Sjövärnskåren

Från Wikipedia
Version från den 18 december 2017 kl. 02.14 av Luke (Diskussion | Bidrag)
Sjövärnskårernas Riksförbund
Sjövärnskårens HMS Hojskär (70) 2013
Bildad1915
Tidigare namnSveriges Frivilliga Motorbåtskår (S.F.M.K.)
TypFrivillig försvarsorganisation
SäteStockholm
StyrelserdförandeAnders Johansson
FörbundsordförandeBengt Kristiansson
GeneralsekreterareMats B Hansson
Frivilliga3 600
Webbplatswww.sjovarnskaren.se/

Sjövärnskåren (SVK), formellt Sjövärnskårernas Riksförbund (SVK RF) med underliggande lokala sjövärnskårer, är en svensk frivillig försvarsorganisation inom det marina området som utbildar och erbjuder kompetens till Försvarsmakten och det marina hemvärnet. Man bedriver även en omfattande ungdomsverksamhet.

Mellan 1941 och 1981 var Sjövärnskåren en myndighet som var en del av svenska marinen.

Historia

Roddexercis på Aspirantskolan Finnhamn 1942.
Fänrik vid Sveriges Frivilliga Motorbåtskår (S.F.M.K.) utför visitering 1939.

Sjövärnskåren bildades 1915 under namnet Sveriges frivilliga motorbåtskår (SFMK), som ett resultat av de första lokala initiativen 1913. 1941 omorganiserades SFMK till Sjövärnskåren (SVK) som då blev militär myndighet direkt underställd Chefen för Marinen (C M). SVK höll då i ungdomsutbildning för unga pojkar som sedan fick göra värnplikt i flottan som var särskilt anpassad till SVK:s ändamål varfter dessa blev sjövärnsmän eller sjövärnsofficerare med särskilda tjänstgöringsregler. Under SVK organiserades ett antal sjövärnsflottiljer.

Med åren bildades till de olika sjövärnsflottiljerna kamratföreningar, s.k. sjövärnsföreningar. Från 1974 samlades dessa i en riksorganisation - Sjövärnsföreningarnas Riksförbund (SVF RF) - som anslöts till Centralförbundet för Befälsutbildning (CFB).

Med tiden blev SVK överflödig varför en omvandling till frivillig försvarsorganisation föreslogs, något som efter långa diskussioner genomfördes genom att myndigheten SVK nedlades medan SVF RF omorganiserades till Sjövärnskårernas Riksförbund (SVK RF).

Syfte och organisation

Riksförbundet har sitt säte i Stockholm. Det finns 17 lokala sjövärnskårer i Sverige. Organisationen har cirka 4000 medlemmar. Organisationens egen tidning Sjövärnsposten ges ut sedan 1944, ursprungligen en gång i månaden men numera en gång i kvartalet, innehållande aktualiteter som berör Sjövärnskåren.[1][2]

Sjövärnskårens uppgift är att rekrytera och genomföra frivillig marin vuxen- och ungdomsutbildning som ett komplement till Svenska marinen och förberedande utbildning i sjömanskap inför en eventuell värnpliktutbildning respektive officersutbildning. Kåren ska också kunna bistå med stödjande insatser för sjöbevakningen och vid större olyckor och katastrofer samt delta i det allmänna utbytet och samarbetet med motsvarande verksamheter i andra länder.

Ungdomsverksamhet

Sjövärnskårens kursgård på Märsgarn, en av de platser där sommarskolorna bedrivs

Sjövärnskårerna bedriver bland annat en betydande ungdomsverksamhet. På Märsgarn (Stockholm), Lungön (Härnösand), Känsö (Göteborg) och på Kungsholmen (Karlskrona) har sjövärnskårerna så kallade sommarskolor för ungdomar i åldrarna 15-19 år. På dessa tre-veckors-skolor lär eleverna sig sjömanskap, navigation, första hjälpen, att segla, framföra fartyg, militärt uppträdande, militär historia, försvarskunskap, kamratskap och allt annat en marinens man eller kvinna förväntas kunna.

