Artillerisystem 08

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Archer (olika betydelser).
Artillerisystem 08
Archerside commons.jpg
En pjäs i artillerisystem 08
Typ Eldrörsartilleri
Ursprungsplats Sverige Sverige
Tjänstehistoria
I tjänst 2013-
Använts av Sverige
Produktionshistoria
Designad 1995
Tillverkare BAE Systems Bofors AB
Enhetskostnad 27 miljoner SEK
Producerad 2010-
Specifikationer
Vikt 33,5 ton (med ammunition och tilläggsskydd)[1]
Längd 14,3 m (totallängd)[1]
Kaliberlängd L52 (= 52 x kalibern)[1]
Besättning 3-4 man[1]

Granat Normal, basflödes, XM982 Excalibur[2]
Kaliber 155 mm[1]
Eldhastighet 8-9 skott/min[1]
Effektiv räckvidd 30 km[1]
50 km (Excalibur)[1]

Primär beväpning 1 × FH 77 155 mm haubits
Sekundär beväpning 1× BAE Systems AB fjärrstyrt vapensystem
Motor Diesel
340 hk (250 kW)
Upphängning 6x6 individuell hjulupphängning
Operativ räckvidd 500 km
Hastighet 70 km/h (toppfart)[1]

Artillerisystem 08, med projektnamnet ARCHER, är ett självgående eldrörsartillerisystem utvecklat av BAE Systems Bofors AB för Sverige. FMV har beställt systemet som en uppgradering av Haubits 77. Systemet utvecklas för att, förutom konventionell ammunition, även kunna skjuta XM982 Excalibur.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Under åren 1995 till 1998 utvecklades en prototyp byggd på Haubits 77 som kallades FH 77AD där underlavetten ersatts med en lätt bepansrad dumper. Detta gav större mobilitet och snabbare gruppering. Pjäsen användes som demonstrator i projekt Artdemo. I förarhytten fanns datorer för beräkning av ballistiska data, vilket annars utfördes på en separat batteriplats för hela artillerikompaniet. Mellan 2002 och 2003 gjordes teknikstudier och renovering/modifiering av 15,5 cm haubits 77B. År 2006-2007 lämnade Danmark projektet och Norge kom in. Två testenheter användes i praktiska försök. Systemet var ursprungligen tänkt att levereras i serieversion från 2012[3] då även det första förbandet skulle utbildas på det nya systemet. Totalt låg ordern på 24 pjäser till Försvarsmakten och minst 18 till det norska försvare.[2]

19 augusti 2009 gav regeringen Reinfeldt klartecken till Försvarsmakten att genom Försvarets materielverk anskaffa 24 pjäser, detta efter att det norska stortinget tidigare beslutat om anskaffning av 24 enheter.[4][5] Den 23 mars 2010 offentliggjordes den officiella ordern till BAE Systems Bofors, där leveranserna till det svenska försvaret planerades att påbörjas under 2011, för att upptas och ingå i insatsorganisationen under 2012. De norska enheterna planerades att tas i bruk under 2013.[6]

År 2013 var hela systemet cirka två år försenat, bland annat på grund av att en underleverantör till BAE gått i konkurs, den leverantör som hade fått i uppdrag att leverera ammunitionshanteringssystemet, det vill säga det fordon som ska stå bredvid och ladda pjäsen. I december 2012 lämnade Artilleriregementet (A 9) ifrån sig de två sista Haubits 77B. Under perioden december 2012-september 2013 gjorde förseningarna att Försvarsmakten stod utan tungt artilleri. Under den period som det svenska försvaret stod utan de nya pjäserna, samövade Sverige med det norska försvaret som använder amerikanska M109 Haubitsar. Dessa var planerade att utgå ur den norska krigsorganisationen när det nya systemet levererats.[7]

Den 23 september 2013 överlämnade BAE Systems Bofors de första pjäserna i det nya systemet till FMV. Pjäserna transporterades sedan till Boden där Försvarets materielverk (FMV), Forsvarets logistikorganisasjon (FLO) och Artilleriregementet fortsatte med utbildning och övning.[8] Fredagen den 18 oktober överlämnade FMV de första fyra utbildningspjäserna till Artilleriregementet.[9] Den 6 december 2013 meddelade den norska regeringen att man bryter kontraktet, med hänvisning till att de inte motsvarar de norska behoven. Ingen av de ursprungligen 24 beställda enheterna var levererade till Norge vid denna tidpunkt, vilka från början var planerade att levereras 2013 och fullt operativa 2014.[10][11][12]

Den 28 september 2015 överlämnade BAE Systems den första serieproducerade enheten till FMV. Överlämnandet skedde genom en mindre ceremoni i Karlskoga, där Lena Gillström, VD för BAE Systems Bofors, överlämnade den första enheten till försvarsminister Peter Hultqvist och Försvarets materielverks vikarierande generaldirektör Dan Ohlsson.[13] Den första pjäsen kommer dock testas och kontrolleras av FMV, vilket beräknas ta ett par månader, innan den överlämnas till Försvarsmakten. Leveransen av systemet kommer ske, med start från oktober 2015, med två pjäser varje månad. Systemet beräknas vara slutlevererat till svenska staten hösten 2016, två år senare än beräknat. I media uppgavs hela systemet kosta 1,3 miljarder kronor.[14][15] Den 1 februari 2016 överlämnade FMV de första fyra pjäserna till Försvarsmakten och Artilleriregementet, genom en överlämningsceremoni i Boden. Artilleriregementet hade då varit utan egna artilleripjäser i över tre år.[16][17]

Systemet[redigera | redigera wikitext]

Besättningen består av 3-4 man, varav en förare och 2-3 operatörer. Pjässystemet kan om nödvändigt betjänas av förare och en operatör. Magasinet rymmer 21 granater, och systemet har en eldhastighet på 8-9 skott per minut. Fordonstypen är en Volvo A30D 6x6 med en vikt på 33,5 ton och en totallängd på 14,3 meter. Motoreffekten uppgår till 340 hk och toppfarten 70 km/h.[2]

Med pjäsen ingår ett ammunitionsfordon som med hjälp av en vikarmskran och två personer kan ladda magasinet fullt (21 granater) på ca åtta minuter.

