Artillerisystem 08

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För andra betydelser, se Archer (olika betydelser).
FH-77 BW/155 mm Haub. Archer
Archerside commons.jpg
En pjäs i artillerisystem 08
Typ Självgående artilleri
Ursprungsplats Sverige Sverige
Tjänstehistoria
I tjänst 2013-
Använts av Sverige
Produktionshistoria
Designer BAE Systems Bofors AB
Designad 1995-2010
Tillverkare BAE Systems Bofors AB
Enhetskostnad 54 miljoner SEK [a]
Producerad 2010-
Antal tillverkade 48 till Sverige
Specifikationer
Vikt 35 ton
Längd 14,3 m (totallängd) [2]
Kaliberlängd L52 [b]
Besättning 2-4 man [2]

Granat Normalgranat
Basflödesgranat
Bonus
Excalibur [3]
Kaliber 155 mm [2]
Eldrör 8060 mm
Lavett Pansrad VOLVO A30E dumper
Eldhastighet 8-9 skott/min [2]
Effektiv räckvidd 30 km [c]

Pansar Kompositpansar[nb 1]
Primär beväpning 1 × 155 mm FH 77 BW L52 haubits
Sekundär beväpning 1× 12,7 mm ksp 88 i vapenstation 01
Motor Volvo D9B AC E3 diesel motor
343 hk (252 kW)
Effekt/vikt ca 10 hk/t
Upphängning 6x6 individuell hjulupphängning
Operativ räckvidd 500 km
Hastighet 70 km/h (toppfart) [2]

Artillerisystem 08, normalt kallat Archer efter huvudfordonet, är ett självgående eldrörsartillerisystem, även nämnt som dumperartilleri[4] utvecklat av BAE Systems Bofors AB för bland annat Sverige. Fordonet är beställt av FMV som en uppgradering av Haubits 77 och är menad att ge artilleriet den mobilitet och prestanda som behövs på dagens slagfält för att effektivt fungera. Systemet är utvecklat för att kunna skjuta all kvalificerad ammunition, det vill säga all standard 155 mm NATO ammunition men även de svenska granaterna BONUS och EXCALIBUR.[5]

Systemet[redigera | redigera wikitext]

Artillerisystem 08 består primärt av 2 undersystem, ett vapensystem och ett ammunitionshanteringssystem som var sig är monterade på fordon.

Vapensystemet[redigera | redigera wikitext]

Vapensystemet, normalt benämnd Archer eller Archerpjäs[4], full beteckning FH-77 BW/155 mm Haub. Archer[4], efter Bofors beteckning för systemet består av en Haubits 77 BW L/52 i ett oscillerande torn med automatladdning monterad på en skyddad Volvo A30E terrängvagn, normalt kallad dumper.[5]

