Småfladdermöss
| Microchiroptera | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Underordning | Microchiroptera |
| Vetenskapligt namn | |
| § Microchiroptera | |
| Auktor | Dobson, 1875 |
| Familjer | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Småfladdermöss (Microchiroptera) är en underordning inom fladdermössen (Chiroptera), som omfattar samtliga fladdermöss utom flyghundarna i underordningen Megachiroptera.
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Småfladdermöss har bara en klo vid de främre extremiteterna som sitter på tummen. Medlemmar av familjen tumlösa fladdermöss (Furipteridae) har däremot bara en rudimentär tumme. I princip förekommer hos alla småfladdermöss en broskig flik i örat (tragus), enda undantaget är familjen hästskonäsor (Rhinolophidae). Flera medlemmar i underordningen har hudflikar på näsan som hjälper vid ekolokaliseringen.[1]
De flesta småfladdermöss jagar insekter. Några arter äter även fiskar, groddjur och andra fladdermöss och ibland förekommer kannibalism. Medlemmarna i underfamiljen vampyrer (Desmodontinae) suger blod från större däggdjur.[1]
Ekolokalisering[redigera | redigera wikitext]
De flesta men inte alla småfladdermöss använder ekolokalisering för att navigera samt för att hitta bytesdjur. Lätet för ekolokaliseringen bildas i djurens struphuvud. Lätet är beroende på art mellan 0,3 och 100 millisekunder lång och har en frekvens mellan 12 och 200 kHz.[2] De enda flyghundar som jagar med hjälp av ekolokalisering återfinns i släktet Rousettus. De skapar klickljudet istället med tungan.[1]
Arterna med ekolokalisering har en trumhinna som är tunnare och som har en mindre yta än hos andra däggdjur. Örats hörselsnäcka ligger i en kapsel av benvävnad. Den är sammanlänkad med kraniets basis genom bindvävnad och dessutom isolerad med fett. Så säkerställs att ljudet inte överföras av benvävnad. Arterna har nervceller som kan uppfatta från vilken rikt ekot kommer fram. De kan skilja en tidsintervall av ekot av 100 μs mellan vänstra och högra örat.[2]
Taxonomi[redigera | redigera wikitext]
Klassificering enligt Simmons and Geisler (1998):
Överfamilj Emballonuroidea
- Familj Emballonuridae
Överfamilj Rhinopomatoidea
- Familj Rhinopomatidae
- Familj Craseonycteridae
Överfamilj Rhinolophoidea
- Familj Rhinolophidae
- Familj Hipposideridae
- Familj Nycteridae
- Familj Megadermatidae
Överfamilj Vespertilionoidea
- Familj Vespertilionidae
Överfamilj Molossoidea
- Familj Molossidae
- Familj Antrozoidae
Överfamilj Nataloidea
- Familj Natalidae
- Familj Myzopodidae
- Familj Thyropteridae
- Familj Furipteridae
Överfamilj Noctilionoidea
- Familj Noctilionidae
- Familj Mystacinidae
- Familj Mormoopidae
- Familj Phyllostomidae
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Skinner & Chimimba (2005). ”Microchiroptera”. The Mammals of the Southern African Sub-region. Cambridge University Press. sid. 271
- ^ [a b] Echoorientierung (tyska), Spektrum der Wissenschaft, läst 2022-04-16.
|