Sant'Urbano alla Caffarella

Från Wikipedia

Sant'Urbano alla Caffarella
Kyrka
Kyrkans fasad.
Kyrkans fasad.
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Vicolo di Sant'Urbano
Invigd 800-talet
Sant'Urbano alla Caffarella. Gravyr av Giovanni Battista Piranesi.
Sant'Urbano alla Caffarella.
Gravyr av Giovanni Battista Piranesi.
Sant'Urbano alla Caffarella.
Gravyr av Giovanni Battista Piranesi.
Webbplats: Sant'Urbano alla Caffarella

Sant'Urbano alla Caffarella är en kyrkobyggnad i sydöstra Rom, helgad åt den helige påven Urban I.[1] Kyrkan är belägen vid Vicolo di Sant'Urbano i Parco della Caffarella i Quartiere Ardeatino och tillhör församlingen San Sebastiano fuori le Mura.[2]

Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]

Byggnaden var ursprungligen ett förkristet tempel, förmodligen uppfört av den atenske filosofen Herodes Atticus, välkänd retor och företrädare för den kulturella strömningen andra sofistiken. Han bosatte sig i Rom, utsågs till konsul år 143 f.Kr. och gifte sig med patriciskan Annia Regilla. Makarna kom i besittning av ett vidsträckt markområde, kallat "Triopio", vid Via Appia i södra Rom. År 160 blev Annia Regilla ihjälsparkad av en av Herodes Atticus frigivna slavar och maken anklagades för att ligga bakom hennes död, men frikändes. Till hustruns minne uppfördes ett gravmonument.[3]

I området "Triopio" fanns även den byggnad som blev dagens kyrka. Den var, som nämnts, från början ett hedniskt tempel. Det är ett litet prostylt och tetrastylt tempel på ett podium, vilket numera befinner sig under marknivån. Själva byggnaden är byggd i opus latericium, medan kolonnerna och arkitraven är av pentelikonmarmor från stenbrott, som Herodes Atticus ägde. Templet tillägnades Ceres och Faustina, kejsar Antoninus Pius gudaförklarade hustru. Enligt en annan teori var templet invigt åt vinguden Bacchus.[4]

Påve Urban I skall i ett oratorium på denna plats ha predikat och förrättat dop.[5]

Medeltiden[redigera | redigera wikitext]

Året då templet konverterades till kristen kyrka är okänt, men det skedde sannolikt på 800-talet[1] eller möjligen i början av 900-talet.[6]

På 1000-talet eller i början av 1100-talet företogs en genomgripande restaurering, vid vilken interiörens väggar bemålades med en freskcykel.[7] Enligt en källa ägde detta rum år 1011.[3] Under senmedeltiden övergavs kyrkan; Catalogo di Torino (cirka 1320) anger att kyrkan saknar präst.[8]

1600-talet[redigera | redigera wikitext]

I början av 1600-talet skadades byggnaden i en jordbävning och var nära att rasa ihop. År 1634[3] lät påve Urban VIII och kardinal Francesco Barberini företa en grundlig restaurering och påven återkonsekrerade kyrkan. Freskerna bättrades på men dessförinnan beställde Barberini akvareller av originalfreskerna; dessa akvareller utfördes 1630 av konstnären Antonio Eclissi och förvaras i Vatikanbiblioteket.[9][10] År 1637 utfördes ytterligare en serie akvareller i samband med en restaurering.[9]

Modern tid[redigera | redigera wikitext]

Kyrkans utsatta läge på den romerska campagnan har gjort den till föremål för vandalism och den har restaurerats vid många tillfällen. Efter andra världskriget övergavs kyrkan och lämnades att förfalla. År 2002 konfiskerades kyrkan av Roms kommun, som inom kort dock återlämnade den till Roms stift. År 2005 återkonsekrerades kyrkan.[11]

Kyrkans interiör[redigera | redigera wikitext]

Interiören har ett tunnvalv. Freskerna från 1000-talet har följande motiv.[12]