  • Besättning
Besättningen består av 2-4 man, varav en förare och 1-3 operatörer. Systemet kan om nödvändigt betjänas av enbart en man.[6] Bortom strid ska besättning även kunna ladda om fordonet.
  • Fordon
Vapensystemets fordon består av en Volvo A30E 6x6 terrängvagn försedd med en motor på drygt 340 hästar och kan komma upp i ca 70 milometer i timmen på bra vägunderlag.[5] Fordonet väger komplett med vapensystem ca 35 ton med en totallängd på 14,3 meter.[7]
Stridsrummet (kabinen) sitter frontalt på fordonet så långt från magasinet som möjligt. Enbart motorn med tillbehör sitter främre på chassit. Detta för att ge besättningen så stort skydd som möjligt vid fall av ammunitionssprängning, det vill säga ifall ammunitionen i magasinet går av på grund av diverse anledningar. Stridsrummet är splitter- och minskyddat med hjälp av skottsäkert glas och kompositpansar av diverse hemligstämplade kompositioner.[5] Vagnen är även CBRN skyddad och har till och med brandsläckaranordning för motor, stridsrum och vapenrum.[5] Centralt på chassit finns en förvaringsmodul med 4 sidolådor. I dessa förvaras diverse verktyg och besättningens personliga utrustning.[5]
Två av fordonets axlar är försedda med slirskydd (troligtvis de två bakre axlarna) vilket minskar risken för att fordonet ska slira på dåligt vägunderlag.[5] Terränghjulen är försedda med nödkörningshjul som är extrahjul inuti hjulen som tillåter körning på punkterade hjul och ger även extra skydd vid påkörning av fordonsminor.[5]
  • Ammunition
Ammunitionen består av NATOs standardiserade 155 mm granater och använder en form av laddningshylsor kallade modularladdningar[5] och är drivladdningar utan hylsa som förvaras separat från granaterna. De är korta runda block liknande toalettpapper på rulle utan hål.[8] Dessa modularladdningar existerar för att kunna avfyra granaterna med olika laddningsstorlekar vilket krävs ifall man vill att granaterna ska landa kort eller långt borta. En maxladdning kräver 6 stycken modularladdningar.[8]
Själva projektilerna består vanligen av normalgranater (utan extra drivladdning) eller basflödesgranater (med extra drivladdning) med olika typer av verkan. Systemet är även designat för att kunna skjuta mer specialiserade granater som de svenska granaterna BONUS och EXCALIBUR.[5]
BONUS är en multipelgranat (även om tillverkaren inte klassar den som det) som är till för att slå ut flera mål samtidigt över en mycket stor yta. Den är specifikt ämnad för att slå ut pansarflottor (stora grupper av pansarfordon och stridsvagnar).
EXCALIBUR är en fenstabiliserad precisionsstyrd granat menad att slå ut designerade mål med enbart en granat. Med icke styrda granater brukar man behöva bombardera målet med flera granater för att säkerställa en dödlig träff.
  • Magasin
Magasinet sitter längst bak på fordonet och hänger ut över bakaxlarna. Magasinet är skyddat av ett splitterskyddat vapenrum och upptar större delen av det oscillerande tornet. Magasinet håller 21 granater och 126 modularladdningar[8], 6 modularladdningar per granat. Granaterna förvaras på höger sida av tornet[8] med en maxlängd på 1 m och en maxvikt på 50 kg[5]. Modularladdningarna förvaras på vänster sida om tornet.[8] Magasinet håller även 40 tändpatroner vilka används för att avfyra modularladdningarna.[5]
Magasinet är även försedd med automatladdning.[6] Omladdning tar drygt 6,5 sekunder[6] och ger fordonet en genomsnittlig eldhastighet av 8-9 skott per minut.[5] Detta är något längre än sveriges tidigare självgående artillerisystem som Akv 151 och Bkan 1[9] och även utländska system som Pzh 2000[10] vilka kan ladda om på ca 2-3 sekunder. Dock uppvägs detta av Archers avsevärt bättre precision vilket inte kräver hög eldhastighet för bra verkan.
  • Huvudbeväpning
Vapensystemets huvudbeväpning består av en 15,5 cm Haubits 77 BW[4] L/52 teleskopisk kanon.[8] Kanonen är en vidareutvecklad Haubits 77 B som har försetts med ett två meter längre eldrör, automatladdning och teleskopisk lavett. Eldröret är 8,06 meter långt och har en räffelstigning på 22,5 kalibrar/varv.[5]
Kanonen är teleskopisk för att kunna få plats på fordonet i transportläge då pipan går ut över kabinen i skjutläge. I transportläge åker kanonen in i det oscillerande tornet och passar in i magasinet som är format lite som en halv cylinder. Laddningsarmen som laddar vapnet skjuts åt sidan för att ge plats. Pipan blir då kort nog att gå in bakom kabinen i horisontellt läge. Därefter täcks pipan och annan hydraulik av ett skyddande hölje som fälls över från sidorna av pipan. För att komma i skjutläge görs allt detta i motsatta moment.[8][6]
  • Sekundär beväpning
Vapensystemets sekundära beväpning består av en 12,7 mm tung kulspruta modell 1988, kort ksp 88[5] som är Sveriges beteckning på den amerikanska tunga kulsprutan M2HB Browning. Denna sitter i en fjärrstyrd sensor- och vapenplattform benämnd vapenstation 01.[11]
Vapenstation 01 är gyrostabiliserad och försedd med lasersikte för avståndsmätning och utpekning av mål samt sikteskameror och rökkastare. Den kan även förses med andra vapen än ksp 88 som till exempel kulspruta 90, kulspruta 58, och granatspruta 92.[11] Den styrs inifrån kabinen av en tjänsteman.
Då den även är fullt gyrostabiliserad kan vapenstationen skjuta stabilt även under gång mot antingen stillastående eller gående mål. Den är primärt menad för självförsvar och därför passar just kulspruta 88 väldigt bra då den är menad mot infanteri och oskyddade samt lätt skyddade fordon som till exempel helikoptrar. Om systemet skulle stöta på tyngre fiender som stridsvagnar behöver man antingen skjuta med huvudvapnet eller fly med hjälp av rökkastarna om detta inte tillåts.

Ammunitionshanteringssystemet[redigera | redigera wikitext]

Ammunitionshanteringssystemet, normalt benämnd ammunitionshanteringsenhet, kort AMH[12], alternativt ammunitionsfordon[5] består av en modifierad standardcontainer[13] som används för att ladda om Archerpjäsen och kan monteras på många befintliga fordon men med prioritering på splitterskyddade lastbilar då dessa ska följa med Archerpjäserna in i strid. För varje Archerpjäs finns en ammunitionshanteringsenhet.

