Sarbanes-Oxley Act

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sarbanes-Oxley Act godkändes av President George Bush den 30 juli 2002 och blev sedan även godkänd strax därefter även av den amerikanska kongressen. Den har fått sitt namn från sina två upphovsmän; Paul Sarbanes, senator för staten Maryland och Michael Oxley, medlem av USAs kongress för det Republikanska partiet. Lagen kallas ofta i talspråk för SOX eller SarBox

Sarbanes-Oxley Act kom till som en reaktion på de stora företagskonkurser som skakade amerikanskt näringsliv runt millennieskiftet. Den mest kända konkursen var energibolaget Enrons konkurs hösten 2001 när ett stort antal anställda förlorade sina inbetalade pensionsbesparingar och aktieägarna förlorade sina investerade pengar. Detta var dock inte det enda exemplet utan även telekombolaget Worldcom, Tyco International, Adelphia och italienska mejerikoncernen Parmalat kan nämnas.

Sarbanes-Oxley Act, även ibland med tilläggen 302 och/eller 404 (benämner olika paragrafer i lagtexten och de som har störst påverkan för de bolag som omfattas av Sarbanes-Oxley Act) syftar till att stärka den interna kontrollen över den finansiella rapporteringen. Detta innebär helt enkelt att det ska vara svårare att bedra de intressenter som finns i bolaget och på ett eller annat sätt har investerat pengar i det, genom till exempel bedrägerier, felaktig information till aktieägare och investerare. Detta sker även genom test av bolagets interna kontroll.

Vad är det som gör att investerare, anställda med flera intressenter kan förvänta sig att ett bolag som blivit compliant är en mer säker investering än ett bolag som inte blivit compliant? Det finns flera anledningar, en av dessa är Section 203, dvs paragraf 203, som ställer kravet att de externa påskrivande revisorerna ska bytas ut åtminstone vart femte år.

En annan anledning är enligt paragraf 301 som ställer kravet på bildandet av så kallade Revisionskommitéer (Audit Commitees) inom bolagen. Revisionskommittéen ska jobba tillsammans med de externa revisorerna och tillse att dessa får all nödvändig information som krävs för att kunna göra ett korrekt jobb.

Sarbanes-Oxley Act omfattar alla de företag som är noterade på en amerikansk börs, till exempel NASDAQ, American Stock Exchange (Amex) och New York Stock Exchange (NYSE) eller som har obligationer emitterade på den amerikanska marknaden och som har minst 300 amerikanska ägare. Detta innebär att även svenska och många andra länders bolag omfattas av lagen; Ericsson, ABB, Swedish Match och SKF är några av dessa.

Många svenska bolag har tvingats sätta upp helt nya avdelningar för att klara av kraven från lagen som har fått en hel del beröm men som också kritiserats för att vara alltför byråkratisk och orsaka alltför stora kostnader för företag som redan idag jobbar med den svenska Bolagskoden och den internationella redovisningsstandarden IFRS (International Financial Reporting Standards).

Till följd av de enorma kostnaderna som för de större svenska bolagen uppgår till åtskilliga hundra miljoner till dags dato (juli 2006) har idén om att avnotera sig från de amerikanska börserna förts fram. Detta är i teorin tilltalande men i praktiken svårare eftersom bolagen ofta har emitterat obligationslån med löptider på flera år. För att undkomma kostnaderna och kraven från SOX, krävs det därför dels en avnotering från den amerikanska börs man handlas på, obligationslån måste lösas upp eller löpa ut och man måste också tillse att det finns färre än 300 amerikanska aktieägare. Eftersom SOX troligtvis kommer att ge en slags kvalitetsstämpel för de bolag som lever upp till kraven, kommer förmodligen inga bolag att "krypa undan" kraven eftersom detta skulle kunna ge negativa konsekvenser för kreditrating och aktiekursen. Av de amerikanska bolagen som skulle följa regelverket från årsskiftet 2004 var det bara ett som inte uppfyllde kraven. Under det första halvåret 2005 kunde man dock inte se någon negativ kursutveckling för bolagets aktie.

Amerikanska bolag var tvungna att följa regelverket och ha fått det godkänt av sina revisorer redan i slutet av 2004, bolag med utländska säten har fått fram till slutet av 2006 på sig att uppnå kraven.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]