Schweizertyska

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Schweizertyska
Schwiizertüütsch
Talas iSchweiz Schweiz
SpråkfamiljIndoeuropeiska
Latinska alfabetet
Officiell status
Officiellt språk iinget
Språkkoder
ISO 639-3gsw
Alemanniskans utbredning.

Schweizertyska (schweizertyska (Zürichdialekt): Schwiizertüütsch, tyska: Schweizerdeutsch) är ett sammanfattande namn på de alemanniska dialekter som talas i Schweiz.[1][2] Alemanniska talas också i Liechtenstein och Vorarlberg i Österrike samt (i mindre utsträckning) i Baden-Württemberg, västra Bayern i Tyskland, Alsace i Frankrike, och hos Walsersamhället i Italien. Ur en lingvistisk synvinkel finns det inga språkgränser mellan de alemanniska dialekterna av schweizertyska och de andra alemanniska dialekterna.[3]

Schweizertyskan skrivs i utpräglade kultur- och lingvistiksammanhang[1] samt på alemanniska Wikipedia [1] och för SMS, på Facebook och Youtube m.m. Schweizertyskan saknar dock officiell status, då standardtyska är den officiella tyskan i Schweiz. All formell skrift och stora delar av media sker på standardtyska och dessutom förväntas det talas under lektionstid alla skolor. Nästan alla i de tysktalande delarna av Schweiz behärskar således standardtyska, även om det inte är alla som gärna pratar det.

Schweizertyska skiljer sig avsevärt från standardtyska; om man ponerar att standardtyska är rikssvenska är Zürichtyska riksdanska och Walsertyska sydjylländska. Även de schweiziska dialekterna skiljer sig markant från varandra, varvid ömsesidig förståelighet inte alltid är självklar.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Svenska ordet müsli kommer från schweizertyska och kallas Müesli. Det snarlika Müüsli betyder inte "müsli" utan "möss" ("mus" i plural). Müesli är diminutiv till Mues, tyska Mus, kall gröt, som läkaren Maximilian Oskar Bircher-Benner år 1900 lanserat på sitt sanatorium på Zürichberg.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Nationalencyklopedin. Bd 16. Höganäs: Bra böcker. 1995. sid. 322 schweizertyska. ISBN 91-7024-619-X 
  2. ^ Nationalencyklopedin. Bd 1. Höganäs: Bra böcker. 1989. sid. 176, alemanniska. ISBN 91-7024-619-X 
  3. ^ Glaser, Elvira. ”Ist das Schweizerdeutsche eine eigene Sprache?” (på tyska). Universität Zürich. https://www.linguistik.uzh.ch/de/easyling/faq/kolmer-schweizerdeutsch.html. Läst 20 oktober 2020. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]