Skogsolvon

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här artikeln handlar om arten olvon. För släktet, se Olvonsläktet.
Skogsolvon
Viburnum opulus olvon.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningVäddordningen
Dipsacales
FamiljDesmeknoppsväxter
Adoxaceae
SläkteOlvonsläktet
Viburnum
ArtSkogsolvon
V. opulus
Vetenskapligt namn
§ Viburnum opulus
AuktorL.
Hitta fler artiklar om växter med

Skogsolvon (Viburnum opulus) är en buske i familjen desmeknoppsväxter.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Busken når sällan mer än en höjd av 5 meter. De stora platta blomställningarna kontrasterar mot det kraftigt gröna lövverket. Bladen är handflikiga, och har, för att kunna fungera trots att de är så breda, flera huvudnerver. Bladskaftet har 2 smala stipler nedtill, och upptill 1 eller 2 par gröna, skållika honungskörtlar (nektarier). De kallas "extraflorala" för att nektarierna sitter på vegetativa delar. Eftersom de inte har någon betydelse för insektsbesök i blommorna eller pollineringen har man kallat dem extranuptiala. I många fall är det dock uppenbart att nektarierna besöks av myror, som i gengäld jagar bort uppkrypande skadedjur (insektslarver) från växtens övre, spädare delar, särskilt från blommorna.

Blomställningen innehåller två slags blommor: de mittersta är små, gulvita och tvåkönade. De yttersta däremot är stora och rent vita, men har inga fertila delar och är alltså könlösa. Kantblommorna har till uppgift att vägleda insekter till blomställningen, där mittblommorna är de verkliga blommorna med nektar, ståndare och pistill.

Frukten är en stenfrukt med klarröd färg. Den hänger kvar hela vintern. Fruktköttet smakar obehagligt, men förbättras efter frost. Bilden visar även en fruktsten , d v säga fruktväggens inre, trähårda lager närmast omkring fröet, och ett längdsnitt av fröets delar: en stor frövita (näringsförrådet), och i dess ena ände ett mycket litet växtanlag (även kallat grodd eller embryo).

En trädgårds- eller kulturform av denna art är snöbollsbusken (Viburnum opulus roseum syn sterile, utmärkt av klotrunda, helvita blomställningar som uppkommer genom att alla blommor är av det könlösa slaget. Denna växt är således steril (ofruktsam). Blomningen hos den odlade varianten varar längre än på den vilda, ursprungliga växten. Förökning av den sterila varianten sker genom sticklingar och rotutskott.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Förekommer naturligt i Europa, norra och västra Asien, norra Nordamerika.

Artens utbredning går över nästan hela Europa. Saknas nästan helt i Spanien och Portugal.

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Skogsolvon hör hemma på skogsängar och i skogsbryn.

Giftighet[redigera | redigera wikitext]

Snöbollsbuske (V. opulus 'roseum')

Bäret uppges ibland i litteraturen som giftigt. Icke desto mindre används det, liksom barken, i naturläkekonsten.

Enligt Giftinformationscentralen kan förtäring av mer än 10 à 15 bär ge magbesvär, men svåra komplikationer är ovanliga. Giftverkan beror bland annat på bärens innehåll av garvämnen.

Enligt Wigander (1976) däremot, kan svåra förgiftningar vara dödliga.[1]

Olvon i kulturen[redigera | redigera wikitext]

Olvon nämns i sångerna Visa vid midsommartid och Kalinka.

Hantverk[redigera | redigera wikitext]

Träet i grenarna är dels tämligen hårt, dels lättkluvet. Det har gjort att i gamla tider skomakare använde olvonträ för tillverkning av pligg. En hemslöjdtillämpning är pinnar i vävskedar.

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt  Referens  Anteckning

Benved Småland [2] I riksspråket menas med benved Evonymus europaeus.
Fågelbär Lappland, Uppland. [3] I riksspråket menas med fågelbär Prunus avium, sötkörsbär
Hållsbär Östergötland, Dalsland[4]
Krossved Norge
Kvalkved Danmark
Kålkon Gotland [5]
Olgon
Snöbollsbuske (var. sterile) Ska ej förväxlas med snöbär, Symphoricarpus albus, även
kallade smällbär
Ugglerönn Blekinge
Ulvtry

Vetenskapliga synonymer[redigera | redigera wikitext]

Opulus glandulosus Moench
Opulus lobatofolia Gilib. nom. illeg.
Opulus palustris Gray nom. illeg.
Opulus rosea Schur
Opulus vulgaris Borkh. nom. illeg.
Viburnum glandulosum Salisb. nom. illeg.
Viburnum lobatum Lam. nom. illeg.
Viburnum opulus var. sterile DC. = Roseum

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor och noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 67. ISBN 91-20-04445-3 
  2. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 29, Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [1]
  3. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 169, Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962, [2]
  4. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 278, Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [3]
  5. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 378, Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [4]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • Den virtuella floran - Olvon [5]
  • Olvon i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]