Användare[redigera | redigera wikitext]

Användare[redigera | redigera wikitext]

Tänkbara användare[redigera | redigera wikitext]

Bland andra Australien, Kanada, Kroatien och Italien har visat sig intresserade av artillerisystemet.[18] Dock valde Kroatien i december 2014 att köpa 12 begagnade Panzerhaubitze 2000 från Tyskland, vilka började levereras i juli 2015.[19]

Avslutade och avbrutna[redigera | redigera wikitext]

  • Norge Norge - Norska armén - 24 enheter - Samarbetet avbrutet den 6 december 2013. Norge valde istället att påbörja en ny upphandling om 24 pjäser. Där man testar och utvärderar fyra andra system, K9 Thunder från Sydkorea, CAESAR från Frankrike, Panzerhaubitze 2000 från Tyskland och M109G från Schweiz.[22]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter
  1. ^ [a b c d e f g h i] Larsson, Roger (2008). Haglund, Sven-Åke. red. ”Archer öppnar väg för samarbete över gränsen”. Insats & Försvar (Försvarsmakten) (4): sid. 29. 1652-3571. 
  2. ^ [a b c] Haglund, Sven-Åke (2008). Haglund, Sven-Åke. red. ”Bestyckad dumper världsunik lösning”. Insats & Försvar (Försvarsmakten) (3): sid. 22. 1652-3571. 
  3. ^ ”Sverige och Norge tecknar samarbetsavtal för artillerisystemet Archer”. fmv.se. FMV. 30 oktober 2008. http://www.fmv.se/WmTemplates/page.aspx?id=4422. Läst 28 november 2008. 
  4. ^ Forsvarsmakten.se (2009-08-20) 24 Archer till Artilleriregementet Läst 11 januari 2011
  5. ^ Fmv.se (2009-08-19) FMV inleder förhandlingar om Archer Läst 29 december 2009
  6. ^ Di.se (2010-03-23) Svensk kanonorder i miljardklassen Läst 11 januari 2011
  7. ^ ”Officerstidningen, nr 4/2013” (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). officersforbundet.se. Arkiverad från originalet den 27 november 2013. http://web.archive.org/web/20131127120547/http://www.officersforbundet.se/portal/pls/portal/docs/1/656002.PDF. Läst 16 juni 2013. 
  8. ^ FMV.se 24 september 2013: De första Archerpjäserna levererade till FMV, läst 25 september 2013
  9. ^ ”Historisk dag för A 9”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2013/10/historisk-dag-for-a-9/. Läst 24 oktober 2013. 
  10. ^ ”Norge avslutter kontrakten om artillerisystemet Archer”. regjeringen.no. http://www.regjeringen.no/nb/dep/fd/pressesenter/pressemeldinger/2013/norge-avslutter-kontrakten-om-artilleris.html?id=747473. Läst 7 december 2013. 
  11. ^ ”Norge nobbar svenskt vapensystem”. svd.se. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/norge-nobbar-svenskt-vapensystem_8800728.svd. Läst 7 december 2013. 
  12. ^ ”Norge bryter samarbetet kring Archer”. fmv.se. http://fmv.se/sv/Nyheter-och-press/Nyheter-fran-FMV/Norge-bryter-samarbetet-kring-Archer/. Läst 7 december 2013. 
  13. ^ ”Här får svenska staten nya kanoner”. svt.se. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/orebro/har-far-forsvaret-nya-kanoner. Läst 28 september 2015. 
  14. ^ ”Första leveransen av supermoderna Archer”. nyteknik.se. http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_motor/article3934071.ece. Läst 28 september 2015. 
  15. ^ ”BEA Systems delivers Archer Artillery system to Sweden”. baesystems.com. http://www.baesystems.com/en/article/bae-systems-delivers-archer-artillery-system-to-sweden. Läst 28 september 2015. 
  16. ^ ”Glädjens dag på A 9”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2016/02/gladjens-dag-pa-a-9/. Läst 2 februari 2016. 
  17. ^ ”Strålande överlämning av Archer”. fmv.se. http://www.fmv.se/sv/Nyheter-och-press/Nyheter-fran-FMV/Stralande-overlamning-av-Archer/. Läst 2 februari 2016. 
  18. ^ Fmv.se Artillerisystem ARCHER Läst 3 augusti 2010
  19. ^ ”Denmark restarts artillery purchase”. janes.com. http://www.janes.com/article/56275/denmark-restarts-artillery-purchase. Läst 16 april 2016. 
  20. ^ ”Forsvaret køber selvkørende kanoner for mindst en halv milliard”. ing.dk. http://ing.dk/artikel/forsvaret-koeber-selvkoerende-kanoner-mindst-en-halv-milliard-158855. Läst 18 juni 2013. (danska)
  21. ^ ”Conny Strömberg”. eliteprospects.com. http://www.eliteprospects.com/player.php?player=1252. Läst 19 augusti 2012. 
  22. ^ ”Fire kjemper om å bli Norges nye artilleri”. tu.no. http://www.tu.no/industri/2015/04/30/fire-kjemper-om-a-blir-norges-nye-artilleri. Läst 28 september 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]