  • Besättning
Ammunitionshanteringsenheten bemannas normalt av 2 tjänstemän[8], förare och extraman. Omladdning görs normalt av båda besättningarna i systemen.[5] Detta ska göras i skyddsställning och om situationen kräver kan omladdning göras av enbart personal från ammunitionshanteringsenheten.[5] Full omladdning tar under 8 minuter att genomföra.[5]
  • Påfyllningsanordning
Påfyllningsanordningen på ammunitionshanteringsenheterna består av en vikarmskran försedd med ett granatgripdon[12] samt en rullramp för modularladdningarna.[8] Vid omladdning kör ammunitionsfordonet upp bakom archer pjäsen på höger sida akter mot akter.[8] Rullrampen läggs ut bakom Archerpjäsen vilket tillåter modularladdningarna att rulla till vänster sida där de laddas i en ammunitionshiss.[8] På höger sida används vikarmskraven för att ladda granaterna på höger sida om Archerpjäsen.[8]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Under åren 1995 till 1998 utvecklades en prototyp byggd på Haubits 77 som kallades FH 77AD där underlavetten ersatts med en lätt bepansrad dumper. Detta gav större mobilitet och snabbare gruppering. Pjäsen användes som demonstrator i projekt Artdemo. I förarhytten fanns datorer för beräkning av ballistiska data, vilket annars utfördes på en separat batteriplats för hela artillerikompaniet. Mellan 2002 och 2003 gjordes teknikstudier och renovering/modifiering av 15,5 cm haubits 77B. År 2006–2007 lämnade Danmark projektet och Norge kom in. Två testenheter användes i praktiska försök. Systemet var ursprungligen tänkt att levereras i serieversion från 2012[14] då även det första förbandet skulle utbildas på det nya systemet. Totalt låg ordern på 24 pjäser till Försvarsmakten och minst 18 till det norska försvare.[3]

19 augusti 2009 gav regeringen Reinfeldt klartecken till Försvarsmakten att genom Försvarets materielverk anskaffa 24 pjäser, detta efter att det norska stortinget tidigare beslutat om anskaffning av 24 enheter.[15][16] Den 23 mars 2010 offentliggjordes den officiella ordern till BAE Systems Bofors, där leveranserna till det svenska försvaret planerades att påbörjas under 2011, för att upptas och ingå i insatsorganisationen under 2012. De norska enheterna planerades att tas i bruk under 2013.[17]

År 2013 var hela systemet cirka två år försenat, bland annat på grund av att en underleverantör till BAE gått i konkurs, den leverantör som hade fått i uppdrag att leverera ammunitionshanteringssystemet, det vill säga det fordon som ska stå bredvid och ladda pjäsen. I december 2012 lämnade Artilleriregementet (A 9) ifrån sig de två sista Haubits 77B. Under perioden december 2012-september 2013 gjorde förseningarna att Försvarsmakten stod utan tungt artilleri. Under den period som det svenska försvaret stod utan de nya pjäserna, samövade Sverige med det norska försvaret som använder amerikanska M109 Haubitsar. Dessa var planerade att utgå ur den norska krigsorganisationen när det nya systemet levererats.[18]

Den 23 september 2013 överlämnade BAE Systems Bofors de första pjäserna i det nya systemet till FMV. Pjäserna transporterades sedan till Boden där Försvarets materielverk (FMV), Forsvarets logistikorganisasjon (FLO) och Artilleriregementet fortsatte med utbildning och övning.[19] Fredagen den 18 oktober överlämnade FMV de första fyra utbildningspjäserna till Artilleriregementet.[20] Den 6 december 2013 meddelade den norska regeringen att man bryter kontraktet, med hänvisning till att de inte motsvarar de norska behoven. Ingen av de ursprungligen 24 beställda enheterna var levererade till Norge vid denna tidpunkt, vilka från början var planerade att levereras 2013 och fullt operativa 2014.[21][22][23]

