Siffer Lemoine

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Axel Siffer Lemoine, född 6 maj 1891 i Väddö, död 22 augusti 1949, var en svensk elektroingenjör och byrådirektör för Telegrafverkets radiobyrå. Han gifte sig 1927 med Ninni Sundberg.

Han tog studentexamen 1909 i Uppsala och blev 1914 civilingenjör i elektroteknik vid KTH. Han var 1915-1917 anställd vid marinförvaltningen och från 1917 vid Telegrafstyrelsens radiobyrå (senare kallat Televerket Radio, nuvarande Teracom), där han 1936 blev byrådirektör.

Under rundradions uppbyggnad i Sverige (Sveriges Radio, dåvarande Radiotjänst) i början-mitten av 1920-talet var han närmaste medarbetaren till dåvarande byrådirektören, överingenjör Seth Ljungqvist.[1] Siffer Lemoine hade hand om planeringen och uppförandet av de flesta svenska rundradiostationerna och fram till 1935 även för planeringen och inredningen av Radiotjänsts studiolokaler. Han var 1925-1935 ledamot av Radiotjänsts programråd och 1925-1938 av tekniska kommittén vid Union Internationale de Radiodiffusion. Från 1930 var han ordförande i Samarbetsdelegationen mot radiostörningar. Han blev 1931 medlem och 1934 vice ordförande i Svenska nationalkommittén för vetenskaplig radio. Han blev 1936 ledamot av Radionämnden. Utöver detta deltog han i olika internationella konferenser och svenska statliga utredningar.

Han blev 1927 vice ordförande i avdelningen för elektroteknik av Svenska Teknologföreningen, var 1935-1937 ledamöt av teknologföreningens styrelse. Han blev 1935 ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademin.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Principiell framställning av glödkatodrörens verkningssätt samt användning vid mottagning inom radiotelegrafien (1920)
  • Från mikrofonen till högtalaren (1929)
  • Stockholm-Motala : vad som sker vid en radioutsändning (1933), tillsammans med Sven Jerring
  • Radio (1940), del XI av Tekniskt Folkbibliotek
  • Th. Christiansen, Radiomottagaren : en bok om felsökning och radioservice (1946), svensk översättning och bearbetning av Siffer Lemoine

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter
  1. ^ Erik Mattsson, "Före Radiotjänst", kapitel i Tjugofem år med Sveriges Radio (1949) Libris 379758, sid. 97.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]