Självgående artilleri

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Svensk bandkanon typ Bkan 1.
Svenskt dumperartilleri typ Archer.
Amerikanskt självgående raketartilleri typ M270 MLRS.

Självgående artilleri (även kallat mobilt artilleri) är artilleripjäser som består av en artillerikanon eller haubits (alternativt andra artillerivapen som raketartilleri, granatkastare eller mörsare) som är monterat på ett fordonschassi och kör sig själva till och från slagfältet istället för att dras dit av artilleritraktorer eller andra dragfordon.

(Det bör nämnas att det finns klassiska artilleripjäser som kan förflytta sig kortare sträckor på slagfältet via motordriva hjul eller larvfötter på lavetten men dessa klassas inte som självgående artilleri. Några sådana exempel är den hjuldrivna 155 mm Haubits 77 och den banddrivna 203 mm haubits M1931 (B-4).)

Självgående artilleri används vanligtvis för indirekt eld på långa avstånd och men kan även ofta skjuta direkt eld och agera infanterikanonvagn eller pansarvärnskanonvagn för att ge understöd eller försvara sig själv vid behov. Vid dessa fall skjuter man oftast standard spränggranat eller halvpansargranat om kanonen är kraftig nog (runt 155 mm) eller dedikerad självförsvarsammunition som pansarspränggranat om kanonen är av svagare typ (runt 120 mm).

En tidig föregångare till det moderna självgående artilleriet var ridande artilleri, en sorts hybrid av artilleri och kavalleri.

Funktion[redigera | redigera wikitext]

Den största fördelen med självgående artilleri är att de genom sin rörlighet även utanför vägnätet snabbt kan anpassa sig till stridens förlopp. I motsats till ett konventionellt artilleri som förflyttas med dragfordon kan en bandkanon snabbt växla ställning och behöver bara korta förberedelser innan den kan öppna eld på nytt. Denna egenskap är värdefull på ett slagfält, särskilt i en situation där man avancerar.

Trots detta är dragna artilleripjäser betydligt billigare att tillverka och underhålla än självgående artilleri och finns därför kvar hos moderna arméer i stora antal.

Bandkanoner[redigera | redigera wikitext]

Den vanligaste typen av självgående artilleri är bandkanonen[1], kort bkan. Alternativa benämningar: bandhaubits, kort bhaub eller artillerikanonvagn, kort akv.

En bandkanon är ett banddrivet pansarfordon beväpnad med en artillerikanon eller haubits. De kan ytligt sett likna en stridsvagn,[2] men de har generellt en tunnare bepansring, främst avsedd som splitterskydd. En del är bestyckade med kulsprutor för att försvara sig mot fientligt infanteri.

Dumperartilleri[redigera | redigera wikitext]

En annan typ av vanligt självgående artilleri är dumperartilleri.[3]

Dumperartilleri är självgående artilleri som är baserade på hjuldriva chassin. De är ofta splitterskyddade och likt bandkanoner har många kulsprutebeväpning för självförsvar.

Se även kända självgående artilleripjäser per nation[redigera | redigera wikitext]

Sverige Sverige

Nazityskland Nazityskland

Tyskland Tyskland

USA USA

Sovjetunionen Sovjetunionen

Ryssland Ryssland

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ bandkanon i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 16 juni 2017.
  2. ^ fältartilleri i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 16 juni 2017.
  3. ^ ”Archer i öknen”. http://fhs.diva-portal.org/smash/get/diva2:537066/FULLTEXT01. Läst 4 september 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]