Michail Bulgakov

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Michail Bulgakov
Bulgakov år 1926.
Bulgakov år 1926.
FöddMichail Afanasievitj Bulgakov
15 maj 1891
Kiev, Kejsardömet Ryssland
Död10 mars 1940 (48 år)
Moskva, Sovjetunionen
YrkeFörfattare, dramatiker
NationalitetRyss
Framstående verkMästaren och Margarita
En hunds hjärta
Make/makaTatjana Lappa (g. 1913–1924)
Ljubov Belozerskaja (g. 1924–1932)
Jelena Bulgakova (g. 1932–1940)
Namnteckning
Mikhail Bulgakov signature.svg

Michail Afanasievitj Bulgakov (ryska: Михаил Афанасьевич Булгаков), född 15 maj (3 maj enligt gamla stilen) 1891 i Kiev, död 10 mars 1940 i Moskva, var en rysk roman- och novellförfattare och dramatiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bulgakov (i mitten) vid Vladimir Majakovskijs begravning i Moskva 1930.

Bulgakov var äldste sonen av sju barn till en professor i teologi. Han utbildade sig till läkare i Kiev, och under ryska inbördeskriget 1918–1920 förde han en kringflackande tillvaro som läkare och journalist. 1921 flyttade han till Moskva, där han under största delen av sitt liv verkade som dramatiker och författare. 1929 stämplades han som kontrarevolutionär och fick inte längre publiceras, han uteslöts också ur Författarförbundet. Han försörjde sig på att göra översättningar och bearbetningar samt verka som regiassistent på Konstnärliga teatern (Mchat). Först 1956 under Nikita Chrusjtjovs ryska töväder blev han rehabiliterad, trots att hans dramatik tillfälligt tagits till nåder efter Josef Stalins personliga ingripande.

Bulgakov tog intryck av författare som Nikolaj Gogol, Aleksandr Pusjkin, Fjodor Dostojevskij och Charles Dickens. Hans verk har en speciell satirisk stil, lite påminnande om Franz Kafkas. De bygger på en viss mardrömskänsla och anses rikta sin udd mot Rysslands byråkrati, den proletära världsförbättrarandan och den sovjetiska nyborgerligheten. En återkommande figur i hans verk är Djävulen, som uppenbarar sig i diverse olika skepnader. För samtiden var han mest känd som dramatiker, men eftervärlden minns honom i första hand som upphovsman till romanen Mästaren och Margarita (Мастер и Маргарита, Master i Margarita), skriven från 1928 fram till Bulgakovs död 1940. Den publicerades först efter hans död som följetong i en tidskrift 1966–1967 och väckte stor uppmärksamhet. I den första utgåvan var antydningarna om den stora utrensningen censurerade.

Under sina sista år led Bulgakov av njursvikt på grund av nefroskleros och avled den 10 mars 1940 i Moskva. Han ligger begravd på Novodevitjekyrkogården.

Bulgakovs lägenhet i Moskva[redigera | redigera wikitext]

Bulgakovs lägenhet har på senare år förvandlats till ett museum som innehåller personliga tillhörigheter, foton och olika utställningar relaterade till Bulgakovs liv och verk. Där finns också ett litet kafé, och ofta hålls olika poesi- och litteraturaftnar. Ibland kan man dessutom se en svart katt som går omkring inne i museet. Dess webbplats finns bara på ryska, men inträdet är fritt och öppettiderna är kl. 13.00–23.00 (fre–lör kl. 13.00–01.00).[1] Lägenheten ligger nära tunnelbanestationen Majakovskaja på Stora trädgårdsgatan (ulitsa Bolsjaja sadovaja) nr. 10[2] (gå genom portalen och sedan till vänster).

Prosa[redigera | redigera wikitext]

Bulgakov debuterade 1924 med Det vita gardet (Белая гвардия, Bélaja gvárdija) följd 1926 av En ung läkares anteckningar (Записки юного врача, Zapiski junogo vrača). Hans mest satiriska verk kunde, likt Mästaren och Margarita, inte publiceras förrän långt efter hans död. En hunds hjärta (Собачье сердце, Sobatje serdtse) som kritiserar övertron på naturvetenskapen utkom i Sovjetunionen först under Michail Gorbatjovs glasnost 1988.