Den 28 september 2015 överlämnade BAE Systems den första serieproducerade enheten till FMV. Överlämnandet skedde genom en mindre ceremoni i Karlskoga, där Lena Gillström, VD för BAE Systems Bofors, överlämnade den första enheten till försvarsminister Peter Hultqvist och Försvarets materielverks vikarierande generaldirektör Dan Ohlsson.[24] Den första pjäsen skulle dock testas och kontrolleras av FMV, vilket beräknades ta ett par månader, innan den överlämnades till Försvarsmakten. Leveransen av systemet skulle ske med start från oktober 2015, med två pjäser varje månad. Systemet beräknades vara slutlevererat till svenska staten hösten 2016, två år senare än beräknat. I media uppgavs hela systemet kosta 1,3 miljarder kronor.[25][26] Den 1 februari 2016 överlämnade FMV de första fyra pjäserna till Försvarsmakten och Artilleriregementet, genom en överlämningsceremoni i Boden. Artilleriregementet hade då varit utan egna artilleripjäser i över tre år.[27][28]

I september 2016 meddelade försvarsminister Peter Hultqvist att framtiden för de överblivna 24 haubitsarna från den tidigare norska affären var under utredning. Enligt Hultqvist utreder man möjligheten att tillföra pjäserna till det svenska försvaret.[29] Den 20 september 2016 meddelade Försvarsministern att samtliga 48 pjäser kommer att köpas av den svenska staten, varav 36 stycken kommer tillfalla den svenska Försvarsmakten. De övriga tolv är tänkta att säljas för export.[30]

Användare[redigera | redigera wikitext]

Användare[redigera | redigera wikitext]

Tänkbara användare[redigera | redigera wikitext]

Bland andra Australien, Kanada, Kroatien och Italien har visat intresse för artillerisystemet.[31] Dock valde Kroatien i december 2014 att köpa 12 begagnade Panzerhaubitze 2000 från Tyskland, vilka började levereras i juli 2015.[32]

Avslutade och avbrutna[redigera | redigera wikitext]

