Seminarium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fem deltagare
7 deltagare
10 deltagare

Ett seminarium kan vara en undervisningsform för att uppnå effektivt lärande eller ett forum, en mötesform, diskussion, där olika slutsatser kan dras och sedan prövas mot varandra. Undervisande organisationer, undervisningsanstalter, med uppgift att bilda kunskaper interaktivt i små grupper, eller bidra till fördjupning, kan ha ordet i sitt namn. Seminarier genomförs i regel av en seminarieledare eller coach, som använder sig av Sokrates dialog eller samtalskonst.[1]

Etymologin[redigera | redigera wikitext]

Från latinets seminarium, jordbit där växter tas upp från fröer, 1400-talet. Ursprungligen från seminarius grogrund för utsäde, plantskola, förskola för plantor, semen frö, utsäde. Latinets -arium betyder plats för.[2] I svenska språket sedan 1712, med innebörden undervisningsform med aktiva deltagare.

Seminarier vid högre utbildning[redigera | redigera wikitext]

Ibland kallade akademiska seminarier, har i syfte att väcka och leda de studerandes självverksamhet och därigenom hos dem utbilda förmågan till självständigt vetenskapligt tänkande.[3] I motsats till lektioner eller föredrag, så kännetecknas seminarier av en större interaktivitet mellan seminarieledare och seminarister, studenter, samt mellan deltagarna. Dessa sitter i små täta grupper (5-20 deltagare), med övningar, diskussioner och kortare presentationer av studenter (lärande genom att själv undervisa). Seminarieperioderna avslutas ofta i en uppsats eller att man individuellt genomför en skriftlig tentamen. Pedagogik och didaktik är de vetenskapsfält som studerar effektiviteten av undervisning och lärandet i seminarier. I verkligheten på många fakulteter så är antalet ofta runt 40 deltagare, och ibland upp till 100 studenter. Många föredrag kallas felaktigt för seminarier. Ibland görs en distinktion mellan inledande seminarier för nybörjare i de grundläggande studierna och de med andra resurser, djupgående och mer avancerade seminarier för doktorander. Förberedande övningar eller moment inför ett seminarium kan kallas proseminarium och otvungna möten, samkväm, efteråt för postseminarium.

Seminarier i vuxenutbildning[redigera | redigera wikitext]

I kurser inom vuxenutbildning, yrkesutbildning, eller annan läroanstalt samt utbildning av ungdomar är interaktivt lärande i praktiska miljöer vanligt. Moderna metoder och didaktik bestämmer arbetet i studiegrupperna. Pedagogerna skapar en lärande miljö där eleverna kan hitta de bästa möjliga förutsättningar för självständigt lärande. Merparten av detta lärande är erfarenhetsbaserat och ska främja bl a nyckelkompetensen lära att lära.

Seminarier som funnits i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Alla städer i Sverige ålades 1853 att inrätta seminarier för utbildning av lärare. Första seminariet som undervisningsanstalt invigdes 1865, Filologiska seminariet i Lund, efter modell från seminarium vid universitetet i Götten, Tyskland. Den nya massundervisningen från 1950-talet i USA kom till Sverige under 60-talet, och i slutet av det decenniet låg antalet nybörjare inom högre utbildning på ca 28 000 per läsår. Detta kan jämföras med de 2 000–4 000 som började varje år under 40-talet, utspritt över hela Sverige.[4] Många seminarier hade inga egna lokaler under 1800-talet och deltagarantalen i seminariesammanträdena var låga, som regel på mellan fyra och 12 seminarister. Av naturliga skäl så byttes ordet seminarium ut på de gamla undervisningsanstalterna, som också ofta inlemmades i större utbildningssäten. Stordriftsfördelarna, ursprungligen från bl a USA:s bilindustri, effektiviserade det begynnande utbildningssverige. Idag startar över 80 000 studenter en högre utbildning varje år.

Seminarier i övrigt, med andra benämningar[redigera | redigera wikitext]

Exempel på tillfällen när seminarier uppstår spontant är många, det kan vara en diskussion i fikarummet, tillsammans med vänner eller kanske i ensamheten i intrapersonell dialog och i interaktionen med en bok. Ett mer allvarligt seminarium, möte, är moderna styrelsemöten enligt Svensk kod för bolagsstyrning där man inte rekommenderar mer än sju deltagare för att en dialog ska vara möjlig, för att grunden för bästa möjliga beslut och diskussion ska föreligga. Dialogen och interaktiviteten är ett kännetecken på ett seminarium och diskussioner med framåtdriv. Deltagarantal över det resulterar som regel i att en grupp i gruppen tar över och flera deltagare sitter tysta och lyssnar.[5]

Redan en ökning från fem till 7 deltagare mer än fördubblar antalet relationer i gruppen och möjligheten till dialog minskar drastiskt, samtidigt som livskraften på de fröer som det är tänkt att deltagarna ska få med sig för tillväxt inför nästa möte, blir mindre bra. Ordförande har en mindre utskjutande roll och kan vara inskriven som alternerande i en förenings eller företags stadgar. Det är lätt att som deltagare se på de andras aktivitet, kroppsspråk och dialog huruvida de kommit till mötet förberedda eller inte. Ordförandes uppgift kan vara att ta den som syndat åt sidan och mana till bättring. På högre utbildning anses aktivitet under mötesformen seminarium som ett krav.[6]


Wiktionary small.svg
Svenskspråkiga Wiktionary har ett uppslag om seminarium.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Socratic Method-Problem Method Dichotomy: The Debate Over Teaching Method Continues, CG Hawkins-Leon. BYU Educ. & LJ, 1998.
  2. ^ Etymonline, uppslagsord seminarium
  3. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1961
  4. ^ Svensk utbildningshistoria, Gunnar Richardson, Studentlitteratur, Lund 2004, ISBN 91-44-03600-0
  5. ^ Det nya styrelsearbetet, Rune Brandinger, utgiven av Liber AB, 2011, ISBN 978-91-47-09644-2
  6. ^ Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB. 1994. ISBN 91-7024-620-3 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]