I den till stora delar självupplevda romanen Teaterromanen (Театральный роман, Teatralʹnyj roman, utgiven på svenska som Svart snö) från 1936–1937 ger Bulgakov uttryck för en vässad karikatyr av Konstnärliga teatern (i romanen kallad ”Fria teatern”). Berättelsen skrevs i vredesmod efter att Bulgakovs pjäs Hycklarnas sammansvärjning (Кабала святош, Kabala svatosj) tagits ned efter endast sju föreställningar. Hela garnityret av självupptagna producenter, regissörer och skådespelare hudflängs och inte heller högfärdiga skribenter eller avundsjuka kollegor skonas då Bulgakov avlossar sina bitande skottsalvor. Nästan varje person i Svart snö är porträtterad efter verkligheten.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Utgivet på svenska

  • Master i Margarita [Мастер и Маргарита] (Mästaren och Margarita, översättning från den fullständiga ryska texten av Lars Erik Blomqvist, Geber, 1971)
  • Bélaja gvárdija [Белая гвардия] (Det vita gardet. till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1976)
  • Sobatje serdtse [Собачье сердце]; Rokovye jajca (En hunds hjärta; De ödesdigra äggen, till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1977)
  • Teatralʹnyj roman (Svart snö: en teaterroman, till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1981)
  • Zapiski junogo vrača [Записки юного врача] (Snöstorm och andra berättelser, till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1984). Ny upplaga med titel En ung läkares anteckningar (H & E, 1995)
  • Žiznʹ gospodina de Molʹera (Herr Molière, till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Geber, 1988)
  • Tajnomu drugu (Till en hemlig vän, översättning och efterskrift av Gunnar Linnæus, Ellerström, 1988 – Ingår även i Manschettanteckningar 2000)
  • Ja ubil (Jag har dödat, översättning: Sture Nilsson, Samspråk, 1998)
  • Dʹjavoliada [Дьяволиада] (En diaboliad: en berättelse om hur två tvillingar tillintetgjorde en byråsekreterare, översättning och efterord: Bengt Samuelson, Ellerström, 1999)
  • Zapiski na manžetach (Manschettanteckningar: appendix: Bohemer (novell); Till en hemlig vän, översättning Gunnar Linnæus, Bengt Samuelson, Ellerström, 2000)
  • Rött och vitt (urval, översättning och efterord: Bengt Samuelson, Ellerström, 2002)
  • Djävulens vändkrets (noveller i urval, översättning & efterord: Bengt Samuelson, Ellerström, 2013)
  • Luč žizni (Livets stråle, översättning av Alan Asaid, Novellix, 2014)

Dramatik[redigera | redigera wikitext]

Bulgakov skrev sammanlagt 11 pjäser. Hans mest spelade verk är dock olika dramatiseringar av romanen Mästaren och Margarita. Som dramatiker debuterade han 1926 på Konstnärliga teatern med Familjen Turbins dagar (Дни Турбиных, Dni Turbinych), som är en dramatisering av romanen Det vita gardet. Vid premiären kritiserades den hårt för sin positiva hållning till förrevolutionära värden. 1928 blev repetitionerna av Flykt (Бег, Beg) inställda och inga av Bulgakovs pjäser spelades längre. Han skrev personligen till Josef Stalin, som beordrade att Familjen Turbins dagar skulle återupptas på repertoaren, vilket skedde 1932. Stalin såg sedan själv pjäsen 15 gånger. I två av sina pjäser återkom Bulgakov, liksom i Mästaren och Margarita, till förhållandet mellan konstnären och tyrannen: i Hycklarnas sammansvärjning om Molière 1929 och Hans sista dagar (Последние дни, Poslednie dni) om Aleksandr Pusjkin 1935. Hycklarnas sammansvärjning hade premiär 1935 men togs alltså ner efter bara sju föreställningar (se ovan). Hans sista dagar skulle ha spelats i Kiev samma år, men efter ett angrepp på Hycklarnas sammansvärjning i Pravda ställdes premiären in.

Uppsättningar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bulgakovmuseets webbplats
  2. ^ karta över Bulgakovmuseets placering (Yandex Maps)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Michail_Bulgakov&oldid=43666805"