Skallerormar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skallerormar
Crotalus viridis helleri.jpg
Crotalus viridis
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Kräldjur
Reptilia
Underklass Diapsider
Diapsida
Ordning Fjällbärande kräldjur
Squamata
Underordning Ormar
Serpentes
Familj Huggormar
Viperidae
Underfamilj Näsgropsormar
Crotalinae
Släkte Skallerormar
Crotalus
Vetenskapligt namn
§ Crotalus
Auktor Linné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Skallerormar (Crotalus), eller egentliga skallerormar, är ett släkte i familjen huggormar.

Det är medelstora giftormar som kännetecknas av ett ombildat organ vid svansens slut, som får ytterligare ett segment vid varje skinnömsning. Organet saknas bara hos ungdjur och hos en art (Crotalus catalinensis), som förekommer på ön Santa Catalina Island i Californiaviken.

De två största arterna i släktet, som omfattar cirka 40 arter, är Crotalus adamanteus och Crotalus atrox, som vanligtvis kan bli över 1,5 meter långa. Skallerormar förekommer bara i Amerika.

När skallerormen känner sig hotad vibrerar den snabbt sin svansspets, och det karaktäristiska "skallrande" ljudet hörs. Skallerormar har ett mer eller mindre uttalat sicksackmönster på sin kropp.

Skallerormens gift är hemotoxiskt, det orsakar hemolys (röda blodkroppar spricker), vävnadsskador (nekros), förlamning, och är mycket smärtsamt.

Habitatet varierar mycket mellan olika populationer. Släktets medlemmar hittas till exempel i steniga eller sandiga öknar, i gräsmarker, i tempererade skogar och i fuktiga tropiska skogar. Arterna äter huvudsakligen ödlor, småfåglar och mindre däggdjur. Honor föder levande ungar (ovovivipari).[1]

Arter[redigera | redigera wikitext]

The Reptile Database (2016) listar följande arter[2]:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mattison, Chris (2015). ”Gattung Crotalus” (på tyska). Schlangen der Welt. London, München: Dorling Kindersley. sid. 192. ISBN 978-3-8310-3145-0 
  2. ^ Crotalus, The Reptile Database, läst 2017-01-06.