  1. Kristus Pantokrator
  2. Bebådelsen
  3. Jesu födelse
  4. Herdarna får budskapet om Jesu födelse
  5. De tre vise männens färd
  6. De tre vise männens tillbedjan
  7. Josefs dröm
  8. Flykten till Egypten
  9. Barnamorden i Betlehem
  10. Uppväckandet av Lasaros
  11. Jesu intåg i Jerusalem
  12. Fotatvagningen
  13. Sista måltiden
  14. Jesus gisslas
  15. Jesus i Getsemane
  16. Korsfästelsen
  17. Nedtagandet från Korset
  18. Jesu nedstigande i dödsriket
  19. Kvinnorna vid graven
  20. Jesus uppenbarar sig för Maria Magdalena / Noli me tangere
  21. Den helige Laurentius martyrium
  22. Den helige Sixtus och hans följeslagares martyrium
  23. Oidentifierat martyrium
  24. Oidentifierat martyrium
  25. Den helige Valerianus omvändelse och dop
  26. Den helige Tiburtius omvändelse och dop
  27. Den heliga Cecilias förhör inför Almachius
  28. Den heliga Cecilia delar ut allmosor
  29. Den heliga Cecilias martyrium
  30. Den heliga Cecilias begravning
  31. Den helige Urbans förhör inför Almachius
  32. Den helige Urban och hans följeslagare gisslas
  33. Den helige Anolinus dop och död; Förstörelsen av Jupiters tempel
  34. Den helige Urbans och hans följeslagares martyrium och begravning

Freskerna i Sant'Urbano, som inbegriper de tidigaste framställningarna av Urban I, belyser utvecklingen av det hagiografiska bildspråket i en tid då fornkyrkans helgon var politiskt betydelsefulla.[13] Förekomsten av donatorporträtt i freskerna indikerar att beställaren inte var påven eller någon inom prästerskapet utan lekmän.[7] I fresken som avbildar Korsfästelsen ses donatorerna vid korsets fot. De håller fram tygstycken i höjd med Jesu suppedaneum.[14] Mellan donatorerna står det † BONIZZO . FRT A . XPI . MXI, vilket uttyds ”Frater Bonizzo, Anno Christi 1011”.[15]

Krypta[redigera | redigera wikitext]

I den lilla kryptan finns i en nisch en 900-talsfresk föreställande Jungfru Maria och Jesusbarnet. De flankeras av de heliga Urban och Johannes.[16]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

  • Korsfästelsen, fresk från 1000-talet.
    Korsfästelsen, fresk från 1000-talet.
  • Kyrkans grundplan, etsning av Francesco Piranesi.
    Kyrkans grundplan, etsning av Francesco Piranesi.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Rendina 2000, s. 367.
  2. ^ ”Chiesa rettoria Sant'Urbano alla Caffarella” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2015. https://archive.is/20151029223812/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=4118. Läst 29 oktober 2015. 
  3. ^ [a b c] Lombardi 1993, s. 427.
  4. ^ Nibby 1838, s. 750.
  5. ^ Venuti 1767, s. 384–385.
  6. ^ Armellini 1891, s. 909.
  7. ^ [a b] Noreen 2001, s. 39.
  8. ^ ”Il catalogo di Torino”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html. Läst 30 oktober 2015. 
  9. ^ [a b] Noreen 2001, s. 40.
  10. ^ De Marchi, Andrea G. (8 maj 1993). ”ECLISSI, Antonio”. Dizionario Biografico degli Italiani – Volume 42. http://www.treccani.it/enciclopedia/antonio-eclissi_%28Dizionario_Biografico%29/. Läst 30 oktober 2015. 
  11. ^ ”Sant'Urbano alla Caffarella – Storia”. Arkiverad från originalet den 13 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120713062931/http://www.vicariatusurbis.org/santurbano/storia/storia.htm. Läst 31 oktober 2015. 
  12. ^ Noreen 2001, s. 44.
  13. ^ Noreen 2001, s. 41.
  14. ^ Noreen 2001, s. 51.
  15. ^ Angeli & Berti 2007, s. 16.
  16. ^ Angeli & Berti 2007, s. 7.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sant%27Urbano_alla_Caffarella&oldid=47577229”