Sexmästeri

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ett sexmästeri (Borås, Eskilstuna, Falun, Grythyttan, Gävle, Göteborg, Halmstad, Jönköping, Kalmar, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Linköping, Luleå, Lund, Malmö, Skövde, Trollhättan, Växjö, Örebro), även festmästeri (Visby), borstmästeri (Sundsvall), klubbverk (Uppsala), klubbmästeri (Stockholm, Ultuna), programutskott (Stockholm) eller festeri (Linköping, Norrköping, Umeå), är inom den svenska universitets- och högskolevärlden en studentförening eller grupp med ansvar för att anordna fester åt medstudenterna. Ofta är sexmästeriet underordnat en annan studentorganisation som en studentkår, en nation eller en studentsektion/utbildningsförening. Ordet kommer av det äldre svenska ordet sexa för fest, jämför svensexa.

Ett sexmästeri består av en sexmästare som är ordförande och sexmästarens medhjälpare kallas sexmästerister. I Uppsalas nationer och föreningar kallas den festansvarige traditionellt för klubbmästare eller klubbmästarinna, även om den formella titeln ofta är kurator eller vice ordförande. Vid vissa nationer är klubbmästare och klubbmästarinna separata poster och innehavarna tituleras därefter oavsett kön. De som tillhör festverksamheten kallas klubbverkare och utgör tillsammans klubbverket.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Sveriges äldsta klubbmästeri bildades den 26 november 1883. Föreningen, som kallades Stockholms högskolas studentförening under slutet av 1800-talet fram till 1929, gav sedermera även upphov till Stockholms universitets studentkår.

År 1888 fanns det vid Ultuna elevkår (Uppsala) en klubbmästare. Idag fortlever traditionen i Ultuna studentkår och klubbmästaren backas numera upp av ett helt klubbmästeri.

Den äldsta studentförening som benämnt sig "sexmästeri" startades på Handelshögskolan i Göteborg 1927. Den är fortfarande aktiv och sköter verksamheten i Handelspuben. Dock är Handelshögskolans i Stockholm studentkårs programutskott, som grundades 1921 och vars arbete leds av en klubbmästare, äldre.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Tunberg, Sven (1957). Stockholms Högskolas Historia. Norstedt