Sandödla
Sandödla Status i Sverige: Sårbar[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Kräldjur Reptilia |
Underklass | Diapsider Diapsida |
Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
Underordning | Ödlor Lacertilia |
Familj | Egentliga ödlor Lacertidae |
Släkte | Halsbandsödlor Lacerta |
Art | Sandödla L. agilis |
Vetenskapligt namn | |
§ Lacerta agilis | |
Auktor | Linné, 1758 |
Utbredning | |
Sandödlor vid parning | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Sandödlan (Lacerta agilis) är en art i familjen egentliga ödlor.
Sandödlan är en fullständigt ovipar – det vill säga äggläggande – ödla, som ibland kan ses solande på stenar och grenar i mer öppna landskapsmiljöer.
Sandödlan skiljer sig från den i Sverige mycket vanligare skogsödlan genom att den har gomtänder, blir nästan 28 centimeter lång (i Norden dock som mest 23 cm) och alltså betydligt större, och har fyra små plåtar mellan näsborren och ögat. Grundfärgen är gråbrun eller grön, ofta med längsgående rader av svarta fläckar. Längs ryggen har den ett band med små fjäll, klart mindre än omgivningen. På buken är hannen ljust grönaktig, medan honan där är vitaktig. Under parningstiden blir hanens sidor intensivt gröna.[2]
Ekologi
Arten föredrar varma sydsluttningar i sand- och grustäkter, men kan även förekomma på jordbankar som järnvägsvallar och kraftledningsgator, samt i skogsbryn, på sandstränder och hedartade marker.[1]
Födan består främst av ryggradslösa djur som gräshoppor, skalbaggar, fjärilslarver och spindlar. Det händer att den tar byten av sin egen art.[1][2]
Sandödlan kan bli upp till 19 år gammal.[1]
Arten är äggläggande; den lägger 5 – 12 (i Danmark, i undantagsfall upp till 17; antalet är troligtvis mindre i Mellansverige) mjukskaliga, avlånga ägg i en håla som honan har grävt i sandig jord. Efter äggläggningen täcker hon över äggen. De kläcks efter 70 till 80 dygn beroende på temperatur.[1][2]
Bland predatorer kan nämnas många fåglar, som hägrar och fasaner, däggdjur som grävling och tamkatt samt hasselsnok. Sandödlan kan snöra av sig svansen om den skulle känna sig hotad; då svansen rör sig ett tag efter avsnörningen kan den tjäna som ett lockbete mot en tilltänkt fiende.[2] Den avsnörda svansen växer ut igen.[3]
Utbredning
Sandödlan är spridd över mellersta och södra Europa samt till Sibirien i öster. I Sverige påträffas den från Skåne i söder till Dalarna och trakten av Gävle i norr.[2]
Källor
- ^ [a b c d e] Sven-Åke Berglind (2006). ”Lacerta agilis sandödla”. Artdatabankens faktablad. Sveriges Lantbruksuniversitet. http://www.artfakta.se/Artfaktablad/Lacerta_Agilis_100070.pdf. Läst 13 april 2013.
- ^ [a b c d e] Fog, Kåre; Schmedes, Adam; Rosenørn de Lasson, Dorthe (2001) [1997] (på danska). Nordens padder og krybdyr. København: G.E.C. Gads Forlag. sid. 271-280. ISBN 87-12-02982-3
- ^ lacertider, Nationalencyklopedin, CD-upplagan (2000), Bokförlaget Bra Böcker. ISBN 91-71337-47-4