  • Norge Norge - Norska armén - 24 enheter - Samarbetet avbrutet den 6 december 2013. Norge valde istället att påbörja en ny upphandling om 24 pjäser där man testar och utvärderar fyra andra system, K9 Thunder från Sydkorea, CAESAR från Frankrike, Panzerhaubitze 2000 från Tyskland och M109G från Schweiz.[35]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Försvaret får 24 extra Archer-haubitsar”. Arkiverad från originalet den 9 november 2017. https://web.archive.org/web/20171109210934/https://www.nyteknik.se/fordon/forsvaret-far-24-extra-archer-haubitsar-6788151. Läst 9 november 2017. 
  2. ^ [a b c d e f g] Larsson, Roger (2008). Haglund, Sven-Åke. red. ”Archer öppnar väg för samarbete över gränsen”. Insats & Försvar (Försvarsmakten) (4): sid. 29. 1652-3571. 
  3. ^ [a b] Haglund, Sven-Åke (2008). Haglund, Sven-Åke. red. ”Bestyckad dumper världsunik lösning”. Insats & Försvar (Försvarsmakten) (3): sid. 22. 1652-3571. 
  4. ^ [a b c d] ”Archer i ökenterräng”. http://fhs.diva-portal.org/smash/get/diva2:537066/FULLTEXT01. Läst 4 september 2019. 
  5. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s] ”ARCHER - Data/Prestanda”. http://fmv.episerverhosting.com/Global/Dokument/Projekt/Archer/Data_Prestanda_ARCHER.pdf. Läst 4 september 2019. 
  6. ^ [a b c d] ”Ultimate Weapons- Archer”. https://www.youtube.com/watch?v=Q6RqA94Xak8&t=90s. Läst 4 september 2019. 
  7. ^ ”Archer på försvarsmaktens hemsida”. https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/materiel-och-teknik/mark/archer/. Läst 4 september 2019. 
  8. ^ [a b c d e f g h i j k l] ”Archer promotional video”. https://www.youtube.com/watch?v=DZlxDFRQ0KQ. Läst 4 september 2019. 
  9. ^ Skjuttabeller över 15,5 cm kanon m/60 
  10. ^ ”Pzh 2000 3 granater på 10 sekunder.”. https://www.army-technology.com/projects/pzh2000/. Läst 4 september 2019. 
  11. ^ [a b] ”Vapenstation 01”. http://fhs.diva-portal.org/smash/get/diva2:541327/FULLTEXT01.pdf. Läst 4 september 2019. 
  12. ^ [a b] ”AMH”. http://www.mvif.se/pdf/avsnitt/501_45.pdf. Läst 4 september 2019. 
  13. ^ [ammunitionsfordon archer ”Archer FMV”]. ammunitionsfordon archer. Läst 4 september 2019. 
  14. ^ ”Sverige och Norge tecknar samarbetsavtal för artillerisystemet Archer”. fmv.se. FMV. 30 oktober 2008. Arkiverad från originalet den 16 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180116215155/http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/sverige-och-norge-tecknar-samarbetsavtal-foer-utveckling-av-artillerisystemet-archer-251917. Läst 28 november 2008. 
  15. ^ Forsvarsmakten.se (2009-08-20) 24 Archer till Artilleriregementet Läst 11 januari 2011
  16. ^ Fmv.se (2009-08-19) FMV inleder förhandlingar om Archer Läst 29 december 2009
  17. ^ Di.se (2010-03-23) Svensk kanonorder i miljardklassen Läst 11 januari 2011
  18. ^ ”Officerstidningen, nr 4/2013” (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). officersforbundet.se. Arkiverad från originalet den 27 november 2013. https://web.archive.org/web/20131127120547/http://www.officersforbundet.se/portal/pls/portal/docs/1/656002.PDF. Läst 16 juni 2013. 
  19. ^ FMV.se 24 september 2013: De första Archerpjäserna levererade till FMV Arkiverad 27 september 2013 hämtat från the Wayback Machine., läst 25 september 2013
  20. ^ ”Historisk dag för A 9”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2013/10/historisk-dag-for-a-9/. Läst 24 oktober 2013. 
  21. ^ ”Norge avslutter kontrakten om artillerisystemet Archer”. regjeringen.no. http://www.regjeringen.no/nb/dep/fd/pressesenter/pressemeldinger/2013/norge-avslutter-kontrakten-om-artilleris.html?id=747473. Läst 7 december 2013. 
  22. ^ ”Norge nobbar svenskt vapensystem”. svd.se. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/norge-nobbar-svenskt-vapensystem_8800728.svd. Läst 7 december 2013. 
  23. ^ ”Norge bryter samarbetet kring Archer”. fmv.se. Arkiverad från originalet den 10 december 2013. https://web.archive.org/web/20131210060056/http://fmv.se/sv/Nyheter-och-press/Nyheter-fran-FMV/Norge-bryter-samarbetet-kring-Archer/. Läst 7 december 2013. 
  24. ^ ”Här får svenska staten nya kanoner”. svt.se. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/orebro/har-far-forsvaret-nya-kanoner. Läst 28 september 2015. 
  25. ^ ”Första leveransen av supermoderna Archer”. nyteknik.se. http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_motor/article3934071.ece. Läst 28 september 2015. 
  26. ^ ”BEA Systems delivers Archer Artillery system to Sweden”. baesystems.com. http://www.baesystems.com/en/article/bae-systems-delivers-archer-artillery-system-to-sweden. Läst 28 september 2015. 
  27. ^ ”Glädjens dag på A 9”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2016/02/gladjens-dag-pa-a-9/. Läst 2 februari 2016. 
  28. ^ ”Strålande överlämning av Archer”. fmv.se. http://www.fmv.se/sv/Nyheter-och-press/Nyheter-fran-FMV/Stralande-overlamning-av-Archer/. Läst 2 februari 2016. 
  29. ^ Riksdagsförvaltningen. ”Ökat understöd till arméstridskrafterna Interpellationsdebatt 1 september 2016 - Riksdagen”. www.riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/interpellationsdebatt/okat-understod-till-armestridskrafterna_H310761. Läst 8 september 2016. 
  30. ^ Gummesson, Jonas. ”Sverige tar över artilleri – kan placeras på Gotland”. http://www.svd.se/budgeten-sverige-tar-over-norskt-artilleri. Läst 20 september 2016. 
  31. ^ Fmv.se Artillerisystem ARCHER Arkiverad 11 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. Läst 3 augusti 2010
  32. ^ ”Denmark restarts artillery purchase”. janes.com. http://www.janes.com/article/56275/denmark-restarts-artillery-purchase. Läst 16 april 2016. 
  33. ^ ”Forsvaret køber selvkørende kanoner for mindst en halv milliard”. ing.dk. http://ing.dk/artikel/forsvaret-koeber-selvkoerende-kanoner-mindst-en-halv-milliard-158855. Läst 18 juni 2013. (danska)
  34. ^ ”Conny Strömberg”. eliteprospects.com. http://www.eliteprospects.com/player.php?player=1252. Läst 19 augusti 2012. 
  35. ^ ”Fire kjemper om å bli Norges nye artilleri”. tu.no. http://www.tu.no/industri/2015/04/30/fire-kjemper-om-a-blir-norges-nye-artilleri. Läst 28 september 2015. 

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Avser utbildning, reservdelar, ammunition och drift.[1]
  2. ^ L52 är lika med 52 x kalibern.[2]
  3. ^ 50 km (Excalibur) [2]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Skydd mot splitter, finkalibrig eld, minor, NBC, brandskydd och bullerskydd. Även utrustad med ballistiskt skydd och minskydd.