De mindre båtar som används för seglingsutbildning är bland annat: 2-kronor, IF-båtar, Monark 44, 606, Laser och så kallade "valbåtar". Eleverna tränas flitigt i rodd med skeppsbåtar till tidigare örlogsfartyg. Roddbåtarna är så kallade "tiohuggare" och benämns internt för valbåtar. Rodd är en paradgren och varje år genomförs tävlingar skolorna emellan för att kora det bästa roddarlaget. Sjövärnskåren främjar fysisk aktivitet och idrotter. Träning står ofta på schemat under sommarskolorna.

Eleverna går första sommaren en grundkurs (GK), andra sommaren en fortsättningskurs (FK) som ger fördjupade seglingskunskaper samt tredje sommaren en praktikkurs (PK), som ger praktiska kunskaper i att framföra större fartyg. Det finns även möjlighet att en fjärde sommar gå en ledarkurs (LK) som utbildar eleverna till biträdande instruktörer, som sedan under trainee-liknande förhållanden får undervisa de yngre eleverna.

Under vinterhalvåret genomförs så kallad hemortsutbildning där eleverna får chans att förkovra sig i det de har lärt sig under sommaren. Stor vikt läggs vid navigationen och eleverna förväntas ha tagit förarintyg samt kustskepparintyg innan de har avslutat sina tre år. Eleverna ges utöver sommarskolorna bland annat möjlighet att segla med flottans skonerter HMS Gladan eller HMS Falken och deltaga vid utbyte inom ramen för International Sea Cadet Association (ISCA).

Fartyg

Sjövärnskårens flotta består till största dels av tidigare militära fartyg.

  • Sommarskolan Känsö har en utbildning som är mer amfibie–inriktad och disponerar därför över ett antal av Stridsbåt 90E.
  • Blekinge Sjövärnskår äger sedan 2006 ett större segelfartyg, postjakten Hiorten, som används till utbildning i praktisk sjömanskap.

Lokala sjövärnskårer

Chefer

Kårchefer för Sveriges Frivilliga Motorbåtskår:

Chefer för Sjövärnskåren (C SVK):

  • 1941-1947: Kommendör Bengt Lindgren
  • 1948-1955: Kommendör Gösta Berendt
  • 1956-1960: Kommendör Percy Hamilton
  • 1961-1964: Kommendör Bengt Lind af Hageby
  • 1965-1969: Kommendör Bengt Hedlund
  • 1970-1974: Kommendör Åke Svedelius
  • 1975-1979: Kommendör Lennart Lindgren
  • 1979-1981: Kommendör Gustav Samuelsson

Förbundsordförande i Sjövärnsföreningarnas Riksförbund:

Förbundsordförande i Sjövärnskårernas Riksförbund:

  • 1981-1982: Jan Prawitz
  • 1982-1983: Lars-Erik Larsson
  • 1984-1990: Lars Eléhn
  • 1991-1992: Göran Bjursten
  • 1993-1998: Erik Wahren
  • 1999-2014: John Fritsch
  • 2014-: Bengt Kristiansson

Framstående personer som varit sjövärnselever/-aspiranter

Källor

Fotnoter

  1. ^ Sjövärnsposten, nr. 10/1945 (sid 3) Stockholm: Sjövärnskåren 1945
  2. ^ Sjövärnsposten Arkiverad 28 juli 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ Lindstedt, Magnus (8 juli 2014). ”Från en sjövärnselev till en annan”. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2014/07/fran-en-sjovarnselev-till-en-annan/. Läst 23 juli 2014. 
  4. ^ Samuelsson, Anna-Viktoria (2 juni 2007). ”Porträtt - Gränslöse Mikael”. Värmdö magasin. http://media3.varmdomagasin.se/2011/06/VM2007.pdf. Läst 16 januari 2016. 

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sjövärnskåren&oldid=42234615”