Slättberg, Leksand
| Slättberg | |
| Ort | |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Län | Dalarnas län |
| Kommun | Leksands kommun |
| Koordinater | 60°46′51″N 15°13′49″Ö / 60.78083°N 15.23028°Ö |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
  Ortens läge i Dalarnas län
| |
| Wikimedia Commons: Slättberg | |
Redigera Wikidata | |
Slättberg är en by i Leksands socken, Leksands kommun.
Byn finns omtalad i skriftliga källor 1558, men är förmodligen betydligt äldre, och har troligen varit fäbodställe från början. Då Karl-Erik Forsslund besökte byn i början av 1920-talet fanns fyra fäbodgårdar och sex fast bebodda gårdar. Redan då var byn på väg att avfolkas, och flera gårdar stod övergivna och förföll.
I byns närhet finns Slättbergs gruvor, som egentligen består av tre gruvfält: det västra innehållande Silistria med Floras schakt, Bommarsundsgruvan, Berzeliigruvan, Gahns gruva med Julius schakt; det mellersta med Mellangruvan, Försöksgruvan, Myrgruvan, Helenegruvan och Lövjsögruvan; samt det östra fältet med Rudolfs schakt.
Gruvorna upptogs 1805 först för kopparbrytning, men senare bröts här magnetkis. 1850 fick Sågmyra nickelverk tillstånd att utvinna nickelfyndigheterna i malmen. Brytningen kulminerade under 1870-talet, men gruvan lades ned i början av 1880-talet sedan priset på nickel sjunkit i botten på världsmarknaden.
Här låg även Slättbergs station, en järnvägsstation utefter Falun-Rättvik-Mora Järnväg. Stationen lades ned 1965.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Med Dalälven från Källorna till havet, Del I, Bok IX; Karl-Erik Forsslund, 1922