie dni) om Aleksandr Pusjkin 1935. Hycklarnas sammansvärjning hade premiär 1935 men togs alltså ner efter bara sju föreställningar (se ovan). Hans sista dagar skulle ha spelats i Kiev samma år men efter ett angrepp på Hycklarnas sammansvärjning i Pravda ställdes premiären in.

Uppsättningar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014, licens: CC0
  2. ^ [a b c] Vladimir Jakovlevič Lakšin, Булгаков Михаил Афанасьевич, Stora sovjetencyklopedin (1969-1978), 1971
  3. ^ läs online,
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, Gemeinsame Normdatei: 1185173767749153-1, läst: 13 augusti 2015, licens: CC0
  5. ^ data.bnf.fr : open data platform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  6. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014, licens: CC0
  7. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Булгаков Михаил Афанасьевич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Большая Российская энциклопедия, 1969, läst: 25 februari 2017
  8. ^ läs online,
  9. ^ läs online,
  10. ^ läs online,
  11. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015, licens: CC0
  12. ^ Bulgakovmuseets webbplats
  13. ^ karta över Bulgakovmuseets placering (Yandex Maps)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Katalogreferenser
Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Michail_Bulgakov&oldid=40581314"